- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
552

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1945 - Föreningar - Svenska Teknologföreningen. Väg- och Vattenbyggnadskonst, av Bengt Gustafsson - Ingenjörsklubben i Falun, av Å v M - Sammanträden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

552

TEKNISK TIDSKRIFT

Föreningar

Svenska Teknologföreningen

Väg- och Vattenbyggnadskonst
sammanträdde den 12 februari 1945 under
ordförandeskap av direktör A Ahlén. Till
sammanträdet hade avdelningen för Kemi och
Bergsvetenskap inbjudits. Omkring 200
medlemmar hade infunnit sig. Nya medlemmar
blevo civilingenjörerna Anders Dieden, Sölve
Kihlberg, Torkild Rand och Ingmar Wadsten.
Dr-ing. K H Frænkel höll ett föredrag
betitlat "Bergsprängningsproblem", vilket
utgjorde en redogörelse för resultatet av
arbetsstudier, företagna huvudsakligen vid
större tunnelsprängningsarbeten (Tekn. T.
1944 s. 453). Undersökningarna och
utredningsarbetet genomfördes av Krisrevisionens
Bergsprängningskommitté under åren 1942
och 1943. Hela arbetet sammanfattas i "blå
boken", som är tillgänglig hos Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen.
Efter att ha behandlat vissa principfrågor i
samband med bergsprängning och uppgjort
förslag till nomenklaturförteckning med
begreppsdefinitioner för de mest använda
fackuttrycken, gick tal. närmare in på de faktorer,
som inverka vid planering och kalkylering av
bergsprängningsarbeten. Därvid behandlades
närmare de nya begreppen borrbarhet och
sprängbarhet, vilka huvudsakligen bestämma
sprängningsresultatet. Vidare redogjordes för
olika sprängningsmetoder med klarläggande
av de principiella skillnaderna mellan dem
samt olika kiltyper och deras
användningsområden. "Triangelkilen", en ny kiltyp, som
för första gången utprovats vid
Vattenfallsstyrelsens bergsprängningsarbeten och sedan
vid en stor del arbetsplatser, beskrevs
ingående.

Tal. gick sedan in på principerna vid
planering och ritning av borrplaner samt
möjligheterna att rationalisera arbetet. Av
särskild vikt är att arbetet planeras i detalj
före igångsättandet, att ett tillräckligt antal
arbetsledare och arbetsbefäl står till
förfogande samt att dagrapporter föras.
Lufttrycket vid arbetsfronten och smedjan äro
även av väsentlig betydelse. Borrnings- och
.sprängningsarbetet bör försiggå med minsta
möjliga störningar. Lastnings- och
transportarbetet bör rytmiseras, varvid särskilt bör
iakttas, att tillräckligt antal reservvagnar
finnes samt att spårsystemet ordnas rationellt.
Härefter följde en redogörelse för de
tekniska och ekonomiska huvudfrågor, som
sammanhänga med bergsprängningsarbeten,
t.ex. sambandet mellan sprängbarhet,
borrhålsdjup, borrhålsdiameter, laddningshöjd
och försättning. Undersökningarna ha
ut-utförts i homogent berg och därefter
kontrollerats i andra bergarter och malm.
Slutresultatet har sammanfattats i en ekvation,
med vars hjälp ekonomiskt borrhålsdjup
eller indrift samt ekonomisk laddningshöjd
och håldiameter kunna beräknas. Tidåtgången
har fastställts med hjälp av arbetsstudier.
Med ledning av de uppnådda resultaten har
ett nomogram upprättats, som visar
sambandet mellan area, sprängbarhet, indrift,
borrbarhet, antal borrmeter och antal arbetare.
Denna kurva representerar ett värde av ca
150 000 kr.

