Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Toleranser och ritningar för keramiska detaljer, av Ole Miöen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
TEKNISK TIDSKRIFT
Benämningarna "Grobtoleranz" och
"Mitteltoleranz" måste ses i samband med en tredje
toleransgrad enligt DIN 40680, som nämligen, utan att
ange några värden, även talar om en "Feintoleranz".
Denna skulle emellertid endast ifrågakomma för
specialbearbetat gods såsom slipgods och efter
speciell överenskommelse från fall till fall.
För den som inte ger sig tid att studera den
förklarande texten, ligger det emellertid nära till
hands att tänka sig, att t.ex. "Mitteltoleranz" är en
medelsvår tolerans som man utan vidare bör
kunna begära för alla mått på en pressdetalj. I
enlighet härmed är det ganska förklarligt, att de flesta
konstruktörer föreskriva på sina ritningar att
"medeltolerans enligt DIN 40680" skall gälla generellt
för alla ritningens mått. Enligt den förklarande
texten till DIN 40680 är dock detta inte meningen.
För att vara säker på att ett mått under den
löpande fabrikationen ej varierar inom vidare
gränser än vad som DIN-tabellerna eller de
föreslagna toleransformlerna tillåta, måste man
nämligen underkasta ifrågavarande mått en kontroll.
Detta ställer sig naturligtvis desto dyrare, ju flera
mått som skola kontrolleras. I den förklarande
texten till DIN 40680 rekommenderas därför att
använda "Mitteltoleranz" endast för mått, som
skola passa samman med litet spel och där endast
små måttavvikelser kunna tillåtas. För alla andra
mått rekommenderas "Grobtoleranzen", då dessa
äro de mest ekonomiska.
Praktiken har emellertid visat, att
konstruktörerna ej följa denna anvisning. De ånge i stället
en viss tolerans att gälla för alla ritningens mått.
Undantag finnas naturligtvis, men detta är regeln.
Orsaken härtill är ej heller så svår att förstå:
skillnaden mellan de båda slagen av toleranser är
alltför stor. Och varför skall man behöva en grövre
tolerans endast för pressgods? Om toleranserna
för svarvgods äro bestämda enligt motsvarande
grunder, är det ju lika svårt och kostsamt att
hålla dem för alla mått på en ritning, men någon
grövre tolerans än "Grobtoleranz" är icke angiven.
För att förbilliga tillverkning och kontroll bör
därför det blivande svenska normförslaget
innehålla en bestämmelse om att toleranser enligt
formlerna böra tillämpas uteslutande på mått,
där endast mindre avvikelser kunna tillåtas. Dessa
passmått böra på ritningarna utmärkas t.ex.
genom inramning, som tecken på att de skola tolkas.
För övriga ej inramade mått böra för såväl
svarvgods som pressgods tillåtas vidare toleranser som
normaltoleranser.
Det vore naturligtvis lyckligt ifall även
normaltoleranserna kunde inpassas i en enkel formel.
Rent teoretiskt skulle man kunna tänka sig, att
man gjorde ett så stort tillägg på formelvärdena,
att man för de mindre viktiga måtten tillät
ungefär så stor extra förslitning på verktyget som
uppskattningsvis är lönande, innan kostnaden för att
putsa bort de ständigt större graderna äter upp
vinsten. Detta skulle alltså innebära ett tillägg i
toleransens konstanta komposant under
bibehållande av krympningens komposant, således en
parallellförskjutning av toleranskurvan. Mätningar
på detaljer ur starkt förslitna verktyg tyda dock
på att sambandet inte är fullt så enkelt.
Som visats på fig. 2 tycks åtminstone med
nuvarande svårigheter med material och bränsle till-
Fig. 2.
Toleranser för pressgods
en-L
ligt formeln t = — + 0,15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
