Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1945 - Formsinnets fostran i maskinernas tidsålder, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
TEKNISK TIDSKRIFT
alla samverka för att få fram ett rikt och
instruktivt typbestånd.
En formsinnets folkhögskola
Många planer har jag välvt för att få till stånd
en samlande, välbelägen folkhögskola för arbetare
inom olika områden av vår formkultur liksom för
lärare i slöjd, teckning och handarbete, i
barna-och yrkesskolor och för ledare av hemslöjd,
bostadsplanering och av ungdomens fritidsarbete,
där man kunde ge en grundlig och allsidig, på
verkstadsarbete baserad, med det levande livet
och den nutida produktionen förbunden
teknisk-konstnärlig utbildning, en skola där den enklaste
slöjd och det finaste hantverk komme i samspråk,
där det förnämliga hantverket hämtade förnyelse
och uppslag ur den spontana formningsglädje,
som strålar ur slöjdens småting och där den
anspråkslösa behovsslöjden lyftes av det ädla
hantverkets krav på kvalitet och fulländad form.
Då Nacka kommun för något år sedan
förvärvade Stora Nyckelvikens ståtliga herrgård vid
Stockholms inlopp som kultur- och naturreservat,
satte jag mig i förbindelse med dess
representanter och framlade mina planer på en central
utbildningsanstalt för handaslöjder och folklig
konst. Det projekt, utarbetat av arkitekt Mårten
Larsson, som framfördes på en utställning, "Från
barkbåt till eget hem", på Nationalmuseum
hösten 1944 och som av de ledande inom Nacka
kommun möttes av stort intresse, hoppas jag skall
kunna förverkligas genom en stiftelse som
företräder kommun och stat, Svenska
Slöjdföreningen, hemslöjdsföreningar, folkbildningsrörelser och
andra intresserade krafter.
Den bostadsutredning, som Svenska
Slöjdföreningen har genomfört, visar en nedslående
oförmåga hos gemene man att ordna hemmet
praktiskt och trivsamt. Till Nyckelviksskolan
skulle knytas en "bostadsskola", som i samarbete
med verkstäderna för slöjd, möbler och vävnad
gav möjlighet till en grundlig utbildning av
hemkonsulenter och studieledare för främjande av en
sund, folkets hemkultur. Här skulle man ingående
studera olika bostadstypers ändamålsenliga
planlösning och möblering, möblernas, bohagets och
textiliernas utformning och sammanställning,
bygga modellrum och mönsterlägenheter såväl i
miniatyr som i skolans stora "provsal" ined dess
flyttbara skärmväggar.
En försöksskola
för formsinnets allmänna fostran
När våra barn kom i skolåldern fann vi att
skolan var samma inrättning vid sidan 0111 livet
som trettio år tidigare. Under mina strävanden
med slöjden hade jag redan fått klart tör mig att
skolan var så insnörd i kursplaner och ofrihet, att
det varken fanns tillräcklig tid eller den rätta
andan för att där genomföra en levande fostran av
formsinnet och att man i skolan på det hela taget
arbetade på ett så passivt, osjälvständigt sätt, att
man knappast förstod vad som menas med en
spontan självverksamhet.
Jag tänkte då att man skulle kunna göra om
arbetet i skolans bokliga ämnen efter samma det
fria sökandets, självverksamhetens och
grupparbetets principer som jag ovan skisserat för
slöjden, nämligen att låta barnens initiativ och
upptäckarlust komma till sin rätt, så att de bars
framåt av sina egna växande krafter. De bokliga
ämnena skulle därför göras levande och berikas
genom att ställas i samband med teckning och
annat gestaltande arbete och genom att ställas
i samverkan med varandra, så att de gav barnen
hela och levande arbetsuppgifter.
Skolarbetet skulle så mycket som möjligt
anknytas till verkligheten och livet runtomkring i
naturen och samhället. Man skulle inte arbeta
efter strikt fastställda kursplaner utan ha
möjlighet att stanna och fördjupa sig i större,
samlande helhetsuppgifter. Eleverna skulle då få
samarbeta i grupper, där var och en löste sin del.
De skulle inte bara i en snäv lärobok läxvis
inplugga en faställd kurs men lära sig att
självständigt söka kunskaper i olika böcker,
naturligtvis med lärarens hjälp och ledning.
Kunskaperna skulle redovisas i föredrag och
arbetsböcker. Teckning, slöjder, experimentell
verksamhet, dramatiska framställningar skulle
ge ytterligare liv och åskådlighet at studierna.
Teckning och slöjder skulle alltså inte vara
isolerade "övningsämnen" utan gå in som levande
delar i barnens liv och arbete, så som det är i
det verkliga levande livet.
Skall formsinnet kunna fostras, måste arbetet
växa i ro. Därför måste inte bara ämnena ställas
i samverkan med varann, så att de ge hela
uppgifter, man måste också låta dem periodvis växla
på schemat, så att bara några få ämnen förekom-
Fig. i). I leken formar barnet sin egen värld efter de storas
mönster. Se här ett "lek-komplex" av primitivt slöjdade
ting. Leksinnet besjälar och levandegör. En "mogen"
maskinålder måste för barn och vuxna skapa lika slutna
och meningsfulla livskretsar, som barnet möter i sin lek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
