Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Planerings- och standardiseringsproblem inom konfektionsindustrin, av F Kjellnäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(636
TEKNISK TIDSKRIFT
mot en lämplig modellstandardisering eller
förenkling, är visserligen ej ägnat att förvåna.
Konsumenterna — damerna — hävda ju individuell
klädsel i högsta potens, ej bara för sig själva utan
även för barnen. Denna fråga är emellertid av så
utomordentlig betydelse, att något måste göras
för att stoppa upp den alltmera ökade
modellvariationen. Tillgången på arbetskraft är för det
närmaste årtiondet i sjunkande på grund av de
låga födelsetalen under slutet av 1920-talet och
början av 1930-talet. Däremot är behovet av
kläder i stigande, framför allt barnkläder, vilket
sammanhänger med den stora ökningen i nativiteten
alltsedan 1939. Problemet för den kommande
tiden blir således att med mindre tillgång på
arbetskraft producera flera beklädnadsartiklar.
Inom barnkonfektionen är den stora
modell-spridningen nästan komisk. Som exempel kan
jag nämna, att om man i en
barnkläderskollek-tion på 180 modeller för en viss säsong
reducerade modellantalet med 40 %, skulle antalet
plagg endast sjunka med 5,3 % och
försäljningsvärdet knappt 4 %. De 4 % av
försäljningsvärdet skulle således i det närmaste dra lika stora
modell- och mönstringskostnader som de 96 % av
försäljningsvärdet. Det är således av synnerligen
stor vikt, att tillverknings- och
avsättningsproblemen lösas tekniskt och ekonomiskt rationellt. För
denna standardisering genom begränsning av
antalet modeller i kollektionerna har i USA under
benämningen "simplification" stor propaganda gjorts.
Jag har här uppehållit mig vid modellantalet och
ej berört de svårigheter, som inträffa, då såväl
fabrikernas resande vid huvudorder som
detaljaffären vid genastorder, sälja resp. köpa modeller
med ändring. Ofta begäres en modell med en
annan ficka, en annan ärm eller annan rygg.
Detta nykomponerade plagg har ofta föga likhet
med originalmodellen. Genom att ta hänsyn till
alla dessa förändringar av en given kollektion
får man oerhörda merkostnader i såväl
skärningen som tillverkningen, och ofta ha sådana order
en stor benägenhet att bringa kaos i en rationell
tillverkning. Naturligtvis kunna dessa kundernas
egna intentioner många gånger verka
befruktande på en fabriks modellkollektion, men å andra
sidan äro de också många gånger gjorda i vad
man skulle vilja rubricera som okynne.
Standardisering ur materialsynpunkt
Ett tredje slag av standardisering inom
konfektionsindustrin, och då enkannerligen för
barnkläder, är ur materialsynpunkt. Man kan nog ofta
konstatera, att många barnkläder tillverkas i
olämpliga tyger. De kvalitetsegenskaper man
måste anse som absolut nödvändiga för
barnklä-derstyger äro ju framför allt slitstyrka, färgäkthet
och krympfrihet. De nu tillgängliga ylletygerna
ha en mycket dålig slitstyrka. Tyvärr sakna de
flesta konfektionsfabriker maskiner för provning
av avnötningsstyrka och trådhållfastheten i varp
och väft. Bomullstygerna uppfylla ej
tillnärmelsevis de normala krav en konsument kan ställa på
dess färgäkthet och krympfrihet. Efter bara en
tvättning kan krympningen uppgå till 6 à 7 %.
En närmare undersökning och forskning av
lämpligt material i lämplig modell på
användningsområdet vore ett steg i rätt riktning.
Visserligen tillverka några fabriker krympfria
(san-foriserade) bomullstyger, men dessa tyger finnas
ej i tillräcklig utsträckning i marknaden. Att ett
ingående samarbete mellan textilfabrikant och
konfektionär på denna punkt — att skapa rätt
tyg i rätt plagg — skulle vara av oanad betydelse
för såväl konsumenterna som de båda
förstnämnda parterna är ställt utom allt tvivel. Det vore
säkerligen också en framkomlig väg för
erhållande av funktionella barnkläder till låga priser.
Detaljhandelns roll vid standardiseringen
En tredje part kan nog anses i hög grad påverka
såväl textil- som konfektionsindustrin till ett
bättre utgångsläge för nu berörda
standardiseringssträvanden, nämligen detaljhandlaren. Denne
har stor möjlighet härtill vid sina
inköpsdispositioner. Jag vill nämna att för damkappor
utgjorde genomsnittet per kundserie för
innevarande vintersäsong hos AB J A Wettergren & Co.
2,1 plagg per modell och tyg och kund. För
barnkläder var det något högre, eller 5,0 plagg per
modell, tyg och kund. Dessa låga siffror per
kundserie äro anmärkningsvärda och måste
medföra ett stort modellsortiment hos fabrikanten.
Frågan är väl, om köparna kunna ha full
överblick över marknaden på grund av
modellsortimentets storlek och heterogenitet. Många gånger
tycks det viktigaste problemet för såväl
konfektionär som detaljist vara att försöka komma fram
med något nytt, även om denna nyhet i
försäljningssiffrorna intar en mycket ringa plats.
Speciellt för barnkläder borde i stället all kraft
koncentreras på att tillverka och sälja så praktiska
och ändamålsenliga plagg som möjligt, även om
modellerna äro flera år gamla.
Standardiseringens betydelse
Att standardiseringsfrågan inom
konfektionsindustrin är av utomordentlig vikt torde framgå
av det faktum, att allmänheten fått betala ett
inköpspris för beklädnadsartiklar av
storleksordningen 500 Mkr. år 1940. Enligt Statistisk
Årsbok utgjorde sömnadsindustrins
salutillverkningsvärde nämnda år 321823 000 kr.
Jag har ej kunnat komma fram med så många
reformförslag utan endast ställt under debatt flera
väsentliga frågor, vilka för litet ha beaktats inom
konfektionsindustrin. Främst vill jag sätta
koordinationen av tillverkning och försäljning, vilket i sin
tur är synnerligen beroende av ett intimare
samarbete textilfabrikant—konfektionär—detaljist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
