Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Bedömning av arbetsprestationer, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
TEKNISK TIDSKRIFT
problemet måste göras till föremål för subjektiv
bedömning. En artikel av Curt Rodhe4 belyser
med ett exempel användningen av en
kombination av vissa objektivt mätbara fakta och
subjektiva värderingar för bedömningen av en
persons lämplighet för visst arbete, vilket ju är ett
svårt fall av framtidsbedömning. Av exemplet
framgår den stora betydelsen av den subjektiva
bedömningen vid sidan av de mätbara fakta.
Prestationsbedömningens rumsavgränsning är
det andra stora problemet. I många fall är det
ett intresse att söka ge prestationsbedömningen
en möjligast stor lokal räckvidd. Särskilt är detta
fallet vid ackord, som gäller för hela landet, eller
för vissa landsdelar. I industriföretag nöjer man
sig ofta med att låta prestationsbedömningen
endast omfatta en arbetsplats. När bedömningen
skall omfatta ett större lokalt område böra även
iakttagelsematerial och uppgifter om
arbetskraftens beskaffenhet insamlas i tillräcklig omfattning
inom området som bedömningen avser.
Det är givetvis mycket stora svårigheter
förbundna med en prestationsbedömning för ett helt
land eller för större delen av ett land. Även är
det ofta mycket svårt att använda en gemensam
prestationsbedömning för olika arbetsplatser, då
den prestation, som genom vana och träning
blivit normal vid en arbetsplats, kanske icke alls
kan uppnås vid en annan. Det riktiga torde
emellertid vara att söka göra bedömningen av
normal prestation så generell som möjligt, och i de
fall eller på de arbetsplatser, där man icke kan
uppnå en generellt önskvärd normalprestation,
använda sig av preliminär bedömning, där man
skiljer mellan den lokala "riktprestationen" och
den allmänna normalprestationen, som gäller
hela bedömningsområdet.
Prestationsbedömningens personavgrcinsning är
även av stor betydelse. Det gäller vid
fastställande av en riktprestation att ta ställning till vilket
urval av arbetare, som äro att anse som lämpliga
och fullgoda arbetare för arbetet. Tydligen bör
icke fastställas normalprestationen för ett typiskt
kvinnoarbete efter prestationen hos vana män
eller tvärtom. Varje arbetes riktprestation bör
bestämmas för det urval av personer, som
normalt utföra arbetet.
Urvalet bör gälla såväl ålder som kön och
eventuellt övriga egenskaper som, äro nödvändiga för
lämplighet, samt en tillräcklig grad av erfarenhet
eller yrkeskunnighet. Är det urval av arbetare,
som man studerar, ett annat än det normala
personurval, på vilket man kommer att tillämpa
bedömningens resultat, är det ju principiellt
riktigt att ta hänsyn till olikheterna mellan de
nyssnämnda grupperna.
Vid bedömning av en arbetsprestation är det
framför allt rörelsen och det under rörelsen
utförda (gttre) arbetet som tilldrar sig
bedömarens uppmärksamhet. Arbetet under rörelsen be-
stämmes av rörelsebanans eller -banornas form
och längd v, rörelsehastigheten, rytmen n och
jämnheten (acceleration etc.), rörelsesättet samt
rörelsemotståndet k och dess variation i
rörelsebanan.
Det vid en arbetsprestation utförda yttre arbetet
är ju en produkt av kraften K och vägen V,
således K • V, om såväl K som V äro givna och
kraften (i rörelsebanans riktning) är konstant. Vid
varierande kraft och rörelsebana får man i stället
det yttre arbetet som en integral J kdv. Det yttre
arbetet per tidsenhet ger vid jämförelse mellan
lika prestationer ett visst relativt mått på
arbets-effekten, soin kan uttryckas med n ’ $kdv, där n
är antalet prestationer per tidsenhet. En
jämförande bedömning av det per tidsenhet utförda
yttre arbetet kan således ske genom registrering
av tre faktorer: rörelsebanans längd per takt v,
rörelserytmen n (antal avslutade rörelsebanor per
tidsenhet) och rörelsemotståndet k.
Innan vi gå in på en behandling av dessa tre
faktorers betydelse för en relativ
prestationsbedömning, måste vi fästa uppmärksamheten vid
att det yttre arbetet per tidsenhet icke ger en för
alla fall riktig bild av den personliga
arbetsinsatsens storlek. Dels är det inre muskelarbetet
beroende av rörelsebanans läge i förhållande till
kroppen och musklernas mer eller mindre
ekonomiska arbetssätt. Dels är det yttre arbetet
delvis beroende av huru ändamålsenligt och jämnt
arbetet utföres. Onödiga accelerationer öka
arbetet i onödan liksom en illa väld rörelsebana. Till
dessa faktorer får hänsyn tas genom subjektiv
bedömning i den mån icke genom
arbetsfysiolo-giska studier och kinematiska rörelsestudier
rörelsebanan och dess läge i förhållande till
kroppen ha bestämts samt de olika
muskelgruppernas insatser ha fastställts.
Prestationsbedömning
under förenklade förutsättningar
Vid en jämförande prestationsbedömning kan
man i många fall eliminera en eller två av de
tre ovannämnda termerna, som bestämma det
yttre arbetets effekt. Vid gång utan last på jämn
väg betraktar man vanligen kraften som
konstant. Man har då kvar rörelsebanans längd per
takt (steglängden) och rörelserytmen
(steghastigheten). Eventuellt kan man även behandla
produkten av rörelsebanans längd per takt och
antalet takter per tidsenhet som en term, varvid
bedömningen av arbetsprestationen sker genom
bedömningen av gånghastigheten m/min, eller
dess inverterade värde min/m. Detta
representerar en avsevärd förenkling uti
prestationsbedömning. I princip skall man ta vederbörlig
hänsyn till alla de tre termerna och icke utan
kritiskt övervägande utelämna någon av dem.
Vid ett rätt stort antal operationer inom industri
kan man utgå ifrån att rörelsebanans längd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
