- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
584

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 19 maj 1945 - Föreningar - Svenska Teknologföreningen. Svenska Elektroingenjörsföreningen, av Kl - Väg- och Vattenbyggandskonst, av Bengt Gustafsson - Personnotiser - Sammanträden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

584

TEKNISK TIDSKRIFT

Föreningar

Svenska Teknologföreningen

Svenska
Elektroingenjörsföreningen sammanträdde den 2 mars 1945 under
ordförandeskap av överingenjör Ake
Vret-hem. Industriell Ekonomi och Organisation
var inbjuden till sammanträdet. Nya
medlemmar blevo civilingenjörerna P Backteman,
II Callberg, K Lautman, B Löf, B
Mårtenson, P Yngström, J Wendt och
diplomingenjör O Albro. Till fullmäktige i Svenska
Elektriska Kommissionen för åren 1945—1947
omvaldes professor E Alm och byrådirektör E
Malmgren. Föreningen godkände det
föreliggande förslaget till normer för elmätare för
50 p/s.

Kvällens föredrag hölls av tekn. dr Conny
Palm, som talade om "Bedömningsgrunder
für en ekonomisk telefonservice".

Inledningsvis lämnade tal. en del exempel
på verksamhetsområden i det dagliga livet,
där fördröjningar och väntetider förekomma.
Orsaken till att industriföretag icke kunna
leverera produkter omgående vid beställning
eller att officiella ämbetsverk icke utan
dröjsmål behandla inkommande ärenden är
knapphet i dimensioneringen av den
arbetande apparaturen. Fördröjningarnas art är
visserligen olika i olika fall, men ett drag är
alltid gemensamt: väntetiden kostar pengar.
Ur ekonomisk synpunkt är det därför
angeläget att få utrönt vilka kostnader, som
direkt eller indirekt förorsakas av
väntetider. Först härigenom blir det möjligt att
med kännedom om de kostnader, som äro
förknippade med utökning av apparaturen,
och därmed minskning av väntetiderna,
avgöra i vilken utsträckning en sådan utökning
är ekonomiskt motiverad.
Tyvärr synes intresset för dessa
förhållanden hittills ha varit rätt litet, vilket
möjligen kan bero därpå att den part, som
förorsakar väntetiderna, sällan behöver
vidkännas de ekonomiska förlusterna av dessa
annat än möjligen i form av en anfrätning
av vederbörandes good will. Exempelvis inom
telefonin tar man dock högst allvarligt på
frågan om kundernas väntetider och därav
följande olägenheter. Anläggningarnas
dimensionering måste här utföras under
beaktande av att även de tillfälliga
toppbelastningarna skola kunna avvecklas utan att
framkomligheten för abonnenterna alltför
mycket minskas. Vissa väntetider måste dock
tillåtas om man vill hålla
anläggningskostnaderna inom rimliga gränser.
Bestämmandet av en driftmässigt och ekonomiskt
försvarlig dimensioneringsstandard utgör därför
en mycket viktig fråga, vars studium till och
med givit upphov till en egen teknisk
disciplin, telegraf trafiktekniken. Inom denna
teknik söker man bland annat få matematiska
uttryck för de olägenheter, som äro
förbundna med olika väntetider.
I föredraget framlades en del nya rön och
förslag beträffande jämförelsen mellan
olägenheterna vid olika störningar i
framkomligheten vid telefonering. Tyvärr lämnar den
psykologiska vetenskapen, trots dess
nuvarande starka utveckling, föga material till
bedömning av dessa frågor. Genom vissa
resonemang, som stödas av resultaten från
mätningar över hur snart abonnenterna
tröttna att vänta, när de ej få svar, syntes dock
tal. ha kommit fram till plausibla
matematiska uttryck för olägenhetsgraden.
Sålunda förefaller det troligt att, åtminstone i
vissa fall, reaktionen hos en person, som

icke omedelbart kan expedieras vid anropet,
stiger proportionellt mot kvadraten på
väntetiden, vilket exempelvis betyder att en
dubbelt så lång väntetid medför fyra gånger så
stor olägenhet. Tal. framhöll möjligheten att
på grundval av de nya resultaten ernå en
förbättring av telefonservicen utan
motsvarande ökning av anläggningskostnaderna.
Ilan diskuterade även möjlighterna att
direkt i pengar bestämma, vad de väntande i
olika fall anse sin väntetid värd. Enda sättet
att få reda på denna värdesättning ansågs
vara att utföra prov i praktiken med
allmänheten. Man har emellertid rätt små
möjligheter att göra sådana prov. Tal. gav dock
en del exempel på hur en sådan
undersökning skulle kunna utföras.
I diskussionen efter föredraget yttrade sig
hrr N Bönnblom, Å Strandén, S Modée och
A Holmgren. Diskussionen rörde bland annat
frågan, huruvida vid telefonering en ordnad
kö vore att föredra framför en slumpvis
ut-plockning av väntande. Vid ordnad kö
kunna som regel alla få en viss, ofta lång
väntetid. Vid slumpvis utplockning blir en del
expedierade efter en mycket kort
väntetid, medan andra få en exceptionellt lång
väntetid. Det föreföll att vara en smaksak,
vilken av de båda metoderna, som borde
lämnas företräde. Av diskussionen framgick
även att vissa opponenter ansågo, att
olägenheterna i högre grad än föredragshållaren
antagit varierade rätlinjigt med väntetiden.
Efter supén följde sedvanligt samkväm, vid
vilket ceremonimästaren-föredragshållaren
utsattes för särskilt svår opposition från den
för dagen såsom extra skändare utsedde
Sven Weslien. Kl

Väg- och Vattenbyggnadskonst
sammanträdde den 12 mars 1945 under
ordförandeskap av direktör A Ahlén. Till
sammanträdet hade Svenska Arkitektföreningen och
Stockholms Byggnadsförening inbjudits.
Omkring 150 personer hade infunnit sig. Nya
medlemmar blevo civilingenjörerna Sten
Lundgren, Carl-David Lundqvist, Carl Otto
Wennerhorn och Claes Walén. Ars- och
revisionsberättelser upplästes, varefter
avdelningsstyrelsen beviljades ansvarsfrihet för
1944 års förvaltning.