Tal. redogjorde därefter för frågan om den
ekonomiska laddningen. Borrhålen böra
laddas med dynamit upp till 0,2 X
borrhålsdjupet och därefter med nitrolit upp till 0,7
à 0,8 X håldjupet, för att man skall uppnå
en ekonomisk utsprängning med lämpligt

styckefall. Borrhålsdiametern bör väljas
mellan 35 och 40 mm. Indriften bör väljas så
stor som möjligt.

Till sist kom tal. in på riktad sprängverkan
(Tekn. T. 1945 s. 268), en metod som man
efter kriget väntar sig ganska mycket av
även för civilt bruk.

De framlagda resultaten må endast betraktas
som ett första försök till en allmän lösning
av bergsprängningsproblemen. Ännu återstå
systematiska undersökningar av bl.a. olika
sprängämnen, styckefallet, grytsprängning
och riktad sprängning.
Föredraget illustrerades med ljusbilder.
Bergsingenjör Erik Ryd talade därefter om
"Bergborrning med hårdmetallskär", en ny
bergborrningsmetod, som i vårt land hittills
mest kommit till användning vid
sprängningsarbeten i dagen, såsom för grunder,
rör-gravar, befästningar, hus o.d. Talaren gick
först in på hårdmetallens egenskaper och
sättet för fästande av skären i borrkronan.
Metallens förnämsta egenskap är hårdhet
och slitstyrka. Avnötningen per borrmeter är
omkring Vioo av den ett vanligt stålskär
undergår. Man behöver därför icke byta borr
av det skälet, att skäret är förbrukat utan
först när längdförhållandena på borrarna bli
obskväma. Borrhålet blir nära cylindriskt
och vid borrbyte kan diameterminskningen
på det efterföljande borret vara mycket
ringa. Den bortborrade volymen blir sålunda
mindre, varvid större håldjup uppnås per
tidsenhet. Möjligheter öppnas att använda
även de mindre ro-terande maskinerna i
vanliga bergarter. Alla dessa förhållanden
sammantagna ge hårdmetallskären sådana
fördelar, att det kan vara berättigat att tala
om en ny bergborrningsmetod. Arbetsstudier
för borrning av 1,6 m djupt hål i
stockholmsgnejs har visat, att tidsvinsten med
hårdmetallskären är betydande, vartill
kommer att luftförbrukningen nedgår och ström
eller brännolja sparas.

Tal. visade sedan på ljusbilder hur
arbetet tar sig ut i verkligheten samt lämnade
några exempel på fördelar med den
själv-rotcrande bergborrmaskinen. Man kan
bekvämt ordna med en knämatning, som bär
upp och skjuter på maskinen, om det gäller
att få in ett horisontellt liål. Borrarna äro
relativt dyra, metallen är spröd och stången
är känslig för anvisningar till
utmattnings-brott. Man bör därför lära arbetarna att
använda materielen på rält sätt. Påhuggningen
av ett liål är den kinkigaste operationen och
bör tas med försiktighet. Hårdmetallen bör
icke utsättas för häftiga
temperaturförändringar. Ett nyinsatt borr bör gå obehindrat
i hålet, hörnen kunna annars lätt slås av.
Om skäret går sönder bör arbetet genast
avbrytas. En bild på en fullt utnyttjad borr
visade, att av den ursprungliga metallhöjden
på ca 12 mm återstod endast ett par
millimeter. Metallen har sålunda gjort sin tjänst.
Tal. uttryckte till slut sin förhoppning,
att den kommande utvecklingen skulle ge
anledning att återkomma till ämnet i ett vidare
sammanhang vid ett senare tillfälle.
I den efterföljande diskussionen gjorde
direktör S Nauckhoff ett längre med
ljusbilder illustrerat inlägg om
sprängämnesförbrukningen under olika förhållanden samt de
i sprängningskostnaderna ingående
sprängämnes- och borrningskostnaderna. I den
framställda laddningsformeln tas endast
hänsyn till laddningens volym och icke till dess
vikt. Den innehåller icke heller någon faktor
för sprängämnets styrka och är därför icke
generell. Vidare tas ej hänsyn till
sprängämnets laddningstäthet och borrhålets
koni-citet. Vid bestämning av sprängbarheten böra

