Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Gasindustrin under kristiden, referat av föredrag av W Pilo, av Brt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(656
TEKNISK TIDSKRIFT
Diskussion
Civilingenjör O Holmqvist: Gasverket i Köpenhamn tar
för närvarande ut 30 % mer gas (räknat i kalorier) ur
kolen än medeltalet för de sex största svenska gasverken.
Koloxidhalten är där 24 %. Stadsgasen i Helsingör håller
t.o.m. 29,9 % koloxid. Gasverken i Köpenhamn och
Helsingör använda alltså en mycket större tillsats av vattengas.
En liknande väg skulle vara framkomlig även i Sverige,
även om den skulle medföra att gasbrännarna måste
justeras och koloxidhalten höjas.
Importstoppet på kol gör att vi endast äro hänvisade till
befintliga lager, som snabbt minska, om ej en kraftig
nedskärning genomföres. Men denna åtgärd skall ske
genom att kolen ransoneras och gasverken dessutom tilldelas
en viss mängd ersättningsmaterial, ved eller torv. Då
främjas forskningen och gasverken komma att göra sitt
yttersta för att höja sina gasutbyten. En allmän
gasransonering kan endast ha motsatt verkan.
Bränslekommissionen borde ha föreskrivit en viss om ock ringa vedtillsats
redan på ett tidigt stadium. I samarbete med IVA borde
försök ha gjorts med tryckförgasning med syrgas,
varige-genom kolen restlöst kunna omvandlas till lämplig
distributionsgas och kolförbrukningen således kan nedskäras
till en tredjedel eller en fjärdedel.
Ingenjör K Almqvist: Under förra kriget var
koloxidhalten i stockholmsgasen väsentligt högre än nu. Sedan
dess ha stora förbättringar företagits på
gasinstallationerna, förbrukningsapparater och kökens ventilation. Ur denna
synpunkt skulle man nu kunna tillåta högre koloxidhalt
än under förra kriget. Risken för gasförgiftning bör ej
överdrivas.
Civilingenjör F H Stenhagen: Även i USA är
koloxidhalten i stadsgasen rätt hög, över 15 %.
överingenjör Pilo och ingenjör Bengt Nilsson:
Detsamma gäller även för Tyskland. I Hamburg t.ex. är
koloxidhalten ca 15 %. Emellertid har sambandet mellan
å ena sidan antalet dödsfall till följd av gasförgiftning
och å andra sidan koloxidhalten i gasen studerats. I
Zürich, där koloxidhalten under kriget ökats mycket mer
än här, lär dödligheten genom koloxidförgiftning under en
kortare tid ha stigit till en siffra, som för Stockholms
innevånarantal skulle motsvara ca 1 500 dödsfall per år.
Det är därför riskabelt att höja koloxidhalten ytterligare.
Bergsingenjör G T Gustafsson: Det är först under de
senaste veckorna, som gasverken fäst allmänhetens
uppmärksamhet på att gasen blivit giftigare. Då ökningen i
koloxidhalt skett så småningom under en längre tid och
därvid ett ökat antal dödsfall genom gasförgiftning
inträffat, borde varningar tydligen ha givits även tidigare.
Enligt en utredning, som strax före kriget gjordes av
IVA:s bränslekommitté, kunna kolen vid gasverken till
stor del ersättas med ved, i Stockholm och Malmö till
ca 50 % samt i övriga verk i stort sett till ca 90 %. Nu
synas gasverken hellre tillgripa ransonering av gasen än
övergå till ved såsom råmaterial i ökad skala för
gastillverkningen. Vid en gasransonering kommer emellertid
ved-förbrukningen att öka betydligt, emedan alla som ha
vedspisar övergå till att använda ved som ersättning för
indragen gas. Då ved, avgasad i gasverken, ger mera gas
än som motsvarar den vedmängd, som erfordras i
vedspisarna för gasens ersättande, är det ur
vedförsörjnings-synpunkt bättre, att veden användes för tillverkning av
gas än som bränsle i vedspisar. På grund av den rådande
knappheten på ved ville jag därför rekommendera
gasverken att använda ved i större utsträckning än nu sker
i stället för att inskränka gasförbrukningen genom en
hård ransonering.
