- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
680

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1945 - Föreningar - Svenska Teknologföreningen. Mekanik, av G K - Örebro Ingenjörsklubb, av S Ström - Norrköpings Polytekniska Förening, av B M - Västerbottens Tekniska Förening, av P G B - Personnotiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(680

TEKNISK TIDSKRIFT

Föreningar

Svenska Teknologföreningen

Mekanik sammanträdde tisdagen den 28
februari 1945 under ordförandeskap av
civilingeniör H Almquist. Ett 30-tal medlemmar
hade infunnit sig. Nya medlemmar i
avdelningen blevo civilingenjörerna B Björkman,
Th. Forsner, T Palm, K E Thoreson och
J Wendt.

Kvällens båda föredrag hade den
gemensamma titeln "Kegums kraftverk — några
intressanta konstruktionsdetaljer".
Civilingenjör Bertil Hagström redogjorde
först för utbyggnadens allmänna
förutsättningar och de speciella hänsyn som måst
tas till den svåra isgången i Dunafloden samt
gick därefter in på den lösning av problemet
man här måst tillgripa. För att kunna
avbörda de stora ismassorna användes två 80
m långa utskov försedda med 4,5 m djupa
klaffar, vridbart upplagda på undersidan och
snabbt manövrerbara med hydraulisk kraft.
Manöveranordningen för dessa stora enheter
hade ställt konstruktörerna inför problem av
ganska ovanlig art, vilka fört fram till
mycket intressanta detaljkonstruktioner.
En annan del av utbyggnaden belystes av
civilingenjör Birger Norsell. Dünafloden
tjänstgör även som flottled för timmer i
stor skala, och då detta sker genom
bogsering av stora flottar var en vanlig
timmer-ränna ej tänkbar. I stället hade anordnats en
flerstegssluss utför den 16 m höga fallhöjden,
där man för att få en så snabb transport
som möjligt av timmerflottarna hade
anordnat en centralmanövrering av samtliga
slussportar, vilkas rörelse dessutom parvis
synkroniserats, så att framtransport av
samtliga timmerflottar i slussystemet kunde ske
samtidigt. Härigenom erhölls möjlighet att
sammankoppla flottarna med ett linspel, så
att även deras rörelse kunde styras från
manövercentralen.

Efter sammanträdet följde middag och
samkväm. G K

Örebro Ingenjörsklubb sammanträdde
på Frimurarelogen den 22 februari 1945. Ett
40-tal medlemmar samt några gäster hade
infunnit sig. Tre nya medlemmar invaldes.
Ingenjör Lorentz Kleiner, Skånska
Ättik-fabriken, höll därefter ett föredrag om
"Konstharts — morgondagens
konstruktionsmaterial" och redogjorde härvid för
konsthartsens utveckling från den blygsamma
starten med celluloid omkring år 1870 fram till
våra dagar med ett otal variationer av
fenol-och karbamidharts med eller utan armering,
vilket medger bakelitens användning inom
vitt skilda områden från fragila
prydnadsföremål till de kraftigaste valsverkslager. Tal.
demonstrerade ett flertal produkter, såsom
bromsband, lagerlameller, gruvhjälmar,
stavar av ädelharts m.m. samt redogjorde för
halvfabrikat, såsom lim, lack och
klichémassor. I anslutning till föredraget
förevisades bolagets industrifilm "Bok blir bakelit".
Efter föredraget följde supé med samkväm,
då föredragshållaren fick besvara frågor.
Klubbmästaren visade slutligen ett par
kortfilmer med tekniskt innehåll. S Ström

Norrköpings Polytekniska
Förening sammanträdde fredagen den 9 mars
1945 under ordförandeskap av rektor Hj. A
Lind. Efter en del interna angelägenheter
höllos tre referentföredrag.

Förste talare var civilingenjör Curt
Lindquist, som höll föredrag över ämnet
"Förbränning av gaserna från Nordisk
Silke-cellulosa". Först redogjordes i korthet för
tillverkningsförloppet vid framställning av
cellull, cellofan, korvskinn och liknande
cellulosaprodukter. Vid cellulosaxantogenatets
utfällning i svavelsyra frigöres bl.a.
svavelväte, som alltsedan fabrikens start har
vållat obehag för kringboende. Då detta
svavelväte endast uppgår till ca 0,5 g/m3
har det inte varit möjligt att absorbera
gaserna. Planerna på att få upp gaserna i
högre luftlager genom byggandet av en
särskilt hög skorsten måste överges på grund
av fabrikens närhet till stadens civila
flygfält. Alltså återstod endast att kemiskt binda
eller bränna gaserna.

