- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
632

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Föreningar - Svenska Teknologföreningen. STF:s styrelse - Tekniska Samfundets avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, av D M - Sveriges Verkstadsingenjörers Förening, av W U - Personnotiser - Sammanträden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(632

TEKNISK TIDSKRIFT

Föreningar

Svenska Teknologföreningen

STF:s styrelse beslöt på sitt
sammanträde den 12 april 1945 att till
korresponderande förening anta Tekniska Föreningen
i Skövde. Då Svenska Industrins
Praktiknämnd kommer att utbygga sin verksamhet
till att även avse praktikförmedling för
nyutexaminerade ingenjörer, beslöts att på
vissa villkor ställa i utsikt ett anslag på
1 500 kronor för 1946. I princip beslöts att
STF:s höstmöte skall omfatta besök vid
Örebro och Kvarntorp.

Tekniska Samfundets avdelning för
väg- och vattenbyggnadskonst
sammanträdde den 20 januari 1945 med
civilingenjör Sven Askling som ordförande.
Sammanträdet besöktes av omkring 60 ledamöter.
I avdelningen invaldes fyra nya medlemmar.
Professor Georg Wästlund talade om
utförandet av slitstarka och dammfria
betonggolv och redogjorde därvid för de
omfattande undersökningar härom som utförts på
initiativ av Cement- och Betonginstitutet (se
Tekn. T. 1944 s. 1242).

Primärförsöken, som utfördes i Statens
Väg-instituls nya provvägsmaskin, utgjordes av
avnötningsprov på 13 betongplattor, gjutna
och behandlade enligt olika metoder, samt
på en kalkstensplatta. Målet var att finna
metoder att utföra och behandla betonggolv så,
att dessa dammade endast i ringa grad.
Av-nötningen var ett mått på damningsgraden.
Sekundärförsöken inneburo bestämning av
tryck- och böjdraghållfasthet,
elasticitetsmodul, uppmätning av krympningen samt
avnötningsprov i Bauschingerapparat.
De kurvor som erhållits från försöken i
provvägsmaskinen ha för samtliga
betongbeläggningar en karakteristisk form.
Avnöt-ningen är till en början mycket snabb, och
kurvan förlöper rätlinjigt intill ett visst
värde, där nötningshastigheten börjar avta, till
en början långsamt men sedan allt snabbare,
för att övergå till ett stationärt värde, dvs.
kurvan övergår åter i en rät linje. Den förra
delen av denna för en betongbeläggning
karakteristiska avnötningskurva markerar
ned-nötningen i ett övre, svagt cementfillerskikt,
och kurvans avböjning signalerar detta skikts
slut och övergången till den friska betongen.
Avnötningen i denna markeras av den
därefter följande räta linjen.
Ur dessa kurvor kunna utläsas två
karakteristiska storheter, som tjäna som
värdemätare på beläggningens kvalitet. Dessa båda
storheter äro nednötningsdjupets storlek,
innan kurvan böjer av, dvs.
cementfillerskik-tets tjocklek, och nednötningshastighetens
storlek, sedan cementfillerskiktet nötts bort,
dvs. lutningen på kurvans senare raka del.
Den förra av dessa storheter varierade
högst betydligt från beläggning till
beläggning. Det största värdet noterades för en
beläggning, utförd enligt svensk praxis med
E-cement. För denna beläggning uppgick
ce-mentfillerskiktets tjocklek till 1,6 mm och
för motsvarande beläggning med
standardcement till 1,1 mm. Bäst var
hårdbetong-beläggning med värdet 0,4 mm och
stan-dardcementbeläggningar enligt amerikanska
rekommendationer med värdet 0,55 mm.
övriga undersökta beläggningar lågo
grupperade mellan dessa värden.

Med hänsyn till den senare av ovannämnda
storheter kunde beläggningarna uppdelas i
två grupper, som skarpt skilde sig åt. I ena

gruppen kommo stålslipade beläggningar
utförda enligt svensk praxis och i den andra
övriga beläggningar. Nednötningshastigheten
i den förra gruppen var omkring tio gånger
så stor som i den senare. Någon
klassificering inom den senare gruppen kunde icke
göras, enär avvikelserna föllo inom
felgränserna. Hårdbetongbeläggning,
vibrobelägg-ning och ärtsingelbeläggning kunde således
anses som likvärdiga, så snart
cementfillerskiktet nötts bort. En grupp för sig bildade
kalkstensplattan, som gav en
avnötnings-hastigliet som var 4—5 gånger större än den
för de bästa betongbeläggningarna.
Ur damningssynpunkt är den första
storheten den mest betydelsefulla. Det är
cementfillerskiktet som är den stora
dammalstra-ren, och ju tjockare detta skikt är, ju mera
damm bildas. För att få en dammfri
beläggning av betong är det därför nödvändigt, att
detta cementfillerskikt på något sätt
bortskaffas. Genom lämpliga bearbetningsmetoder
vid beläggningens utläggning samt väl väld
konsistens och riktiga
blandningsproportioner kan dess tjocklek nedbringas, men det
minsta värde man på detta sätt kan ernå
torde ligga vid ca 0,5 mm. Vill man få bort
även detta, nödgas man tillgripa slipning av
ytan. Detta tunna skikt är ganska lätt att
slipa bort, enär det har mycket liten
hållfasthet mot nötning. Vid de prov, som
utförts, har sådan slipning företagits.
Slipförsöken ha hittills icke varit helt
lyckade. Vid läggning av golv går det icke att
få detta absolut jämnt, utan det kommer att
bestå av svackor och upphöjningar. Vid
slipning kom därför slipmaskinen att rida på
upphöjningarna, medan svackorna lämnades
mera oberörda. Genom omkonstruktion av
slipmaskinen har denna olägenhet avhjälpts.
Besultaten från sekundärförsöken gåvo vid
handen, att ärtsingelbeläggningar lia en
hållfasthet, som är ungefär dubbla den, som
erhölls för beläggningar enligt svensk praxis.
Detta gäller såväl tryckhållfasthet som
böjdraghållfasthet. Krympningen var för
ärt-singelbeläggningarna ca 10 °/o mindre än vad
beläggningarna enligt svensk praxis gåvo.
Bauschingerproven gåvo en liknande
kvalitetsuppdelning, som tidigare erhölls enligt
primärförsöken, dvs. beläggningarna enligt
svensk praxis bilda en dålig klass, och alla
de övriga beläggningarna kunna betecknas
som goda beläggningar.

