Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1945 - Formsinnets fostran för arbete och livsinsats, av Börje Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
TEKNISK TIDSKRIFT
praktiska år skulle inriktas på sådana
arbetsuppgifter, som te sig naturliga och intresseväckande
för den unge med hänsyn till hans omgivning
och utvecklingsstadium. Med det praktiska
arbetet skulle kalkylations- och ritningsuppgifter,
arbetsbeskrivningar och studium av facklitteratur,
ev. på främmande språk, naturligt kombineras
för att låta den fysiska aktiviteten samverka med
den psykiska och vidmakthålla den intellektuella
träningen. Detta praktiska år borde efter
skolläkarens bedömande i varje särskilt fall sätta in
vid den tidpunkt, då den unge bäst behöver det,
lämpligen vid början av en höst- eller vårtermin.
Det skulle för en tid medföra sönderbrytande av
klasserna, men sedan alla eleverna genomgått sitt
praktiska år, skull i stort sett samma klasser
samlas på nytt. En viktigare och mera välgörande
konsekvens för det teoretiska skolarbetet skulle
emellertid bli, att i varje fall efter det praktiska
året med dess större frihet till eget initiativ och
omdöme även den teoretiska undervisningen
måste individualiseras i större utsträckning än
tidigare och framför allt ge utrymme åt elevens
initiativ och omdöme. Naturligtvis innebär allt
detta ur den teoretiska utbildningens synpunkt
en tidsförlust, men denna skulle mer än uppvägas
av större andlig balans och mognad och ökad
intellektuell aptit.
Alla människor ha också rätt att veta vad de
göra och varför, att få ett fast grepp om och en
klar insikt i det arbetssammanhang, där de stå.
I första rummet gäller detta yrkesarbetet. En
verklig insikt i sammanhangen måste här leda
till antingen den uppfattningen, att de
föreliggande arbetsförhållandena äro riktiga och
ändamålsenliga, eller också att vissa förbättringar
äro möjliga. I det sista fallet torde det väl också
i regel vara möjligt att få framföra förslagen till
förbättringar och få dem sakligt prövade. Vad
som däremot inte är möjligt, sedan verklig insikt
i produktionssammanhangen vunnits, är den
likgiltighet eller osakliga protesthållning inför
yrkesuppgiften, som tyvärr många människor
hamna i. På grund av bristande insikt och
överblick inbillar man sig med orätt, antingen att
yrket ej erbjuder något av intresse, eller också
att man själv i en handvändning skulle kunna
gestalta arbetsförhållandena mycket bättre, om
man bara finge råda. Ett fundamentalt krav blir
därför ingående yrkeskunskap åt alla.
Men det kan hända, att yrket är sådant, att det
ej ger utrymme för en verkligt skapande insats,
att det kräver för litet av personligheten. I så fall
erbjuder hobbyn, fritidssysselsättningen, ett
värdefullt komplement. Komplementet får dock ej bli
surrogat — yrkesuppgiften förblir den väsentliga
arbetsuppgiften i en människas liv, den som har
rätt till huvudparten av hennes intresse och kraft.
Om vi skola kunna erbjuda alla de människor,
som ha behov av en sådan kompletterande fri-
tidssysselsättning, möjlighet att därvid fördjupa
sig i ett verkligt skapande och
personlighetsuppbyggande arbete, ställas stora krav på ledarna
av detta arbete. Här har en folklig konst- och
slöjdfolkhögskola en mycket stor uppgift att fylla.
Till denna skola borde som elever samlas män
och kvinnor främst från olika praktiska yrken,
som från sin tidigare erfarenhet ha grundlig
kännedom om material, verktyg och arbetsteknik på
det yrkesområde, där de vilja hjälpa sina
medmänniskor till rätta i deras fritidsarbete. Tiden
vid folkhögskolan kunde då huvudsakligen
utnyttjas för att lära friare formgivning, utveckla
förmågan att själv skapa fritt och stimulera andra
till fritt skapande.
I och med detta skulle dessa ledare också få
förutsättningar att hjälpa sina medmänniskor att
uppnå ännu en av de förmåner, som den
fullständiga yrkesutbildningen kan skänka, och som
vi nyss velat tillerkänna alla människor,
nämligen förmågan att skapa en egen miljö. För de
flesta människor kommer väl dock skapandet av
den egna miljön alltjämt att ske icke genom
direkt formgivning utan genom formval. För att
detta formval skall lyckas, kräves en verklig
inlevelse i stilens och formens språk, vilja och
förmåga att verkligen tänka och känna igenom en
form och därefter acceptera eller förkasta den
i det givna sammanhanget.
Låt oss ta ett par konkreta exempel. En man
håller på att bygga en sportstuga och behöver
därvid bl.a. en praktisk och rejäl hylla i farstun.
Så företar han en resa med en av Statens
Järnvägars moderna, bekväma tredjeklassvagnar, och
hans blickar fästas vid bagagehyllan på väggen:
där ha vi verkligen en praktisk och rejäl hylla.
Slutsatsen är given: alltså gör han själv eller
köper en liknande hylla till sin sportstuga.
Familjen och eventuella gäster bli kanske i första
hand förvånade, då de få syn på hyllan, och ha
en vag känsla av, att den inte riktigt hör hemma
i detta sammanhang. Men som moderna och
fördomsfria människor förjaga de detta första
intryck och säga sig själva, att detta verkligen är
en praktisk och rejäl hylla, och att det måste
bero på gammal fördom, om man reagerar mot
dess placering.
I själva verket var den första reaktionen den
riktiga och det senare resonemanget oriktigt.
Ägaren har liksom senare åskådarna gjort ett
logiskt felslut beträffande hyllan, därför att han
ej förmått lyssna till formens verkliga språk.
Hade han kunnat det, skulle den ha sagt honom
ungefär detta: Så här skall en hylla se ut, som
snabbt skall kunna ta emot, under resans
skakningar tryggt förvara och därefter åter lika snabbt
lämna ifrån sig reseeffekter av skiftande storlek
och form, men så skall absolut inte en hylla se
ut i ett hem, där man vill stanna i lugn och ro
och ha trygghet och trivsel. Något av samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
