Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1945 - Driftsäkerheten och isolatorernas nedsmutsning, av Carl E Söderbaum - Problemhörnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1945
527
femte år. I närheten av cementfabriker och
kalciumkarbid-ugnar får man byta ut isolatorerna tid efter annan för att
kunna ordna rengöring med saltsyra. I utomhusställverk
vid kemiska industrier ha anläggningar för konstlat regn
använts, vilka köras ungefär 10 min varje dag.
Inomhus-anläggningar förses antingen med uppvärmning eller med
luftkonditionering, som torkar luften till 50 % fuktighet
med hjälp av kalciumklorid.
För dimisolatorerna, som äro normerade i Tyskland, har
man uppställt nedsmutsningskurvor, som visa hur
överslagsspänningen varierar med nedsmutsningen.
Hängisola-torelementet, som uppvisar endast 15 % större delning än
normalisolatorn, har tre tallrikar, vilka ge den önskade
förstoringen av krypvägen. Vid 400 kV stödisolatorn har
skärmarnas antal ökats från 9 till 14, varigenom krypvägen
ökats från 1,72 m till 2,77 m. Isolatorhöjden är här i båda
fallen 1,215 m.
Man har gjort försök i stor skala med stav-gniststräckor
för att fastställa storleken av de inre överspänningarna. För
10 kV isolatorer har man konstaterat att jordavståndet
med hänsyn till stötpåkänningarna kan sänkas från 125 till
50 mm på den släta standardisolatorn. Med hänsyn till
nedsmutsningsrisken erfordras dock vid denna isolatortyp
fulla storleken, dvs. 125 mm. Går man däremot tillbaka
till den gamla kamflänsisolatorn, kan man utan att öka
risken för överslag vid nedsmutsning gå ner till 62 mm
jordavstånd. Emellertid måste man hålla en marginal för
att ge avledarna deras livsrum (ETZ 1944 h. 47/48).
Carl E Söderbaum
Problemhörnan
Problem 4/45 var följande: "Vår jord anses vara ca 2
miljarder år gammal. Hur mycket radium (atomvikt 226 och
halveringstid 1 600 år) kan man härvid vänta att finna i
1 ton uran (atomvikt 238 och halveringstid 4,5 miljarder
år)? Urans omvandling till radium tänkes ske direkt."
Sönderfallshastigheten hos ett radioaktivt ämne är
proportionell mot antalet kvarvarande atomer, n, varför man
kan skriva
dn
–- = kn
dvs.
eller
dt
n = n0- e
— k t
ig
n0
Halveringstiden T motsvarar ^ = 2 varav
k =
ig 2
Efter tiden t återstår sålunda av den ursprungliga
uranmängden Uo
Ut = Uoe~l92’T-u
Vid samma tidpunkt bildas under intervallet dt en
radiummängd
226 dUt
dR< = -W8-lü’dt
d Rt
226 Uo Ig 2 -tø2- —
Av denna kvantitet återstår vid tiden fi, dvs. numera,
(d R,)tl=dR,-e-l92-^r
varav genom integrering från 11= 0 till 1i= fi
226
Uo- e
Ig2- f,
= 238 — M 1 \ Lg T» ~~ J
U\Tr~ TJ
Vad vi nu söka är kvoten
Rtl ==Rt1 226 Tr
■ co —
Utl + Rtl Ut, 238 Tu
som (då ju fi >> Tr) förenklas till
= 226 7V
Utl °° 238 ’Yu
I ett ton uran bör man sålunda finna
226 1,6 103
= 226 Tr T w.h.1
238 T,. L 6 r\
238 4,5-109
106 = 0,34 gram radium
På detta eller liknande sätt har uppgiften behandlats av
hrr B Kihlgren, R Svensson, U Olsson, N F Enninger samt
B An.
Andra problemlösare, hrr S T Lundin, P Oredsson, L
Simonsson, E Palmblad och ög, ha infört approximationer
på ett tidigare stadium, varigenom räkningarna förenklas.
Typisk är ög:s på följande sätt återgivna lösning:
Då såväl urans halveringstid som jordens ålder är oerhört
mycket större än halveringstiden för radium, kan man anta
att den nuvarande uranmängden U är konstant och
lika-med 1 t.
Under tidselementet dt sönderfaller härav
dU
U lg 2 1/92
T-dt = - dt
1 u i u
Eftersom
blir den kvarvarande radiummängden i 1 t uran
00
_ 226 \-lg2 (’ 226 Tr
^ 238" T\T j Tf 238" Ti
o
dvs. samma slututtryck som här ovan.
Hr Kihlgren påpekar, att eftersom uranmängden är i
oavbrutet avtagande och därmed även befintlig mängd radium,
måste ett maximum ha funnits, då vi ju förutsatt att
radiumhalten hos uran var 1= 0 vid jordens tillblivelse.
Genom att sätta tidsderivatan lika med
noll finner man lätt, att maximum
inträffade redan då jorden var ca
35 000 år gammal. Härefter har
jordens förråd av både uran och
radium nedgått med ca 25 %.
238
Tu
dt
Som lätt avslutningsuppgift för
säsongen väljes följande Problem
6/45. Fig. visar en sektion av en
transformatorkärna, vars hörn
begränsas av en given cirkelinjer. Hur
skola vinklarna oc och ß väljas för
att kärnans area skall bli så stor
som möjligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
