Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Elektrotekniske Nomogrammer och Maskintekniske Nomogrammer, av Torvald Malmström - High Frequency Thermionic Tubes, av E Löfgren - Applied Electricity av F Dn - Insänt: Toleranser och ritningar för keramiska detaljer, av Tage Bergqvist och Ole Miöen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1945
631
Elektrotekniska Nomogrammer och Maskintekniske
Nomogrammer, Fagvidensk. Ing.-Publ. nr 4 resp. 8,
utgivna av Ingeniør-Sammenslutningen. C E Gad, Köpenhamn
1944. 6 resp. 12 dkr.
Dessa två samlingar av nomogram avse i första hand att
väcka intresset för detta praktiska hjälpmedel vid
rutinberäkningar inom tekniken. De äro närmast avsedda för
ingenjörer, studerande och praktiskt verksamma
installatörer och maskintekniker. Man har avstått från att
meddela den matematiska bakgrunden och ger endast
grundformeln jämte en kort beskrivning av tillvägagångssättet
vid nomogrammens användning i anslutning till konkreta
exempel. Formatet och skalornas indelning möjliggör en
noggrannhet, som kan anses tillräcklig för praktiska
överslagsberäkningar (2—3 siffror). Nomogrammen äro
spiral-häftade, varför de ligga plana vid användningen. Den
genomskinliga linjal, som medföljer, underlättar avläsningen.
De 16 elektrotekniska nomogrammen, som sammanställts
av ingenjör Bendix Christensen, omfatta vanliga
beräkningsformler för elektriska motstånd under olika
förutsättningar, magneters lyftförmåga, magnetspolar och
transformatorer, motorström, sammansättning av vektorer,
spänningsfall i ledningar m.m.
Maskinnomogrammen, som ritats av ingenjör J F
Kris-tiansen och lektor C Johansen, äro 28 till antalet.
Flertalet formler avse rena hållfasthetsberäkningar, men en hel
del omfatta praktiska uppgifter, såsom beräkning av
rörvikt, remspänning, verkningsgraden hos snäckor och
skruvar samt kopplingar och bromsar. Torvald Malmström
High Frequency Thermionic Tubes, av a f Harvey.
2:a uppl. Chapman & Hall, London 1944. 235 s. 18 sh.
Den svåraste stötestenen vid tekniskt utnyttjande av de
ultrahöga frekvensernas utomordentligt intressanta och
löftesrika område utgör utan tvivel rörfrågan. De vanliga
gallerstyrda rören få här sina förstärkningsegenskaper (och
även andra egenskaper) hastigt försämrade, och på grund
härav avtar den från rören uttagbara effekten mycket
snabbt. Genom tillämpning av speciella
konstruktionsprinciper har man under det senaste decenniet lyckats att
avsevärt vidga gränserna för de gallerstyrda rörens
användbarhet, men samtidigt har utvecklingen försiggått efter
andra, helt skilda linjer. De sedan länge kända men
fortfarande ofullständigt utforskade magnetronrören ha
flerstädes varit föremål för grundliga studier och undergått
betydande förbättringar. Detsamma kan sägas om
broms-fältrören. Ytterligare rörtyper för ultrahögfrekvens ha
framkommit under senaste decenniet, av vilka de
hastighetsstyr-da — särskilt klystronrören—tilldra sig det största intresset.
För de många unga ingenjörer, som under senare åren
ha satts in på arbeten inom ultrahögfrekvensområdet, har
bristen på sammanfattande litteratur över de speciella
ultrahögfrekvensrören och deras användningsmöjligheter
varit mycket kännbar. Den nu utkomna boken av en
skicklig fackman på området, dr Harvey, har därför på många
håll hälsats med tillfredsställelse, i synnerhet som den
fyller högt ställda anspråk i kvalitativt hänseende. Särskilt
framställningen av magnetronrören, upptagande nära
hälften av innehållet och till stor del baserad på förf:s
egna experimentella undersökningar, ger läsaren en
myckenhet värdefullt kunskapsstoff. Även i övriga kapitel
håller boken en god läroboksstandard. Dess värde förhöjes
ytterligare av rikliga hänvisningar till tidskriftslitteraturen.
Man får dock hoppas att förf. skall bli i stånd att i en
kommande upplaga komplettera vissa avsnitt av ämnet, som
ännu äro mörklagda. E Löfgren
Applied Eleetricity, av A W Hirst. Blackie & Son Ltd,
London 1944. 367 s. 17 sh. 6 pence.
