Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1945 - Standardvaror och formgivning, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
TEKNISK TIDSKRIFT
det betonar jag ännu en gång. Och det andra steget är att
genom upplysning meddela detta åt människorna och
befria dem från det sociala tryck, som bestämmer deras
konsumtion."
Fru Eleanor Lilliehöök: "Jag vill instämma med
professor Paulsson när han frågar: Är vi verkligen så fria?
Människor måste fostras även till frihet och demokrati,
och så är nog fallet på detta område också. För att
människorna verkligen skall ha sin fulla frihet, och det är
naturligtvis vår önskan, måste de också ha uppfostran. På
alla möjliga områden ger man människor uppfostran i
barndomsskolor och ungdomsskolor. Men bara på detta
område skulle man låta människorna bli färdiga med alla
sina fördomar och all sin dåliga smak och sedan förklara:
det är omöjligt att göra om dem!
Men vidare: kan människorna ens med ökad kunskap
vara fria om de bor på en plats, där de aldrig får någon
möjlighet att se vad svensk produktion verkligen förmår
bjuda? Den som bor i X-köping eller däromkring och bara
ser vad som finns i Anderssons affär, den vet inte heller
vad som finns att välja på.
Naturligtvis måste vi låta människor säga hur de vill
ha det, t.ex. en småbrukarhustru på landet. Gärna det!
Men då bör det också vara självklart att hon verkligen vet
vad produktionen kan bjuda på. Innan vi vet det tror jag
att det är en fiktion att tala om att vi är fria."
Dr Richard Sterner: "Konsumtionsvalet är allra mest
bundet av det ekonomiska tvånget. Folk har inte råd att
fråga efter kvalitetsvarorna, överhuvudtaget måste man
vid diskussion av dessa frågor alltid ha klart för sig, att
konsumtionsvalet icke är fritt utan i oerhört hög grad
bundet för de flesta människor. Först och främst är det
bundet genom fattigdom. Fattigdomen hänger i viss mån
ihop med okunnigheten, ty den som är fattig har av den
anledningen mycket litet tillfälle att springa i butiker och
lära känna olika varor, och han får kanske av
butikspersonalen mindre beredvilligt upplysningar."
Det anmärktes vidare, att produktionen ofta inte rymmer
så goda kvalitetsvaror som människorna behöver och
önskar, varjämte distributörerna inte för en tillräckligt
stor sortering för att kunderna skall kunna överskåda vad
marknaden har att bjuda. Handelsresandena och
försäljningsagenterna har en nyckelposition då de förmedlar, till
producenten föreställningen om vad "kunderna vill ha",
till detaljisten om "vad som går".
Meningarna gick i sär, om man för att övervinna
kundernas okunnighet om marknaden borde göra en
"rikskatalog" tillgänglig överallt. Härvid kunde uppstå en
intressemotsättning, då särskilt detaljisten kanske inte alltid
är angelägen att folk skall få de bästa och billigaste
bruksvarorna, eftersom de också ofta är varaktiga. På lång
sikt och under allmännare synpunkter ansågs dock en
spridning av kunskapen om marknadens bästa
möjligheter vara nödvändig. Härom yttrades:
Redaktör Kaj Andersson: "När man någon gång, och det
händer ganska ofta numera, för fram frågan om
nödvändigheten av standardisering för att få fram billigare priser
på förnödenhetsartiklar och då talar med detaljister och
fabrikanter, så möts man genast av den invändningen: Det
är inte värt att ni kommer med sådana varor! Folk vill
inte ha dem! Och de tillfrågade påstår att de har en så
oerhört rik erfarenhet i detta fall.
Även jag har under det senaste halvåret fått en rik fond
av erfarenhet, medan jag sysslat med frågan om hur man
skulle kunna få fram billigare barnkläder. Det har från
husmodershåll föreslagits tillverkning av ett mindre antal
modeller av nödvändighetsplagg, upplagda i mycket stora
serier under sträng standardisering för att få dem så
prisbilliga, att den stora kretsen av hem verkligen skulle kunna
köpa färdiga barnkläder, vilket nu inte är fallet. Men det
har blivit ett stort gny, särskilt bland detaljisterna, över
tanken på att åstadkomma sådana standardiserade plagg.
