Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Radioutrustning för trafikflygplan, av Frank Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1945
625
Fig. 5. Principschema för pejlmottagare med
röromkoppling.
ligare utvecklats så att ramen automatiskt vrider
sig till rätt läge, varefter piloten endast behöver
avläsa bäringen på pejlskalan. I den europeiska
trafiken har man ej samma behov av
automatisering och vill därför ännu ej avstå från den
större känslighet och pålitlighet som A/N-metoden
erbjuder under svåra störningsförhållanden.
Programmet för den svenska
flygradioutrust-ningen föreskriver därför, att mottagaren skulle
vara utförd för handmanövrerad pejlram och
medge riktningsindikering enligt tre alternativ:
minimimetod, A/N-metod och instrumentmetod.
Förutom de för pejling erforderliga
frekvensområdena skulle den utrustas med ett
kortvågsområde för att kunna tjänstgöra som reserv för
trafikmottagaren.
Trots att pejlmottagarens konstruktion sålunda
icke var avsedd att innebära några
revolutionerande nya principer, utgjorde den utan tvivel det
mest kritiska rent radiotekniska
konstruktionsproblemet på hela stationen. Det ansågs därför
motiverat att parallellt fullfölja två
konstruktionsarbeten, vilka resulterat i två alternativa
mottagare.
Den ena mottagaren har konstruerats av
Aga-Baltic AB och utgör egentligen endast en
ombyggnad av nämnda firmas välkända och
väl-beprövade pejlmottagare enligt system Bendix.
Denna senare mottagare ger normalt — förutom
minimipejling — endast möjlighet till
instrument-indikering och har därför måst kompletteras med
anordning för A/iV-indikering. Av det förenklade
principschemat, fig. 5, framgår, att omkastningen
företas i ramsignalen med hjälp av en
röranordning, som är släkt med den vanliga balanserade
modulatorn. Vid instrumentindikering är
omkastningsfrekvensen 48 p/s och erhålles från en
rörgenerator i multivibratorkoppling. Från
samma generator erhålles ström till fältlindningen på
indikatorinstrumentet, som är av
dynamometer-typ med nollställning i mitten. Vridspolen är
inlagd i mottagarens utgång. Den fasomkastning
som erhålles då ramen går genom sitt nolläge
medför därför ändring av instrumentutslagets
riktning, så att sidoangivelse erhålles. Vid AjN-
indikering blockeras omkastarrören växelvis i
AlN-rytm av en motordriven kontaktanordning. Denna
mottagare fungerar utmärkt men är relativt
komplicerad, eftersom rörantalet är stort, 14, och
en särskild motor erfordras för A/iV-indikeringen.
Det befanns därför önskvärt att undersöka om
man möjligen kunde få fram en enklare mottagare
med samma prestationsförmåga. Detta
konstruktionsarbete har utförts av ABA och Standard
gemensamt och resulterat i en mottagare vars
grundprincip framgår av fig. 6. Omkastningen
sker här i den öppna antennen, som lägges till
ena eller andra sidan av en till jord balanserad
lindning. Denna metod är välkänd, men sättet att
åstadkomma omkastningen är här ganska
originellt. Omkastningsfrekvensen genereras även här
av en multivibratoranordning, som dock arbetar
med lägre frekvens än i föregående fall. Själva
omkopplingen ombesörjes av ett relä, som är
inlagt i det ena multivibratorrörets anodkrets.
Vid instrumentindikering arbeta
multivibrator-rören symmetriskt, så att reläets öppnings- och
slutningstider äro lika. Instrumentet är samma
dynamometerinstrument som nyss och
fältlindningen är på ett snarlikt sätt inkopplad till
multi-vibratorrören, så att instrumentets magnetfält
ändrar riktning i takt med reläets slag. I
mottagarens utgångskretsar tas emellertid ej
omkastningsfrekvensen ut utan den varierande
tonfre-kventa signalen, som likriktas och ledes genom
vridspolen. Instrumentet är hårt dämpat och
reagerar därför ej för magnetfältets snabba växlingar
utan endast för synkront med dessa växlingar
uppträdande ändringar i strömmen genom
vrid-spolen.
Vid AlN-indikering åstadkommes omkastningen
av den öppna antennen av samma relä som förut,
och reläet drives av samma multivibratorrör.
Kopplingen är dock något modifierad och ej
Fig. 6. Principschema
för pejlmottagare med
reläomkoppling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
