Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Grundstrukturens och grafitinlagringars inverkan på gjutjärnets egenskaper, av Gustav Meyersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1945
647
Fig. 13. Spänningsförlopp genom ett förträngt tvärsnitt;
a, a’ ren förträngningsverkan, b, b’ anvisningsverkan.
också inledning av brott genom de spetsiga
ändarna och skarpa kanterna på
grafitinlagring-arna. Fig. 12 visar schematiskt
spänningslinjernas anhopning på botten av en skåra, orsaken
till denna verkan. Ju mer skårans spetsvinkel
minskas, ju mindre avrundad den blir och ju mer
skåran intränger, desto mer blir anhopningen
koncentrerad och desto starkare den från skårans
botten utgående anvisningsverkan. Genom Thum
och Uhdes redan nämnda försök med perforerad
järnplåt3 bevisades denna verkans betydelse för
brottets åstadkommande vid gjutjärn. Men deras
antagande, att därmed också elasticitetsmodulens
nedsättning kunde förklaras, har inte bekräftats.
Med förträngningsverkan har anvisningsverkan
spänningslinjernas sammanträngning gemensam.
En påtaglig skillnad består ändock däri att de
vid anvisningsverkan anhopas bara lokalt,
omedelbart invid skåran och främst i dennas botten,
under det att en motsvarande förtunning uppstår
på annat ställe. Fig. 13 b visar detta förhållande.
Förträngningsverkan däremot åstadkommer en
allmän höjning av spänningsnivån inom staven,
såsom framgår av fig. 13 a. Samtliga
spänningslinjer närma sig här varandra likformigt i
rummet mellan de bägge hindren (grafitinlagringar).
Tillkommer anvisningsverkan (fig. 13 b)
försiggår närmandet, alltså även spänningshöjningen,
inte längre likformigt. Spänningslinjerna tränga
ihop sig starkare på hindrens ränder än på ställen
som ligga längre bort från ränderna. Ju spetsigare
hindren sluta samman, desto starkare utpräglas
sammanträngningen på spetsen och desto högre
stiger spänningen.
Figurerna 13 a’ och 13 b’ visa
spänningsförloppet genom det förträngda tvärsnittet på annat
framställningssätt, nämligen med
spänningshöjderna uppdragna i ordinatornas riktning. Med
streckade linjer antydes spänningsförloppet
genom det oförträngda tvärsnittet y—y.
I gjutjärnet uppträda väsentligt mer
komplicerade former. De äro mycket svåra att överskåda,
och från teoretisk beräkning måste man här
avstå. Bättre inblick ge modellförsök, måhända
genom deformation av gummikroppar eller
genom modeller av glas eller andra ämnen, som
under påkänning iakttas med polariserat ljus;
spänningsolikheterna framträda i sistnämnda
fallet genom färgolikheter14 eller genom lämpliga
överdrag av fernissa15.
Nöjer man sig emellertid med att bara få en
lättfattlig överblick, kunna potentialströmningar
som modellframställning tillämpas. Fig. 15—18
bjuda exempel därtill, utförda med apparatur
enligt HeleShaw16, fig. 14. Genom en rad av små hål
utmed den övre kanten utrinna strimmor av
olikfärgade vätskor ur två behållare. De komma
mellan två plana, med litet avstånd mitt emot
varandra stående glasplattor. Vid deras underkant
lämna de apparaten. Så länge som hinder inte
stå emot, avtecknas de olikfärgade strömmarna
såsom parallella strimmor, som rinna vertikalt
i jämn bredd. För att studera hindrens verkan
på strömningen, läggas stycken av lämpligt
material mellan glasplattorna, t.ex. celluloidplattor,
urklippta enligt den profilform undersökningen
avser. Celluloidskivans tjocklek bör noga
motsvara de bägge glasplattornas avstånd och
fullständigt utfylla mellanrummet. Hindrens verkan visar
sig i att färgstrimmorna avledas ur riktningen;
tillika påverkas deras bredd och ömsesidiga
avstånd. Där de närma sig varandra, uppstår högre
strömningshastighet, och där strimmorna bli
bredare, respektive gå isär, lägre.
Dessa strimmor ge en i huvudsak riktig bild av
spänningslinjerna, som utbildas inom en
prisma-tisk kropp av liknande längdsnitt, därest den
sättes under dragspänning parallellt med
vertikalaxeln. I varje del av strimman överensstämmer
dess riktning med spänningens riktning, och
spänningens höjd är omvänt proportionell mot
strimmornas bredd i den betraktade punkten eller
också mot strimmornas antal mätt över
breddenheten.
Fig. 15 visar verkan som utövas genom ett
tvärställt balkformat hinder med tre olika längder*.
Avledningens rubbningsverkan yttrar sig i att
strömlinjerna vid balkarnas ändar samman-
* Strömningsbilderna fig. 15—18 äro upptagna i Tekniska Högskolans
i Berlin strömningsinstitut.
Fig. 14. Apparat till [-strömningsundersökning-]
{+strömningsunder-
sökning+} (enl. Hele
—Shaw).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
