Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1945 - Hållfasthetsprov med flygplansskrov, av Lars-Axel Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
TEKNISK TIDSKRIFT
fördelade med sex på varje sprygel. De två
krafterna Pv efterbilda med sitt vågarmssystem
luft-och masskrafter på vingen exklusive masskrafter
från bränsletankarna. Dessa laster föras i stället
in i vågarmssystemet Pk, som i övrigt efterbildar
masskrafter från flygkroppskonstruktionen,
besättningen och bomberna, medan Pm efterbildar
masskrafter från propeller, motor och deras
tillhörande installationer. Kraften Ps slutligen, som
infördes i en jigg i bakkroppen, representerar
krafterna från höjdstyrverket. För kontroll på att
lastfördelningen var den riktiga inkopplades en
dynamometer D i flygkroppens vågarmssystem.
Vikten av vardera vingens vågarmssystem var
ungefär 1 000 kg.
Vid beräkningar för ett prov av denna art måste
man bestämma sig för de snitt i flygkropp och
vingar, där det är viktigast att provets skärkrafter
och böjmoment bli fullt riktiga. I kroppen bruka
dessa snitt ligga där vingbalkarna gå igenom; i
vingen väljer man den sektion, som ur
hållfasthetssynpunkt är svagast. Vågarmarnas vikt
fördelar sig olikformigt på de enskilda
angreppspunkterna. Man får därför ett fel i kurvornas
form för alla belastningar utom den, för vilken
fullständig hänsyn har tagits till fördelningen av
vågarmarnas vikt. Denna belastning är vanligen,
med hänsyn till leveranskontraktet, väld lika med
flygplanets beräknade brottlast. Skärkrafts- och
momentkurvor enligt dels
hållfasthetsberäkningar, dels prov vid beräknad brottlast visas på fig. 8.
Som synes kan man få god överensstämmelse
mellan momentkurvorna.
Belastningsdon
För att åstadkomma yttre provkrafter, som
många gånger äro av storleksordningen flera
tiotals ton, begagnas numera i allmänhet
hydrauliska domkrafter. Fördelarna framför den förr
använda metoden med direkt påläggning av
blytackor etc. äro uppenbara: inget manuellt arbete,
stor tidsvinst och synkron lastpåläggning. Största
vinsten är dock att det initialbrott man söker
åstadkomma på det belastade föremålet i
allmänhet ej medför totalbrott, enär den komprimerade
oljans ringa energiinnnehåll medför snabb
avlastning även vid små sättningar.
Fig. 8.
Moment-och skärkrafts-kurvor för en
vinge enligt
beräkning och vid
prov vid
beräknad brottlast.
FLrWtAN
Domkrafterna arbeta med höga tryck, upp till
ungefär 600 kg/cm2, och ha därför relativt små
dimensioner; normal slaglängd är ca 250 mm.
Domkrafterna äro utförda för att ge tryckkrafter,
men vid proven har man mest användning för
dragkrafter; det är emellertid lätt att kasta om
domkrafternas rörelseriktning genom hävstänger
eller dragbryggor. Tryckoljan till domkrafterna
levereras från handpumpar eller maskinpumpar
med reglerbar överströmningsventil, så att under
gång ett önskat konstant oljetryck kan hållas. De
använda ledningarna utgöras av kopparrör och
armerade gummislangar med sprängtryck över
1 000 kg/cm2. Noggrannheten vid användning av
hydrauliskt belastningssystem är ca - 1 à 2 % vid
max. last.
Provningens utförande
När flygplanet är uppmonterat och klart för
prov är det ju belastat genom sin egen vikt och
vikten av de nedåtriktade vågarmssystemen.
Storleken av denna last, som måste bestämmas
noggrant, är vanligen 10 à 20 % av säkra lasten. De
mätinstrument, som monterats, nollställas vid
denna last, men de sedermera uppgjorda kurvorna
över mätvärdena extrapoleras ned till lasten noll.
Den första körning man gör vid provet är en
sättningsbelastning, som stegvis ökas till ca 50 %
av säker last. Vissa friktionsdeformationer
utbildas därvid och vålla sedermera ej besvär.
Samtidigt kontrolleras att mätinstrumenten följa med.
Efter avlastning protokollföras
instrumentinställningarna.
Därefter vidtar den egentliga provbelastningen,
varvid lasterna påläggas i steg om 10 à 20 % av
säkra lasten. Instrumentavläsningar och
observationer ske vid varje steg. Då säker last uppnåtts
sker avlastning, instrumenten avläsas och man
undersöker huruvida kvarstående deformationer
uppstått. Antalet spänningsmätningsinstrument är
i regel begränsat; man flyttar dem och upprepar
proceduren tills man fått den önskade
kartläggningen av spänningarna. Detta kan vara rätt
tidsödande, då vanligen åtskilliga hundratal
mätpunkter skola genomgås.
Med ledning av den erhållna spänningsbilden
placeras nu tensometrarna på de ställen, där de
högsta spänningarna uppnåtts, varefter provet
fortsätter med belastning upp till 1,35 gånger
säker last; sedan sker ny avlastning. SAAB:s
byggnadsbestämmelser föreskriva med hänsyn till
påkänningar att vid 1,35 gånger säker last får den
lägsta av följande två gränser just nätt och jämt
uppnås: 75 % av materialets brottspänning eller
sträckgränsen (0,2-gränsen). Den senare är
relativt lätt att få fram ur spänningskurvan. Med
hänsyn till deformationer gäller att efter avlastning
av en gång uppnådd säker last få de kvarstående
deformationerna utgöra högst 5 % av totala
deformationen vid säker last. Kontroll skall ske se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
