Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1945 - Försvarstal för byggnadsindustrin, referat av uppsats av Olle Engkvist, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
TEKNISK TIDSKRIFT
Försvarstal
för byggnadsindustrin
Är det sant detta ständigt upprepade påstående, att det
är något fel med byggnadsindustrin? Även om det finns
allvarliga skavanker, känner man sig frestad att fråga,
om byggnadsindustrin verkligen är så föraktligt
organiserad. Jag hade för några år sedna tillfälle att bygga
Sveriges paviljong på världsutställningen i Bryssel och fick
då en sammanträngd bild av byggnadsindustrins
utveckling under avsevärd tid.
En av Östersjöstaterna byggde sin paviljong bredvid, en
byggnad av tungt trämaterial. Deras enda maskinella
hjälpmedel var en sorts byggnadskran, som osökt förde
tanken på Olaus Magnus’ berömda bok om livet i Norden
på 1500-talet. De vinschar, som vi hade till vårt
förfogande, betecknade en lika lång som hoppingivande utveckling
inom byggnadsindustrin. Men när man såg italienarnas
paviljong byggas i smäcker och svindlande
järnkonstruktion av kvicka och skickliga arbetare, som till sitt
förfogande hade en utvald samling moderna maskiner, då
hade man ett bra exempel på utvecklingen inom
byggnadsindustrin. Det rör sig i alla fall även här.
En mansålders utveckling
Utvecklingen inom byggnadsindustrin har på de senaste 30
till 40 åren varit förvånansvärt stor. Ännu vid sekelskiftet
karakteriserades byggnadsindustrin av sina gammalmodiga
metoder. Cement och betong liksom järn- och armerade
konstruktioner användes föga. Fönster och dörrar
tillverkades ofta på byggnadsplatsen. Murbruksfabriker voro ett
okänt begrepp. Endast några få maskinella anordningar
funnos, t.ex. det primitiva hisspelet. Räls och balkar
användes endast undantagsvis. Så sent som på 1920-talet och
in på 1930 schaktade man för hand och även stora
entreprenadfirmor utförde ofta bergsprängning för hand.
Nu verkar det lika skrattretande gammalmodigt, när man
ser schaktning företas utan grävmaskin, bergsprängning
utan kompressor och maskinborr eller betonggjutning utan
betongblandare. År 1914 användes normalt betong
motsvarande 5 % av materialmassorna i byggnadsvolymen, i
dag är man uppe i 30—35 %. År 1914 var den tillåtna
påkänningen i betong 35 kg/cm2, i dag 70 kg/cm2. För tegel
äro siffrorna 7 kg/cm2 och 15 kg/cm2. Det vill säga att år
1914 måste ett femvåningshus ha 60 cm tjock tegelmur i
bottenvåningen men nu 25 eller 38 cm.
Armerade konstruktioner voro då nästan okända.
Arme-ringsjärnen räknades med en tillåten dragpåkänning av
1 000 kg/cm2 mot 1 200—1 800 kg/cm2. I strängbetong,
armerad med pianotråd, är den tillåtna dragpåkänningen i
järnet 14 000 kg/cm2 och den tillåtna tryckpåkänningen i
betongen 200 kg/cm2.
De moderna träkonstruktionerna medföra träbesparingar
på upp till 50 % mot dem som användes för 25 år sedan.
Spikförbanden beräknas nu i viktigare konstruktioner, ett
tidigare alldeles okänt förfarande.
Byggnadstiden åskådliggöres bäst, om man betänker att
ett modernt skolhusbygge nu uppföres på ca trekvarts år;
vid sekelskiftet drog ett bygge av motsvarande
storleksordning tre år, och detta trots att arbetstiden vid
sekelskiftet var 60 h per vecka mot endast 48 h nu. Samtidigt
med den tekniska utvecklingen har den organisatoriska
förändrat sig till oigenkännlighet.
Visserligen är det än i dag möjligt för lycksökare att
Referat av uppsats av byggmästare Qliæ Entgkvist i Sunt
Förnuft 1944 h. 11.
etablera sig som byggnadsföretagare, och härtill bidra de
under krigsåren rikliga initiativen från det statligas sida.
