Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Kraftförsörjningen i USA och Kanada under krigsåren, av Robert Nordell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 april 19A5
397
Seaway-projektet) att räkna till sådana företag,
som beröra flera stater. Regeringen har därför
skjutit de vattenbyggnadstekniska arbetena i
förgrunden i politiskt hänseende och låtit
kraftverksbyggena endast bli en konsekvens av dessa.
Den av Federal Power Commission uppgjorda
generalplanen på lång sikt omfattar arbeten
för 2 000 M$, och dessa äro till största delen
redan färdiga. Man har emellertid även vidare
framtidsplaner. Sålunda liar Ickes ett projekt för
övre Missouridalen, omfattande 17 anläggningar
för en kostnad av 1 275 M$. I Bridge Canyon i
Coloradofloden ovanför Boulder Dam finnas
planer på att bygga ett kraftverk, som skall kunna
lämna 600 MW. Dammen skulle bli 185 m hög.
Slutligen har man under kriget diskuterat det
gamla förslaget angående St Lawrence Seaway,
som avser att göra St Lawrence-floden segelbar
från Atlanten till de stora sjöarna även för
mycket stora fartyg. Företaget måste bedrivas i
samarbete med Kanada, och kostnaden beräknas till
260 M$. Man avser i samband härmed att bygga
två kraftstationer, en på vardera sidan om floden,
vilka skola kunna lämna 1 600 MW tillsammans.
Förslaget har förorsakat en schism mellan
regeringen och staten New York. Man har dock i
USA ställt alla sådana projekt på framtiden,
eftersom inställningen varit den, att man ej skall
offra material och arbete på företag, som ej
beräknas bli färdiga under kriget och alltså ej
kunna bli till nytta i krigsproduktionen.
Poolbildning
Förutom genom utbyggnad och nybyggnad av
generatorstationer har det starkt ökade
energibehovet mötts även genom sammanslagning av
olika distributionsnät i pooler. Den äldsta av
dessa är NO-poolen, som omfattar Nya England,
vissa delar av staten New York, New Jersey samt
östra Pennsylvania. Hösten 1941 bildades på
regeringens order SO-poolen, omfattande 18
kraftsystem i 17 stater, för att möta den då i dessa
Fig. 7. Shasta
Dam i övre [-Sacramento-dalen-]
{+Sacramento-
dalen+} under
byggnad,
världens näst största
betongdamm.
trakter hotande kraftbristen. I poolen ingå även
Tennessee Valleys anläggningar. Nya
sammanbindningslinjer byggdes på sex månader, och den
omedelbara vinsten räknade man motsvara en
nyanläggning på 200 MW. Största delen av
kraften går till den elektrokemiska industrin.
Den tredje stora sammanslutningen är den s.k.
SV- eller Texas-poolen, vilken omfattar tio
kraftföretag i staterna Texas, Arkansas, Oklahoma,
Lousiana, Missouri och Kansas.
År 1942 bildades ytterligare en sammanslutning
den s.k. NV-poolen, baserad helt på
frivillighetens grund. Sammanlagt är den installerade
effekten 3 350 MW, varav 15 % ångkraftverk, och
kraftledningarna ha en sammanlagd längd av
22 000 km för spänningar över 40 kV. Poolen
har elva medlemmar med sammanlagt 130
privata och 20 regeringsägda kraftverk, bland vilka
senare ingå Bonneville Dam och Grand Coulee
Dam. Fem stater beröras av poolen, nämligen
Oregon, Washington, Montana, Idaho och Utah.
Systemets längd är 1 800 km från Portland och
Seattle till Salt Lake City. Grand
Coulee-statio-nen bestämmer frekvensen på grund av sina
108-MW generatorer. Den reaktiva effekten har visat
sig vara ett stort problem vid samkörningen. Man
har dock redan vunnit avsevärda erfarenheter,
vilka man beräknar komma till användning vid
det "superpower"-system, som hägrar för Federal
Power Commission, och som man avser skall
sträcka sig över hela USA.
Kraftledningar och stationer
Ett stort antal högspänningsledningar ha byggts
under kriget, dels i samband med anläggning av
nya generatorstationer, dels med anledning av
samkörningen i pooler och slutligen även för
kraftförsörjningen av nya industrier, t.ex.
elektrokemiska fabriker. Den högsta spänningen har
varit 220 kV, varför linjerna Boulder Dam—Los
Angeles med sina 287 kV fortfarande inneha
rekordet i USA. I början av kriget rådde stor brist
på järn, varför ledningarna nästan uteslutande
byggdes med trästolpar. Även i understationer
ersattes järn med trä i största möjliga
utsträckning. Järnbristen var t.o.m. så stor, att man på
sina håll tog ned jordlinorna för att användas
på annat sätt. Våren 1944 fick järn åter användas
i kraftverksindustrin, enär då i stället timmer
blivit en svåråtkomlig vara.
Kopparsituationen har hela tiden varit mycket
svår. Vid vissa linjer för lägre spänning utfördes
sålunda ledarna av järn för att spara koppar,
emedan kopparbristen var ännu större än bristen
på järn. Ett intressant exempel på kopparbristen
är användningen av silver för samlingsskenor,
fig. 8. I synnerhet aluminium- och
magnesiumverken kräva mycket stora kopparmängder för
sina samlingsskenor och man ansåg att silvret
skulle kunna göra bättre nytta där än att ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