Härefter följde korta redogörelser för vissa
pågående forskningsarbeten, bedrivna med
anslag genom Statens Kommitté för
Byggnadsforskning. Civilingenjör Fredrik Schütz
inledde med en redogörelse för några av de
resultat som framkommit vid hans
undersökningar av asfaltisoleringar. Dessa hade
omfattat flytprov för olika asfaltsorter,
varvid samband mellan flythastighet,
skikttjocklek, temperatur och mjukningspunkt hos
asfalt klarlagts. Vidare förelågo resultat om
asfaltens isoleringsförmåga vid varierande
vattentryck på olika underlag. Bland annat
hade undersökts inverkan av underlagets
porstorlek, skikttjocklek och
mjukningspunkt hos asfalt. Slutligen hade undersökts
sambandet mellan asfaltens flytning i skikt
av råpapp vid varierande viskositet och
tryck.

Docent Carl Hugo Johansson redogjorde för
en elektrisk hugrometer för bestämning av
fuktförhållanden i byggnadskonstruktioner
och kom därvid först in på vissa
grundläggande begrepp såsom fuktkvot. önskemålet
att kunna mäta fuktförhällandena direkt i
väggen hade lett till konstruktionen av en
lätthanterlig apparat som demonstrerades.
Doktor Gösta Bjurström redogjorde för en
ny borr för provtagning. Borren var på
längden uppdelad i två lika stora delar, vilka
nedslås efter varandra. Härigenom undvikes

en stor del av friktionen. Bättre bibehållna
och längre prover kunna därigenom upptas
än vid kolvborr av hittills använd typ.
På större djup kunna prover om 1,5 m längd
upptas i lera och sand. Provets diameter är
11 cm.

Docent John Bydberg redogjorde till sist
för pågående mätningar av ventilationens
storlek i bostadslägenheter. Mätningarna ha
utförts så, att man släppt ut små kvantiteter
vätgas i de rum, som skulle undersökas, och
därefter med hjälp av specialkonstruerade
instrument undersökt hur fort vätgasen
ventilerats bort. Mätningarna utföras i olika
typer av lägenheter och avsikten är att man
skall få fram ett relativt omfattande
material, som kan läggas till grund för en
bedömning av de olika ventilationssystemens
användbarhet i olika fall.
Föredragen illustrerades av ljusbilder.
Den efterföljande diskussionen rörde sig
huvudsakligen om ventilationsproblem. I
diskussionen deltogo förutom föredragshållarna
hrr Pallin, Nycander, Hansen, Thunström,
Harald Erikson, Hellström, Strokirk och
Schlyter.

Aftonen avslutades med supé och samkväm.

Bengt Gustafsson

Personnotiser

Födelsedagar

Överingenjör Åke Nordenfelt, Stockholm,
50 år den 28 maj.

Chefsingenjör Einar Berggren, Kramfors,
50 år den 1 juni.

Professor em. Carl Heuman, Stockholm, 75
år den 1 juni.

l:e byråingenjör Olof Bydberg, Ängby, 50
år den 3 juni.
Civilingenjör Gustaf Lambert, Stockholm 75
år den 6 juni.

Civilingenjör Anton Carlsund, Stjärnhov,
80 år den 7 juni.

Civilingenjör Ivar Hanson, Saltsjö-Duvnäs,
60 år den 7 juni.

Major byggnadschef Bagnar Larson,
Stockholm, 60 år den 8 juni.

In memoriam

Civilingenjör J Emil Bosengren, f. 1868,
d. 15 april 1945.
Stadsingenjör Ernst W Beijnoff, f. 1862,
d. 18 april 1945.

Direktör Erik Odei.stjerna, f. 1887, d. 18
april 1945.

Sammanträden

mmmmmmmmmmmam^mrnmm^mrnrnmmmmmmmmmmmamm^m

Svenska Teknologföreningen

Skeppsbyggnadskonst och
Flygteknik håller vårmöte onsdagen den 30 maj
1945.

Kl. 14.00. Samling vid örlogsvarvet,
Djurgårdsporten (omedelbart norr om Nordiska
Museet). — Kort orientering över
örlogsvarvets senaste utveckling; visning av
varvsanläggningarna.

Kl. 17.00. Sammanträde på Svenska
Teknologföreningen. 1. Föreningsärenden. — 2.
"Marinens nya varvsorganisation", föredrag av
marinöverdirektör II Qvistgaard. — 3. "Ett
modernt svenskt jaktflygplan", föredrag av
civilingenjör F Wenström.
Kl. 19.00. Middag (7,50 kr.) med samkväm.
Bindande anmälan göres till klubbmästaren
senast den 28 maj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free