Som resultat av undersökningarna framlades
ett förslag till arbetsbeskrivning för
utförande av betonggolv (se Betong nr 4 1944).
Det intressanta och lärorika föredraget
illustrerades med ljusbilder. I diskussionen
deltogo, utom föredragshållaren,
civilingenjörerna Bönnmark, Kullenberg, Granström m.fl.
Omkring ett trettiotal av de vid
sammanträdet närvarande samlades därefter till en
angenäm supé. Vid kaffet kåserade
civilingenjör Sven O Granström, Stockholm, till
en samling arbetsbilder om "Golv, vägar och
brodäck med vibrobetong". D M

Sveriges Verkstadsingenjörers
Förening sammanträdde fredagen den 16 mars
1945 under ordförandeskap av disponent J A
Åberg. Sammankomsten började med
föredrag av t.f. professor O Svahn, som först ur
olika synpunkter definierade begreppet
"verktygsmaskinens kapacitet" samt därefter
visade, hur den maximala kapaciteten vid
skilda arbetsförhållanden kan utrönas med
tillhjälp av nomogram. Dessa voro uppställda
enligt en metod, som är så ny, att vissa av
dem nu för första gången publicerades.
Under den påföljande diskussionen hävdade
direktör Wallgren, att dessa metoder vore
så krävande, att de icke kunde utnyttjas av

andra än de allra största företagen. Direktör
Hurtig anförde, att vid mindre företag redan
tidigare gjorts vissa försök att empiriskt
uppnå liknande resultat, varemot
överingenjör Byner anförde, att den vetenskapliga
vägen vore snabbare, och att den helt säkert
kunde komma till god nytta även för
mindre företag.

Efter middagen, som samlat ca 100
deltagare, behandlades föreningsärenden. Under
"kvällens kvart" redogjorde direktör Gunnar
Wallgren med strålande och godmodig humor
för de nya metoder, som vid Bolinder—
Munktells utarbetats i syfte att ge svarvarna
kontinuerlig varvtalsvariation med vida
gränser. IV U

Personnotiser

Födelsedagar

Direktör Herman Magnusson, Katrineholm,
60 år den 8 juni.

Civilingenjör Uno Olssön, Ludvika, 50 år
den 8 juni.

Direktör Sven Thorne, Falun, 50 år den 8
juni.

Direktör Thor Thörnblad, Stockholm, 60
aldén 10 juni.

Disponent Ivar Eliasson, Stockholm, 60 år
den 12 juni.

Civilingenjör Robert Nordin, Ektorp, 60 år
den 13 juni.
Tekn. hed. dr Fredrik Ljungström, Lidingö,
70 år den 16 juni.

Byråchef Thorsten Thelander,
Smedsslätten, 50 år den 16 juni.
Verkstadschef Gustaf Hedberg, Eskilstuna,
50 år den 18 juni.

Överingenjör Jan Smith, Stockholm, 50 år
den 19 juni.

Ingenjör Alvar Gelin, Stockholm, 70 år den
21 juni.

Civilingenjör Erik Cronvall, Stockholm, 70
år den 25 juni.

Överingenjör Vilhelm Christiansen,
Finspong, 50 år den 27 juni.
Civilingenjör Nils Ljungzell, Stockholm, 60
ar den 28 juni.

Sammanträden

Svenska Teknologföreningen

Justering av protokoll från
föreningens extra allmänna sammanträde den
24 januari, ordinarie allmänna sammanträde
den 21 februari, ordinarie stämma den
21 mars samt årsmötet den 23—24 maj 1945
äger rum inför styrelsen och de herrar
ledamöter som önska närvara torsdagen den

7 juni 1945 kl. 17.15.

Kemi och Bergsvetenskap håller
ordinarie vårmöte i Uppsala fredagen den

8 juni 1945.

Kl. 15.00. Sammanträde på Uppsala
Universitets Fysiologiska Institution, Slottsgränd 3.
— 1. Föreningsärenden. — 2. "Det ovägbaras
betydelse för livsprocessen", föredrag av
professor T Teorell. — 3. Demonstration av
institutionen.

Kl. 17.15. Besök i Universitetbiblioteket
under ciceronskap av bibliotekarie A Uggla.
Kl. 18.00. Middag på Flustret (8 kr.;
anmälan till klubbmästaren S Leijonhufvud
senast den 6 juni).

Tåg avgå, från Stockholm till Uppsala kl.
13.28, och från Uppsala till Stockholm kl.
20.50, 21.58, 22.23.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free