Jag är inte säker på att det är konsumenterna som här
dikterar modellvalet. Det är nog i högre grad
fabrikanterna och i all synnerhet detaljisterna."
Redaktör Gotthard Johansson: "Svenska
Slöjdföreningen har visserligen varit en privat organisation, men hela
vår verksamhet har inte inneburit någonting annat än att
blanda oss i det fria spel, som annars tar sig uttryck i en
varas väg genom livet. De officiellt handlande figurerna
äro tre: producenten, distributören och konsumenten.
Detta är naturligen den vanliga gången. Men här inträder
nu en fjärde, fullständigt opåkallad och åtminstone från
början av ingen önskad part och förklarar att den också
vill ha ett ord med i laget. Vi vill tala om vilka varor ni
skall välja, vi vill ge vårt omdöme om dessa varor, till
att börja med från mera estetiska synpunkter men numera
lika mycket från funktionella och sociala.
Det finns punkter där man kan visa att det verkligen går
att påverka allmänhetens varuval. Jag tänker här närmast
på en relativt enkel sak, där påverkan dock är fullt
av-läsbar, och den brukar fylla min själ med en viss
tillfredsställelse när jag ibland annars undrar: tjänar det hela
verkligen någonting till? Vad jag här syftar på är utvecklingen
när det gäller tapeterna. Därvidlag lades verkligen till
grund en utredning av tapetens funktion ur olika
synpunkter, inte bara den estetiska, utan man framhöll också
betydelsen ur belysningssynpunkt och visade att en ljus
tapet var att föredraga inte bara ur estetisk synpunkt, utan
också ur den rent praktiska och ekonomiska synpunkten
att den gav bättre dagbelysning i rummet och sparade det
elektriska ljuset. Detta visades på en utställning och det
har ofta omvittnats både av handlande och fabrikanter,
att man efteråt kunde lägga märke till ett direkt och
påtagligt omslag från mörka till ljusa tapeter. Här hade en
avsiktlig propaganda fått sina verkningar.
I Slöjdföreningen planerar vi innevarande år någonting
som kallas för en riksutställning och som skall äga rum
på en plats som vi aldrig förut haft utställning på, nämligen
i hundratals butiker landet runt, det ställe alltså där
allmänheten träder i direkt kontakt med varorna. Under
någon vecka förbereder vi att i skyltfönstren och även i
butikerna utställa ett antal varor, som är valda varor
och om vilka man kan säga att de är goda varor, var och
en i sin art. Konsumentkooperationen liksom
Köpmannaförbundet har i princip accepterat förslaget. De utställs
under Svenska Slöjdföreningens egid och så att säga under
dess märke.
Det finns visserligen en hel del svårigheter också att
genomföra en sådan utställning, framför allt varubristen
hos producenterna. Och det kan hända att denna
svårighet blir så stor, att förverkligandet måste uppskjutas något.
Men i princip har man kommit så långt att man alltså kan
göra en propaganda för ett visst antal utvalda varor ute
bland distributörerna själva, låt vara under en så kort tid
som någon vecka. Till denna utställning skulle också
knytas, såsom en mera permanent historia, en varukatalog,
där av Slöjdföreningen godkända varor skulle finnas
upptagna för att till landets alla hörn sprida vetskap om att
de finns."
Redaktör Kaj Andersson: "En föreläsare, som undervisat
i en studiecirkel, organiserad bland arbetarna vid Bofors,
berättar om med vilken hänförelse hennes elever tagit emot
henne varje gång hon kom, därför att hon hade med sig
så mycket prover på nya varor, som de inte kunde bli i
tillfälle att se på hemorten. Att få se dessa nya varor var
en fest för dem, det stimulerade deras fantasi, och de
gjorde med ens upptäckten att marknaden var så oändligt
mycket rikare än vad de tidigare kunnat föreställa sig."
Diskussionen i sin helhet kommer att publiceras i
bokform på KF:s Bokförlag (Vi 1945 h. 9). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