Arbetet utgör en kortfattad lärobok i tillämpad
elektricitetslära, motsvarande kursomfånget i första delen av den
engelska examen för Bachelor of Science. Framställningen
är ganska elementär men synes vara pedagogiskt väl upp-
lagd och gör boken väl ägnad för självstudium och som
uppslagsbok för formler och enklare beräkningsmetoder
inom såväl den tekniskt grundläggande elektricitetsläran
som dennas tillämpning på elektriska maskiner,
överföringsnät, belysning, instrument och mätmetoder. Särskilt
må påpekas de många numeriska räkneexemplen, i
huvudsak ganska elementära, men väl avvägda som illustration
till texten. Bokens förnämsta värde torde just ligga i dem.
F Dn
Insänt
Toleranser och ritningar för keramiska detaljer
Med anledning av ingenjör Ole Miöens artikel i Tekn. T.
1945 h. 14 vill jag gärna meddela några erfarenheter ur min
praktik som konstruktör för små elapparater.
För några mindre detaljer, som tillverkas i störa antal, har
i mitt företag sedan någon tid tillbaka delvis praktiserats
det systemet att konstruktören, redan när detaljen är under
vardande, tänker sig in i de mått som behöver tolkas. Han
gör en enkel principskiss av tolken på någon ledig plats
på ritningen, ev. i samråd med verktygsavdelningen.
Dessutom förses ritningen med "klartext", t.ex. där skenor,
skruvar och muttrar skola passa, samt toleransmått där
så erfordras.
Efter denna skiss tillverkar verktygsavdelningen tvä
tolkar, samtidigt som hopläggningsfixturer o.d. äro under
arbete, vilket ytterligare framhäver de mått som skola
undergå tolkning och vilka som få variera utan olägenhet.
Bäst är om man med samma tolk kan mäta både
maximi-och minimimåtten, vilket brukar gå att ordna om man
vänder tolken på olika sidor, sticker in den olika långt osv.
Allt för sneda ytor, knaster o.d. äro ibland hindersamma.
Det brukar i regel vara ganska enkelt att konstruera tolken
så att den även känner sådana fel. Tolken får naturligtvis
ej göras för snäv, för då blir ju kassationen orimligt stor,
utan den bör endast gallra ut sådant gods som har så pass
svåra fel att det ej får följa med in i den flytande
tillverkningen och stoppa denna.
En av tolkarna går till den keramiska fabrikanten och
den andra kvarhålles på beställarens ankommande
avdelning. När godset anländer tar ankommande avdelningen
stickprov och ser då snart om godset har genomgått
tolkning hos fabrikanten.
Mycket trassel och tvistigheter om hur långt tolkning
och kassation skall drivas undvikes härmed, liksom
meningslös tolkning av mått som ej ha någon betydelse.
Kostnaderna för de båda tolkarna återbetalas snart många
gånger om av minskade störningar i produktionen
av-färdiga apparater. Tage Bergqvist
Enligt min åsikt är det nya systemet för
konstruktionsarbetets bedrivande och det efterföljande samarbetet med
fabrikanten av den keramiska detaljen, som beskrives i
ovanstående inlägg, ett föredömligt exempel på
tillämpning av de nya idéer, som framhållits i min artikel och
en utformning av dessa i rätt riktning.
Enligt mina erfarenheter från kristiden klagas det ofta
i onödan över de stora toleranserna hos keramiska
artiklar. Vid hundratals av konstruktioner har det nämligen
visat sig, att toleranserna i verkligheten utan olägenhet
kunnat vara ännu större, förutsatt att ritningarna
uppgjorts med tanke på att detaljen skall fylla sitt ändamål
vid vidast möjliga och inte endast vid snävast möjliga
toleranser. Kvar står i regel några ytterst få mått, för
vilka enligt konstruktionssammanhanget passningen är av
utslagsgivande betydelse. Behandlas dessa tolkmått i
enlighet med ingenjör Bergqvists beskrivning, är detta till
minst lika stor fördel för den keramiska tilverkaren som
det enligt beskrivningen är för avnämaren.
Det är därför att hoppas att en praxis enligt dessa
grunder vinner allmänt insteg. Ole Miöen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
