Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1945 - La Mont-ångpannan i Sverige, av Torsten Wykman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(668
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10.
Arbetsprin-cip för en La
Mont-aogasång panna.
A ångdom, B
cirkulationspump, C
avgaspanna.
med komplicerade rökkanalsystem.
Tvångscirkulationen möjliggör också, att pannans tubsystem
kan utformas på mest ändamålsenliga sätt med
hänsyn till rengöringen.
En annan värdefull egenskap hos La
Mont-pannan är, att ångsamlaren med
cirkulations-pumparna ej behöver vara placerad på samma
ställe som de ångalstrande eldytorna utan kan
förläggas på praktiskt taget godtyckligt avstånd
från själva pannan. Likaså kan ett flertal
pannor kopplas på en och samma ångsamlare. Detta
är ofta av mycket stort värde, när det gäller
avgaspannor. I många fall äro ju nämligen ugnarna
belägna i olika lokaler, ofta på långa avstånd
från varandra. I dylika fall placeras då
ångsamlaren tillsammans med cirkulationspumparna t.ex.
i fabrikens ångcentral, varifrån vattnet pumpas
ut till de olika pannorna. Från dessa ledes sedan
ång-vattenblandningen tillbaka till ångsamlaren,
där ångan avskiljes.
Då de olika pannaggregaten ej fordra annan
tillsyn än vad som behövs för sotning och
rengöring, alltså i regel endast någon gång per skift,
inskränker sig skötseln av pannanläggningen till
övervakning av vattenstånd m.m. på en enda
plats. La Mont-avgaspannanläggningar ha i
Sverige sålunda utförts med upp till ett 15-tal
avgaspannor kopplade till ett centralt
ångsamlare-aggregat. Detta innebär ofta en avsevärd
personalbesparing i jämförelse med användande av
avgaspannor med självcirkulation, där varje
Fig. 11. La Mont-avgaspanna efter svavelugn;
gastemperatur före pannan ca 1 000°C, ångproduktion ca 1 tjh,
ångtryck 20 at ö, eldyta 42 m2.
pannaggregat ständigt måste övervakas av
driftpersonal.
Avgaspannornas konstruktion blir i hög grad
beroende av drift- och lokala förhållanden, då
såsom förut framhållits just en av panntypens
stora fördelar är, att den är så lätt
anpassningsbar. Detta gör å andra sidan, att det ej kan bli
tal om någon standardisering av avgaspannorna,
i varje fall ej i någon större utsträckning. Jag
skall emellertid i det följande visa exempel på
några typiska pannkonstruktioner, som kommit
till användning vid ugnsdrift inom vitt skilda
industrier. I fig. 10 visas först schematiskt, hur
en avgaspanneanläggning av La Mont-typ
principiellt arbetar.
I sådana fall, där pannan skall arbeta med
vanliga rökgaser, dvs. utan några egentliga
föroreningar, t.ex. från smides- och glödgugnar,
sva-velugnar vid sulfitfabriker, där man bränner rent
svavel osv., utformas pannan i regel såsom fig.
11 visar. Den består alltså av en tubsats i form
av ett antal parallellkopplade vågräta rörslingor
jämte en fördelnings- och en samlingslåda för
dessa. Tubsatsen är omgiven av ett hölje av plåt
eller murverk. beroende på vilka gastemperaturer
pannan skall arbeta med. När avgaserna bestå
av vanliga rökgaser sker rengöringen av pannans
tubsats helt enkelt genom sotblåsning med ånga
eller tryckluft. Tubsatsen är därför uppdelad i
ett antal grupper, mellan vilka sotningsapparater
äro placerade. Uppbyggnaden av pannan på detta
sätt med horisontella tuber är förmånlig med
hänsyn till utrymmesbehovet, då
pannkonstruk-tionen härvid tar liten golvyta i anspråk. Pannan
kan givetvis förses såväl med ekonomiser som
med överhettare.
Gäller det i stället ugnar, där avgaserna äro mer
eller mindre starkt bemängda med stoftpartiklar
av olika slag, såsom fallet är med martinugnar
i järnverk, sodaugnar i sulfatfabriker, rost- och
kisugnar m.fl., måste man övergå till att utföra
pannans tubsats i form av hängande rörslingor.
Här är det vanligen ej heller möjligt att avlägsna
den stoftbeläggning på tuberna, som uppstår vid
gasens passage genom tubsatsen, med sotblåsning.
utan man måste i stället tillgripa skakning av
tuberna på ett eller annat sätt. Fig. 12 visar
genomskärning av en avgaspanna installerad efter
en martinugn. I främre delen av pannan, där
gasen kommer in, äro väggarna klädda med
vattentuber för att skydda de som isolerade,
löstagbara luckor utformade väggarna. Själva
tub-satsen består som synes av ett antal upp- och
nedgående rörslingor. Dessa äro upphängda på
ett sådant sätt, att de lätt kunna röras i sidled.
Med särskilda skaklinjaler, som äro fästade vid
rörslingorna, kunna dessa försättas i snabba
vibrationer, varigenom beläggningen på tuberna
bringas att lossna och falla ned. Denna skakning
utföres belt maskinellt och kan exempelvis genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
