Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 26 maj 1945 - Byggrationalisering utomlands, av Sture Haag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(598
TEKNISK TIDSKRIFT
värde om ett samarbete kunde åstadkommas
mellan länderna så att de kunna delge varandra sina
erfarenheter. Jag kan framhålla, att förslag har
framförts i England om ett intimt samarbete med
USA i detta avseende. Ett samarbete med de
större nationerna skulle vara särskilt värdefullt
för ett litet land som Sverige, som inte har samma
resurser i fråga om byggnadsforskning och
experiment som dessa.
I detta sammanhang skall jag uppehålla mig
något vid de problem, som uppstå genom
säsongvariationerna inom byggnadsindustrin. I en
utredning om slöseriet inom industrin, som
föranstaltades av president Hoover efter föregående
världskrig, behandlades även byggnadsindustrin.
I denna utredning, som var mycket omfattande
och vederhäftig och därigenom anses ha givit
impulsen till den starka industriella
rationaliseringen i USA under 1920-talet, konstaterades, att
slöseriet både med material och mänsklig
arbetskraft var förvånansvärt stort inom alla industrier.
Inom byggnadsindustrin utnyttjades den
mänskliga arbetskraften i runt tal endast till 60 %, till
stor del beroende på säsongarbetslösheten. Detta
är en siffra, som ungefär stämmer med svensk
erfarenhet. Genom att åstadkomma en jämnare
arbetstillgång skulle en stor nationalekonomisk
vinst uppstå, förutom att en social trygghetskänsla
tillförsäkrades arbetarna. Vid denna utredning
föreslogos följande hjälpmedel för att reducera
säsongarbetslösheten:
vinstmarginalen för både arbete och kapital
minskas under vintermånaderna; man skulle t.ex.
få köpa byggnadsmaterial billigare under vissa
delar av året, man skulle få låna pengar billigare
osv.;
metoderna för arbete i kyla utforskas;
arbetena planeras så, att mesta möjliga
inom-husarbete erhölls under vintern;
kliringcentral för samordning av olika projekt
inrättas;
allmänheten uppfostras till jämnare
bostadsbyten under året.
Även i Tyskland har denna fråga varit föremål
för den största uppmärksamhet. Man har räknat
ut, att Tyskland på grund av säsongarbetslösheten
1927—1928 orsakades en nationalekonomisk
förlust av 1,4 miljarder mark. Förutom denna rent
ekonomiska förlust ansåg man, att ett av
huvudhindren för byggnadsindustrins rationalisering
låg i den ojämna arbetsfördelningen, som nästan
omöjliggör ett planerande på längre sikt för
byggnadsföretagarna. I Tyskland har framkommit
förslag att såsom lämpliga åtgärder sänka
fraktsatserna på järnvägarna under vintermånaderna,
att planera kommunala och statliga byggen i syfte
att utjämna säsongvariationerna osv. Denna
senare synpunkt är för övrigt ofta återkommande i
litteraturen.
Med planeringen för ett byggnadsföretag synes
man i Förenta Staterna ha kommit längst, men
problemet är även delvis löst i Tyskland och
England. Av allt att döma ha svenskarna i detta
avseende mycket att lära. I Amerika vinnlägger
man sig i hög grad om att redan på
projekterings-stadiet erhålla en god planeringsekonomi. Alla
ritningar utarbetas med särskild tanke på att
erhålla enkla planer för att underlätta arbetet på
byggnadsplatsen, samtidigt som man strävar efter
att standardisera både arbetsmetoder och
material. Det framhålles både i Amerika och
annorstädes, att det ingenjörsmässiga tänkandet måste
dominera vid bostadsplaneringen. Ett intensivt
arbete nedlägges på att ta hänsyn till de olika
installationsarbetena, dels så att dessa arbeten
kunna fortgå samtidigt med byggnadsarbetet, dels
så att ledningsdragningar o.d. noggrant inpassas i
byggnaden, så att bilningar och håltagningar ej
behöva förekomma.
När en arkitekt i Amerika får ett uppdrag,
erhåller han samtidigt mycket noggranna
instruktioner av byggherren, hur denne vill ha arbetet
gjort. Man söker sig alltså inte fram till en
lösning. Sedan utarbetas av specialister under
arkitektens ledning fullständiga ritningar med alla
detaljer, alltså även samtliga
installationsritningar. I Amerika är det regel att man inte sätter i
gång ett byggnadsarbete, förrän alla detaljer äro
noggrant fastställda och utarbetade på ritningar.
Den som bygger huset har alltså blott att sörja
för utförandet, då genom de noggranna
ritningarna inga eller i varje fall mycket små oberäkneliga
poster förekomma, som kunna rubba arbetets
gång. Enligt vad jag vet, förekommer det ytterst
sällan att några ändringar företas under byggets
gång. Att denna noggranna planering är av
synnerligen stor betydelse för byggnadsekonomin kan
väl knappast förnekas. I både engelsk och tysk
litteratur understryker man kraftigt detta och
anger denna amerikanska praxis som mönster för
de egna landen. Jag tror man kan påstå, att
Sverige i detta avseende står lågt. Här är det
nästan regel, åtminstone enligt min erfarenhet, att
man sätter i gång ett byggnadsarbete utan
slutgiltiga ritningar. Det förekommer till och med att
man startar utan några ritningar alls. Likaså är
det ytterst sällsynt att någon samordning mellan
olika underentreprenörer förekommer, utan detta
överlämnas till resp. verkmästare att sköta om,
när den dagen kommer, då de olika
underentreprenörerna skola börja sitt arbete. Därför bli
kostnaderna för bilning och efterlagningar
betydande, förutom alla bekymmer som orsakas
arbetsledningen och i vissa fall konstruktörerna.
En annan sak, som har tilldragit sig stort
intresse, är uppgörandet av ordentliga och riktiga
arbetsplaner, som ånge när ett material skall
levereras, när ett arbete skall utföras och hur
maskinerna skola disponeras. Redan före 1929 förekom
i Amerika, att samtidigt som ritningar och arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
