Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Bedömning av arbetsprestationer, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1945
389
behövdes vid bärning av viss last under en viss
tid. Detta tillämpades sedan på ett lastningsarbete,
där den optimala rytmen fastställdes och det
visade sig att en fyrdubbling av lastad kvantitet
erhölls. Taylors undersökningar ha sedermera
fortsatts, med användning av en förfinad
metodik, och för ett annat urval arbetare, varvid ändå
högre arbetsresultat erhållits.
Vid fysiologiska undersökningar av tyngre
arbeten har det visat sig, att den bästa
arbetseko-nomin i regel vinnes genom ett relativt hastigt
utförande av de tunga arbetstempona, samt efter
varje arbetstempo en tillräcklig
återhämtningspaus. Detta resultat överensstämmer med
iakttagelsen, att lasten bör vara relativt stor.
Rytmikens jämnhet
Vid studium av arbetsrytmiken vid ett konstant
motstånd eller en konstant last, är det av stor
betydelse att man observerar huru jämnt rytmen
kan hållas. En ojämn rytm uppträder som regel
vid prestationer som äro undermåliga, dvs. där
arbetaren ännu icke har kommit upp till ett
systematiskt arbetssätt. Ojämnheten i tempotider kan
emellertid även bero på att störningar av olika
slag inträffa, som bero på brister i arbetets
organisation, olikheter i material etc.
Det har emellertid även påvisats, genom försök
vid arbeten med högre rytm, att vid för hög rytm
bli tempotiderna ojämna. Vid ett systematiskt
arbetssätt och en ej för hög arbetsrytm kan
däremot rytmen hållas jämn — av en arbetare, som
utför sitt arbete rytmiskt. Däremot tyder
sannolikt icke en jämn rytm i och för sig på att
arbets-rytmen är särskilt hög och icke heller bevisar en
jämn rytm att den överstiger den undre gränsen av
ordnat arbetssätt (4 i Kupkes bedömningsskala).
Man torde kunna utgå ifrån att en jämn rytm
är en avsevärd hjälp vid ett arbetes utförande
och att energiuppoffringen för viss
arbetsprestation är lägre viel en under en tid jämn rytm än
vid en ojämn.
Rytmen och rörelsens väg
Att rörelsebanans längd i många fall kan
påverka rytmen är väl uppenbart. Vid varierande
väglängd och konstant motstånd böra därför
väglängderna om möjligt även noteras i
samband med en prestationsbedömning. När det
gäller hand- och armrörelser samt steglängd vid
gående behöver dock icke en längre rörelsebana
per rörelsetempo inverka på tempotiden i alla
fall. Det sker således icke när rytmen är låg. Vid
hög rytm kommer en dylik inverkan att göra sig
gällande. Även detta samband kan en van och
kritiskt inställd observatör i allmänhet bedöma
genom subjektiv observation. Gäller det att
avgöra huru stor inverkan blir av en förlängd
rörelsebana är man emellertid hänvisad till ingående
rörelsestudier.
Prestationsbedömning nnder allmänna förhållanden
då väglängd och arbetsmotstånd växla
Vid tyngre arbeten och arbeten med växlande
rörelsebana måste bedömning av prestationen
ske även under hänsyn till motståndet i
rörelsebanan samt dennas längd m.m. Det är då i
princip tre faktorer, som var för sig skola bedömas:
rörelsevägen, rörelserytmen och kraften eller
motståndet.
Av dessa tre kan endast rytmen bestämmas
genom tidsstudium, under det att vägen och kraften
få bestämmas genom andra mätningar under
ar-betsstudiet. Vid ett flertal arbeten måste särskilda
mätningar under arbetsstudiet ske av väg och
kraft eller motstånd, vilket givetvis i hög grad
fördyrar och komplicerar arbetsstudiet. Vid
dylika studier gäller det att bedöma inverkan av
vägen eller rörelsebanans längd och form på
ar-betsrytmen eller tiden per tempo. Det gäller
dessutom att bestämma inverkan av motståndet på
arbetsrytmen.
Som enkel utgångspunkt för den relativa
bedömningen av arbetsprestationen kan man ju utföra
en mätning av effekten i genomsnitt under
exempelvis en minut. Denna är ju som bekant direkt
proportionell mot produkten av väg X rytm X
X kraft.
Vid exempelvis ett pålastningsarbete kan man
använda den per tidsenhet lastade mängden som
ett mått på arbetseffekten eller prestationen.
Detta kan dock endast ske om våglängden och
höjden för lastens upplastning är tillräckligt
likformig m.m. Vid mera komplicerat
lastningsarbete där pålastningsvägen varierar måste
hänsyn tas till den längre eller kortare rörelsebanan
per tempo. Vid avlastningsarbetet skall i första
hand hänsyn tas till den del av rörelsebanan
under vilken kraften verkar.
Den relativa bedömningen av prestationen kan
i det allmänna fallet ske genom en relativ
bedömning av de tre faktorerna var för sig: vägen,
rytmen och kraften. Produkten av dessa tre
bedömningar ger en relativ bedömning av
arbetsprestationen. En förutsättning för att
nyssnämnda produkt skall kunna användas för en
proportionell bedömning av prestationen är att såväl
rörelse vägen per tempo som kraften per tempo
har en proportionell inverkan på rytmen.
Dessutom är det givetvis en grundläggande
förutsättning att rörelsebanans relativa läge i förhållande
till arbetaren är jämförbart.
Ett exempel på en beräkning av arbetsmängden
uti uppmätta kgm för ett transportarbete har
jag tidigare berört6. I de jämförda fallen varierade
dels de olika lassens tyngd och dels våglängden
som de transporterades. Själva pålastningsarbetet
kan antas vara någorlunda proportionellt mot
antalet kg last per tidsenhet. Transportarbetet är
proportionellt mot våglängden i m/min, under
förutsättning av lika stora och tunga lass och lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
