Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Bedömning av arbetsprestationer, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
TEKNISK TIDSKRIFT
till att ta viss hänsyn även till en viss uppnåelig
genomsnittsförtjänst ehuru detta principiellt ej
borde inverka på fastställandet av en
riktpresta-tion.
Detta inverkar på prestationsbedömningen på så
sätt, att riktprestationen vanligen i industrin
växlar med olika arbetsplatser och olika
arbetslag, med hänsyn till de faktiska eller möjliga
(medel-) prestationerna inom dessa. När enhetliga
ackord saknas får man för varje arbetsplats
avpassa lönerna med hänsyn till uppnående av
rimliga intäkter. Största möjliga likformighet vid
fastställande av riktprestationer är dock ett
önskemål och en utveckling i denna riktning
principiellt önskvärd. Samtidigt med dessa synpunkter
måste givetvis de tekniska synpunkterna och
förhållandena beaktas, som behandlas i det följande.
Metoder för riktprestationers bestämning
Bestämningen av en riktprestation sker numera
vanligen genom elementära tidsstudier, dvs.
genom tidsbestämning av de skilda arbetstempon,
som ingå uti den prestation som skall bedömas.
Denna metod innebär ett stort steg emot ökad
objektivitet i jämförelse med den enbart
subjektiva bedömningen av totaltiden för ett arbete,
liksom i jämförelse med tidsmätningar av enbart
totaltider.
Beroende på huru de tidsstuderade värdena
utväljas och bearbetas kan man få fram olika
alternativa riktprestationer. Det vanliga är att man,
sedan arbetsmetoden tillrättalagts, utväljer ett
mindre antal vana och fullgoda arbetare och
studerar ett begränsat antal operationer och tempon.
Kan man icke få fullgoda arbetare och saknar
arbetarna vana, fastställas i allmänhet blott
tillfälliga riktprestationer.
En normalprestation bestämmes vanligen för
svenska industriella förhållanden på grundval av
studerade tider för fullgoda arbetares
prestationer. De vid studiet erhållna tempotiderna
bearbetas vanligen efter medelvärdemetoden, mera
sällan efter andra metoder såsom
centralvärde-metoden och 30 %-värdemetoden.
De genom bearbetningen erhållna tempotiderna
värderas subjektivt i förhållande till en
erfaren-hetsmässig "normalprestation" genom
användning av en betygssättning eller en
utjämningsfaktor för handtiderna. Till summan av de
normala tempotiderna läggas tillägg för
arbets-spilltid och personspilltid. Det är tydligt, att den
subjektiva bestämningen av en utjämningsfaktor
kräver stor vana och skicklighet. Den användes
allmänt i Sverige och utlandet vid bedömning av
prestationer inom industrin. Genom
prestationsbedömning blir även ett av praktiska skäl ofta
rätt begränsat arbetsstudiematerial av värde.
Standard pre stationer och standardtider för
fullgoda, lämpliga och tränade arbetare
eftersträvades vid av Taylor beskrivna arbetsstudier. Syn-
barligen innebär detta en hög grad av
organisationsutveckling, det förutsätter en högt utvecklad
standardisering av metoder, verktyg, hjälpmedel
och alla arbetsvillkor och passar därför i
allmänhet bäst vid standardiserad masstillverkning o.d.
Standardprestationer bestämmas exempelvis
enligt amerikanarna Merrick och G Barth genom
medelminimwärclemetoden för samtliga
handtempona. Medelvärdeminimum anger vanligen
en relativt hög idealprestation eller en
standard-prestation, som kan nås av skickliga arbetare
under de standardiserade förhållanden som
förutsättas.
En förenkling av metoden är den av Refa
introducerade minimivärdemetoden. Liksom den
föregående metoden ger denna en idealtid. Vid de två
sistnämnda metoderna behöver icke en subjektiv
utjämningsfaktor användas. De ha emellertid
huvudsakligen använts i utlandet vid företag med
högt utvecklad organisation och standardisering
av arbetsmetoder och alla arbetsvilkor. I Sverige
ha dessa metoder veterigen icke fått någon
användning.
En statistisk riktprestation kan man erhålla utan
användning av utjämningsfaktor för sådana
arbeten, som kunna studeras i relativt stor
omfattning. Inom skogsbruk och jordbruk är det
möjligt att studera en enhetlig arbetsoperation utförd
av många olika arbetare vid många olika
arbetsplatser eller företag. Man kan därvid få
iakttagelsematerial, som kan indelas efter
arbetare-grupper, ålder, yrkesvana m.m. Prestationerna
för utvalda fullgoda arbetare kunna för varje
tempo statistiskt bearbetas, varvid medeltal,
spridningsförhållanden osv. kunna beräknas.
Genom dylika studier blir det klart, att varje
arbetstempo för fullgoda arbetare kommer att uppvisa
spridningar inom visst intervall. Begreppet en
enhetlig normalprestation kommer därvid att
framstå som lika verklighetsfrämmande soin de gamla
föreställningarna i hållfasthetsläran om en
bestämd hållfasthetsgräns för visst material.
Liksom man i den moderna hållfasthetsläran i
stället räknar med ett spridningsområde för varje
hållfasthetsegenskap och material, så får man
räkna med ett normalt eller typiskt
spridningsområde för varje ej tvångsstyrt handtidstempo.
Det är detta spridningsområde som klarlägges
för respektive arbetstempo. Lönesättningen
kommer då bl.a. att sammanhänga även med antalet
tempon och operationer på så sätt, att man för
ett fåtal arbetsenheter eller tempon får räkna
med större sannolikhet för avvikelser från
medeltalet.
Ehuru man vid den statistiska metoden icke
behöver göra en graderad bedömning av varje
prestation, göres vanligen ett klassificerat urval av de
arbetare eller prestationer, som skola med i
undersökningen. Det sker således en icke graderad
klassificering, varvid uppenbart undermåliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
