Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Grundstrukturens och grafitinlagringars inverkan på gjutjärnets egenskaper, av Gustav Meyersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(648
TEKNISK TIDSKRIFT
trängas och det starkare, ju längre balken är. Den
tilltar om man övergår från den rena
cirkelformen vid a (aduceringskol) till den långsträckta
formen c. Ju längre det tvärställda hindret är,
desto mer vätska avledes, som återigen måste
sammanföras vid dess ändar. Och i liknande sätt
anhopas även spänningslinjerna i händelse av en fast
kropp, som utsättes för en dragspänning. Bladet
abc
Fig. 15—18. Strömningsbilder.
i fig. 16, i en ände tillspetsat, i den andra
avrundat, visar ändformens inflytande. Det framställes
i tre olika lägen gentemot strömningsriktningen.
Beroendet av detta läge är tydligt. Tvärställningen
har den ojämförligt starkaste inverkan och den
är återigen starkare vid den spetsiga än vid den
runda änden. Den oregelbundna kroppen i fig.
17 a och 17 b ställes i jämförelse till
cirkelkropparna fig. 17 c. De verka inte på långt när så
avledande som den förstnämnda, oaktat att de äga
större totalyta. Därmed förklaras den ringa
anvisningsverkan vid aduceringskol. Fig. 18
slutligen visar flera kroppar av grafitinlagringarnas
slag i samverkan. Fig. 15 och 16, jämförda
därmed, belysa hur starkt de enskilda bladens
verkan påverkas genom grannarnas läge. Det
räcker alltså inte, att isolerat betrakta ett
enskilt blad, för att bedöma den från
grafitin-lagringarna utgående anvisningsverkan. Det är
tvärtom nödvändigt att ta hänsyn till hela
sammanhanget.
Dessa strömningsbilder bekräfta att de starka,
särskilt vid bladändarna uppträdande
spänningshöjningarna väsentligen bero på den hämning,
som vid dragspänningens överföring uppstår
genom mellanliggande inte bärande delar.
Avgörande för anvisningsverkan äro sålunda: formen
på grafitinlagringarnas ändar, bladets relativa
utsträckning vinkelrätt mot den tillfälliga
spänningsriktningen och sättet hur de närliggande
bladen samverka. Bilderna visa dessutom också
hur olika spänningar på skilda ställen utfalla.
Därav följer att de enstaka kristalliterna
förskjutas mot varandra och deformeras. Ja, sådana
strävanden kunna t.o.m. äga rum inom ett
enskilt korn. Därav följer ofta att närliggande
delar tas med och vridas, samt att spänningarna
också undanflyttas från den egentliga
ursprungshärden.
Thum och Uhde iakttogo redan3, att
spänningsspetsar, som föranledas genom
grafitinlagringarnas spetsiga ändar, lätt även sträcka sig in på det
område, där redan plastiska deformationer kunna
förväntas, fastän genomsnittsspänningarna i
metallbryggorna ännu ligga långt därunder.
"Deformationshinder" (flythinder) inträda här ofta
därigenom att närliggande delar hindra; de
sistnämnda å sin sida dras nu in starkare än annars
skulle förväntas. Dylika deformationshinder äro
också allmänt kända vid skåror. Vid
grafitinlag-ringarna utveckla sig händelserna ej annorlunda,
men naturligtvis mera komplicerat och
oöverskådligt, i övrigt liksom där i tre rumsdimensio
ner. Genom grafitinlagringarnas större rörlighet
tillåtas starkare förskjutningar och
formändringar än där. Grafitinlagringarnas ursprungliga
form ändras sålunda något under påkänningar.
Den undergår också förvridningar. Händelsens
förlopp begränsas slutligen därigenom, att
ytterligare kompression omöjliggöres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