Överingenjör R Stéenhoff: Om man skulle använda
50 % ved vid gasverken skulle biprodukterna bli starkt
försämrade och detta skulle medföra ödesdigra
konsekvenser inom andra livsviktiga områden.
Överingenjör Pilo: Om man ställes inför alternativen att
antingen göra gas av ved eller att göra vattengas av koks,
är det senare att föredra. Att använda ved medför stora
olägenheter dels med hänsyn till transportsvårigheter och
dels med hänsyn till att tjäran blir mindre användbar för
biprodukttillverkningen. Det torde vara mera ekonomiskt
att göra vattengas vid gasverken än att låta dem som ha
vedspisar använda dessa.
Civilingenjör Stenhagen: Kan icke tjära från
träkolnings-anläggningarna användas för karburering av gasen?
Överingenjör Pilo: Normalt utgår man från mineralolja
vid karbureringen. Det är tänkbart, att vissa
avfallsprodukter såsom tjära skulle kunna användas. Förslaget skall
övervägas.
Dr-ingenjör F Ljungström: Inför de betydande
svårigheter att förse en storstad som Stockholm med lämplig gas,
för vilka överingenjör Pilo har redogjort, bör man
undersöka alla de resurser, som inom landet finnas tillgängliga
för att med egna bränslen ersätta importen. Dessa
svårigheter komma att leda till en misär för den gasförbrukande
allmänheten, om icke till Sverige inom den närmaste tiden
tillräckliga kvantiteter gaskol kunna importeras.
Det måste väcka min förvåning att såsom
ersättningsbränslen för gasverken endast ved och torvkol kommit i
betraktande, vilka bägge bränslen medföra att gasen till
allt större del består av koloxid. Vid sidan av dessa bägge
ersättningsbränslen har ju på senare tiden oljeskifferns
betydelse allt mer blivit klarlagd. Sålunda ha vi i Närke
mäktiga skifferlager, ur vilka med god ekonomi kan
framställas 20 miljoner m3 förstklassig olja och därjämte en
gaskvantitet, som till sitt bränslevärde motsvarar
ytterligare 15 miljoner m3 olja. Vid oljeframställning med den
elektrotermiska metoden erhåller man för varje kalori
elektrisk energi som nedmatas i skifferberget tre kalorier
högvärdigt bränsle i form av olja och gas. Det ligger nära
till hands att undersöka huruvida ej denna rika tillgång
av gas kan i kristider göras tillgänglig för Stockholm
genom en gasledning. Att en undersökning i denna riktning
ej kommit till stånd torde bero på den förutfattade
meningen, att vägen ej är ekonomiskt framkomlig. Under
det att en sådan åsikt göres gällande från ett håll, finner
den från annat håll den rakt motsatta åsiktens
förespråkare. Jag tycker att det vore på tiden att denna sak
äntligen undersöktes i stället för att man, som nu sker, med
tystnad förbigår vad jag anser vara den bästa vägen att
undvika eventuella katastrofala bristförhållanden i vår
gasförsörjning. Långa gasledningar, flerdubbelt längre än
den varom här är fråga, äro redan i bruk på olika ställen
i utlandet, och förekomsten av en gasledning underlättar
uppkomsten av nya industrier där den går fram. Jag är
av den åsikten, att landets gasteknici böra ta denna
möjlighet i allvarligt övervägande och verkställa en allsidig
utredning beträffande de möjligheter soin förefinnas.
Bergsingenjör Gustafsson: Det är mycket som talar
emot en överföring av skiffergas från Kvarntorp till
Stockholm, bl.a. att någon egentlig överskottsgas för närvarande
ej finnes till förfogande utöver den kvantitet, som skall
sändas till Örebro, och vidare att en dylik överföring blir
dyrbar genom att gasen erfordrar förhållandevis stor
ledningsdimension och stor kraft för sin framdrivning, så att
gasen näppeligen i normala tider kan konkurrera med
vanlig kolgas, som i klockorna kostar praktiskt taget
ingenting.
överingenjör Pilo: En gasledning från Kvarntorp till
Stockholm blir ej räntabel under fredstid. Under nuvarande
kristid kan den ej byggas, då leveranstiden är för lång
och materialtillgången för knapp. Det är därför bättre atl
använda skiffergasen på annat sätt. Brt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
