Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1945 - Framsteg inom fotografisk teknik, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
TEKNISK TIDSKRIFT
Framsteg
inom fotografisk teknik
Det pågående kriget har liksom det förra givit
forskningen inom fotografin en mycket stark stimulans. Stora
framsteg i förbättring av fotografisk materiel och
kännedom om de fotografiska processerna ha säkerligen gjorts
i de krigförande länderna. Mycket litet har av militära
skäl offentliggjorts; dock har chefen för Kodaks engelska
forskningslaboratorium nyligen lyft något litet på slöjan
i ett föredrag i London inför Society of Chemical
Indu-stry, ehuru det enligt hans egen utsago av
säkerhetsskäl endast behandlar en del av de resultat, som uppnåtts.
Den enda nya behandlingsteknik, som fått allmän
till-lämpning, är förstärkning av den latenta bilden genom
en jämn belysning av negativmaterialet före eller efter
exponering. Denna teknik kan kallas latensifiering och
omnämndes först av Hartree och Hill år 1932, ehuru dess
mekanism klargjorts av andra forskare.
Om t är den exponeringstid, som behövs för att vid
framkallning ge en svärtning av konstant täthet D vid
ljusintensiteten I och log It prickas mot log I i ett
diagram, erhålles för nästan allt ljuskänsligt material en
kurva liknande A i fig. 1. Den ljusmängd It som behövs
för att uppnå en viss svärtningstäthet, är alltså beroende
av ljusets intensitet och har ett minimum vid ett visst värde
på denna. Lyckligtvis har man i regel ungefär denna
intensitet vid utomhusfotografering och kan då utnyttja
negativmaterialets ljuskänslighet till fullo. Vid dåliga
ljusförhållanden måste man emellertid använda längre
exponeringstid, än som motsvarar tillförsel av en ljusmängd
tillräcklig vid optimal ljusintensitet.
Latensifiering beror nu på det faktum, att en mycket
kort, jämn belysning av emulsionen med ljus av optimal
intensitet medför, att vid en följande exponering i svagt
ljus även detta påverkar emulsionen med maximal effekt.
Latensifieringen kan utföras med så liten ljusmängd, att
den uppkommande slöjan blir betydelselös. Den
latensi-fierade emulsionen ger en kurva enligt B i fig. 1. En
sådan förbelysning kan användas för material, som skall
exponeras vid mycket låg eller vid optimal ljusintensitet.
Latensifierade emulsioner underlätta betydligt arbetet vid
mycket svagt ljus, t.ex. inom astronomi,
röntgenkristallografi, skärmbildsfotografering osv.
Har man underexponerat ett icke latensifierat negativ,
kan detta förstärkas genom att man före framkallning
jämnt belyser det med mycket svagt ljus i några timmar.
Förstärkningen uppnås därigenom, att efterbelysningen
har maximal effekt på de delar av negativet, som vid
exponeringen mottagit ljus av optimal intensitet, under det
att den har mindre verkan på de delar, som mottagit
ljus av lägre intensitet. Härigenom uppstår starkare
kontrast mellan skuggor och dagrar redan hos den latenta
bilden. Efter framkallning kan negativet ytterligare
förstärkas på kemisk väg.
Bland fotografins militära användningsområden är väl
flygfotografin det viktigaste. För rutinarbete fordras
härtill ett negativmaterial med största möjliga
ljuskänslighet (hastighet) och upplösningsförmåga. Denna senare
beror ytterst på bromsilverkornens storlek i det
ljuskänsliga skiktet. Det är en gammal erfarenhet, att med
hög hastighet följer relativt grovt korn och med fint korn
relativt låg hastighet. Man måste därför vid
emulsionstillverkningen söka uppnå gynnsammast möjliga kompromiss.