Den tekniska utvecklingen har emellertid ställt allt högre
krav på byggnadsföretagets organisatoriska detaljer. Det
är slut med "kontoret på fickan" och affärsuppgörelsen
vid restaurangbordet. Den möderne byggmästaren måste
ägna all sin tid och även sin fritid åt sin firma. Han måste
för att kunna vara med i konkurrensen vara kunnig och
vaken och han måste följa med teknikens utveckling på
alla fronter. Därför träffas nu byggmästaren antingen på
kontoret eller arbetsplatsen men sällan på krogen.
Det personliga är det högsta i byggenskapen
Min erfarenhet säger mig, att ingen industri har förmånen
av mera intresserade, hårt arbetande ingenjörer än
byggnadsindustrin. De eftersätta så ofta sin fritid för arbetet,
att det kan betraktas som regel. En byggnadsverkmästare
slits mycket hårdare än hans yrkesbröder i den övriga
industrin. Det ligger också i byggnadsyrkets natur, att
organisationen där måste vara mera rörlig och personlig
än hos annan industri. Detta i sin tur kräver mera
personlig kraft, initiativ och påpasslighet i alla ett bygges
skiften och situationer.
Många gånger har även av mig framförts, att ju större
företagsenheter desto större möjligheter för rationalisering
och förbilligande. Detta är dock en sanning med
modifikation. Det ligger i byggindustrins natur att
företagsenheterna böra och måste vara av skilda storleksordningar. Man
kan därför ej utan att skada byggnadsindustrin avlägsna
de små företagen eller den enskilde företagare, som driver
sin verksamhet i liten skala.
Vad som har sagts om byggmästaren gäller även
arbetarna. Brännvinet är borta från arbetsplatserna och ölet
är på väg att försvinna även det. Ordningen på
byggnadsplatsen är lika mönstergill som på verkstaden.
Arbetsintensiteten stiger allt fortfarande. Man kan utan överdrift
fastslå, att ingen annan industri kan uppvisa en
motsvarande arbetsintensitet. Det är mot denna bakgrund, som
man har att bedöma de höga arbetslönerna inom
byggnadsindustrin.
Världens dgraste hyror — varför?
Sverige, enkannerligen Stockholm och de större städerna,
ha världens dyraste hyror. Sant? Ja, om man okritiskt
jämför andra länder med vårt land. England tas ofta till
förebild, när det gäller bostaden, såväl pris som utrymme.
Men England har ett annat klimat än vårt land och andra
krav på bostaden. För att erhålla stort inomhusutrymme
har man där avstått från svenskt krav på soliditet,
komfort och inredning. Klimatet i England medger betydigt
enklare grundläggning än här. Frostrisken tvingar oss att
gå ned dryga 1,5 m under marknivån med våra grunder.
Vi gräva därför ut hela källaren även i enfamiljshuset.
Det blir dyrt och vi tvingas följaktligen att minska
utrymmena ovan mark. Vår bostad i enfamiljshuset blir
oproportionerlig med stora källarutrymmen och små
bostadsutrymmen.
Äro vi beredda att reformera vår bostad åt det engelska
hållet? Otroligt! Äro vi villiga att förenkla vår bostad?
Nej, utvecklingen går åt rakt motsatt håll. Låt oss då sluta
upp att i veklagan jämföra våra hyror med
engelsmännens!
Hus kontra spårvagn
Är det sant att byggnadsindustrin är så dåligt organiserad
eller arbetar så dyrt som det påstås? Är det sant att
byggnadsindustrins priser ligga avsevärt högre än andra
industriers? Låt oss med dagens priser som utgångsnorm
jämföra en byggnadsindustriprodukt, en bostadslägenhet, med
en typisk och liknande industriprodukt, t.ex. en spårvagn.
En lägenhet om två rum och kök med moderna
bekvämligheter har en storlek av 50 ms och kostar enligt dagens
pris 370 kr/m2 eller 18 500 kr. En motorvagn till den nya
Ängbybanan i Stockholm kostar fix och färdig 80 000 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