försök utföras med sprängämnen av olika
styrka. Värdena på sprängämnesåtgången,
0,7 och 0,5 kg/m3 i 84 resp. 147 m2 tunnel
förefalla ovanligt låga. Vid omfattande
sprängningsförsök i en tunnel med ungefär
den senare arean har det visat sig omöjligt
att komma ned under 0,65 kg/m3 även vid
användande av enbart dynamit med högre
nitroglycerinhalt än LFB. De av
föredragshållaren i diagrammet bilaga 4
uppgivna laddningsvikterna äro låga, jämförda
med dem som beräknas vid normala
laddnings-tätheter. Härtill bidrar i stor utsträckning
att borrhålens konicitet ej medräknats. Den
föreslagna ekonomiska laddningen med
dyrare dynamit i botten och billigare nitrolit
ovanpå är riktig. Proportionen kan
emellertid diskuteras. Det förefaller som om
föredragshållaren har benägenhet att underskatta
borrningskostnaderna och överskatta
sprängämneskostnaderna.

I diskussionen yttrade sig vidare
förutom föredragshållarna herrar Ekelund och
Jansson.

Dr Frænkel besvarade efter sammanträdet
skriftligen direktör Nauckhoffs inlägg.
Inverkan av koniciteten hos borrhålen liar
medtagits i sprängbarhetsekvationen genom
att borrhålen under försöken laddats med
konicitet. Skillnaden i sprängämnesåtgång
torde i viss mån bero på skiljaktiga uppgifter
på volymvikt hos i borrhål sammanpressad
dynamit. Att borrhålens konicitet ej
medtagits i nomogrammet beror på att
nomogrammet endast avsetts som riktlinje och att
man ej velat överbelasta det.
Aftonen avslutades med supé och samkväm.

Bengt Gustafsson

Ingenjörsklubben i Falun
sammanträdde den 3 mars 1945 under
ordförandeskap av vice ordföranden,
kraftverksdirektör Sam Malmfors. Vid sammanträdet var
ett 50-tal medlemmar närvarande. Efter
för-cningsangelägenheter höll fil. dr Holger
Erdtman, Svenska Träforskningsinstitutet, ett
med stort intresse åhört föredrag om
"Sulfitlut, bildning, sammansättning,
användning". Tal. belyste betydelsen av problemet
genom att nämna, att år 1937 framställdes i
Sverige omkring 1 500 000 t sulfitmassa, vilket
motsvaras av ungefär samma mängd
organiskt material i avlutarna, vilkas volym
utgjorde omkring 15 000 000 m3. Forskningen
har intensivt inriktats på att finna
användningsområden för sulfitavlutariia. Hittills ha
sådana erhållits genom framställning bl.a. av
sprit, som kan erhållas i stora mängder och
prisbilligt, särskilt av konstsilkeavlutarna.
Vidare framställas jäst, klistringsmedel,
dammbindningsmedel för vägar,
hjälpgarv-medel och bränsle. Särskilt är utforskningen
av en metod, som skulle möjliggöra en
utvidgad användning som bränsle, av intresse, då
härigenom sulfitfabrikerna skulle kunna göras
mera självförsörjande i avseende på värme.
Efter föredraget intogs supé på
Bergslagsmässen under sedvanliga angenäma former.

Å v M

Sammanträden

Tekniska Litteratursällskapet
sammanträder fredagen den 25 maj 1945.
Kl. 11.00. Fortsatt årsmöte på Gillet. — Kl.
13.00 lunch.

Kl. 14.30. Sammanträde på Svenska
Teknologföreningen. — Utställning av apparater för
reproduktion av biblioteksmaterial samt av
utförda arbeten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free