Utan att ånge, hur förbättringarna på detta område upp-
Referat av uppsats av dr 11 Baines i Chem. & Ind. 1944 h. 40.
nåtts, summerar Baines dem genom att meddela, att
flyget nu använder ett negativmaterial, som är sex gånger
hastigare än det snabbaste, som fanns före kriget. Man
har material med så stor upplösningsförmåga, att enstaka
människor kunna urskiljas på bilder tagna från 3 000 m
höjd. Det framgår dock ej, om dessa båda uppgifter gälla
samma eller olika material. Nattfotografier tas nu av
bombnedslag, varvid belysningen åstadkommes med en
magnesiumbomb, som måste fällas så, att den exploderar
utom kamerans synfält och samtidigt med
sprängbom-ben (se fig. 2). Motsvarande förbättringar ha gjorts i
kamerakonstruktion och behandling av den exponerade
filmen. Man kan därför ta utmärkta flygfotografier
under omständigheter, som i början av kriget voro helt
omöjliga för fotografering. Härigenom har
flygspaningen blivit betydligt mindre riskfylld, och framstegen
inom fotografin ha säkerligen räddat många flygares liv.
Infrarödfotograferingen är ett annat område där
utvecklingen varit livlig. Som bekant är bromsilver endast
känsligt för kortvågigt ljus, blått till långt in i ultraviolett.
Redan 1873 fann Vogel, att känsligheten genom tillsats
av vissa färgämnen, sensibilisatorer, kunde utsträckas
till grönt och gulgrönt (ortokromatiska emulsioner).
Sedan dess har ett otal färgämnens verkan undersökts, och
före kriget hade man kommit så långt, att det var möjligt
att utom hela det synliga spektrum (pankromatiska
emulsioner) fotografera långt in i infrarött. De
infraröd-känsliga emulsionerna voro emellertid ganska långsamma.
Under kriget ha de undergått en fullständig omvandling
och ha nu blivit 10—15 gånger snabbare, dvs. ungefär
lika hastiga som de snabba pankromatiska emulsionerna
före kriget. Infrarött ljus har en viss förmåga att
genomtränga dis, och det nya snabba materialet måste därför
ha stor betydelse för flygfotografering vid dålig sikt.
Även kopieringspapperet har undergått en del
förändringar, varvid det bl.a. gällt att skaffa lämpligt material
för snabbkopiering. För att kunna ta en kopia av ett med
fixerbad indränkt negativ har man framställt ett papper,
som över silverhalogenskiktet har ett skyddsskikt av i
vatten olösligt men i alkali lösligt konstharts. Detta
skyddar papperet mot negativets fixernatron och upplöses
sedan vid framkallningen av kopian.
Flygfotografin behöver vidare material med ett underlag,
som ej ändrar sina dimensioner under kopierings- och
framkallningsprocesserna eller vid ändring av
luftfuktigheten. På detta område har man fått fram ett nytt
material, "bromide white foil", vars bas är vitlackerat
alu-miniumfolium. Slutligen har tekniken vid överförande av
fotografiska bilder från ett tillfälligt pappersunderlag till
metall, trä, konstmassor och andra material utvecklats
mycket. Sådana förfaranden lära ha stor betydelse för
krigsindustrin, men deras tillämpning beskrives ej.
Vid fotolitografi har man som ljuskänsligt material
använt äggvita-bikromat eller gummi arabicum-bikromat på
litografisk sten, zink- eller aluminiumplåt. På grund av
detta materials låga hastighet kan man ej förstora direkt
på det utan måste göra förstorade negativ och
kontakt-kopiera. Detta medför svårigheter, när det gäller
bibehållande av stor noggrannhet i bildens dimensioner och
gra-dation. Under kriget har man lyckats framställa zinkplåtar
med silverhalogenemulsion och utarbeta ett förfarande,
som tillåter framställning av förstorade tryckplåtar direkt
av flygfotografier på småbildsnegativ. Man har även lyc-
Fig. 1. Verkan
av latensifiering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