För gasernas förbränning hade Kommunala
Affärsverken upplåtit sin ena panna. Denna
kunde emellertid endast ta emot 20 000 ms/h
av de 40 000 ms som avgingo från fabriken.
För den skull leddes luften från de ställen,
där gaserna voro mest koncentrerade, till
en ledning, varigenom man fick 90 °/o av
svavelvätet till pannorna. Återstående
luftmängd innehållande 10 % av svavelvätet
gick till en reningsanläggning, där 5 °/o
bands med hjälp av natronlut. Alltså återstå
endast 5 °/o, som släppas ut i det fria.
Denna mängd är emellertid på intet sätt
störande för omgivningen.
Den svavelvätehaltiga luften tas efter
tvättning in som primärluft i pannorna. Några
skador på dessa ha ännu inte kunnat påvisas.
Nästa referent var civilingenjör Gunnar
Larsson, som talade över ämnet "Aktuellt
inom flygtekniken". Tal. begränsade sitt
föredrag till att redogöra för vad Sverige
åstadkommit på det flygtekniska området.
Huvudsakligen redogjordes för SAAB:s
militära tillverkningar (Tekn. T. 1944 s. 424)
men även för det civila ensitsiga flygplanet
B HT, konstruerat och byggt av
Skandinaviska Aero AB, samt det två—tre-sitsiga
flygplanet SAAB—91. Slutligen talades om
de sista, kända rönen om reaktionsdrift samt
gasturbiner i stället för explosionsmotorer.
I samband med föredraget visades bilder av
de olika flygplantyperna.
Sista talare var civilingenjör Mats
Holmgren, som höll föredrag över ämnet "Aktuellt
inom radiotekniken". Tal. framhöll
inledningsvis, att allmänhetens fantasi i många
fall har skenat före utvecklingen på
radioteknikens område. Ett typiskt exempel är
televisionen.

Något som ligger radiotekniken nära är
ultraljudet, som fått användning för
under-vattenspejling och lödning. Vidare kan
ultraljud användas för emulgering av fetter i
vatten, för att döda bakterier i t.ex. mjölk
samt för att analysera olika material.
Inom radiotekniken går utvecklingen hän
mot allt högre frekvenser dvs. kortare
väglängder. Mottagarna få allt mindre
dimensioner, men något lägre pris är inte atl
räkna med därigenom. Ljudet har blivit
bättre och betjäningen enklare. Bilder
visades av bland annat en apparat, som tar
in ett brett våglängdsområde och som på en
tavla visar var sändarstationer äro i gång.
Man lyssnar alltså inte på apparaten utan
använder den främst för krigsbruk för
bevakning av främmande sändare.
För närvarande bedrives en omfattande
forskning på de ultrakorta vågornas område
vilkas värmeverkningar utnyttjas inom
medicinen, för uppvärmning av konsthartser, vid
limning t.ex. av flygplansdelar, för härdning,
för smältning och för att döda bakterier t.ex.
i säd. Vidare användningsområden är vid

luftnavigering och för bombsikten, där man
på en skärm kan se det underliggande
områdets topografi.

Televisionens problem äro i stort sett
tekniskt lösta, även när det blir fråga om färg
och stereoskopisk framställning. Televisionen
har emellertid begränsad räckvidd, vilket gör
att Sverige skulle behöva över 50 stationer
för att någorlunda täckas. Det hela blir
alltså en ekonomisk fråga av mycket stor
omfattning. Upptagningarna måste bli
synnerligen kostsamma, då varje program
motsvarar en filminspelning. Licensen för
televisionsmottagare skulle därför bli mycket hög.
Som avslutning redogjordes för och
demonstrerades sändare med
frekvensmodule-ring, som tillåter störningsfri mottagning
med särskild god ljudkvalitet.
Efter föredragen följde supé. B M

Västerbottens Tekniska Förening

höll årsmöte i Skellefteå den 17 april 1945.
Till ordförande omvaldes direktör Erik
Bengtson, Skelleftehamn. övriga
styrelseledamöter hrr B Everitt, G Malmfors, É
Unan-der-Scharin, P G Brännström, B Israelsson,
H Bengtson och F Agri. Till ombud i SIN
valdes hrr R Insulander och G Malmfors
(suppleant).

Kommerserådet Axel Enström, Stockholm,
höll ett synnerligen intressant och
instruktivt föredrag över "Några drag ur den
tekniska utvecklingen". Efter sammanträdet
intogs gemensam supé. P G B

Personnotiser

Födelsedagar

Disponent Nils Normander, Tomelilla, 50 år
den 29 juni.

Civilingenjör Karl Andersson, Ålsten, 60 år
den 30 juni.

Civilingenjör Siegfrid Berne, Göteborg, 60
år den 2 juli.

Kapten Gustaf Björkman, Torpshammar, 60
år den 2 juli.

Civilingenjör Nils Fredholm, Stockholm, 50
år den 2 juli.

Direktör Carl Torssell, Stockholm, 70 år
den 3 juli.

Direktör Georg Leire, Stockholm, 70 år den
4 juli.

Civilingenjör Nils Gellerstedt, Stockholm,
70 år den 6 juli.

Disponent Sture André, Strömsnäsbruk, 50
år den 10 juli.

Ingenjör Olof Olssön, Husum, 60 år den 10
juli.

Bergsingenjör Fridolf Stille, Stockholm,
70 år den 10 juli.

Driftchef Folke Grange, Krångede, 50 år
den 16 juli.

Ingenjör Gunnar Johansson, Långshyttan,
50 år den 16 juli.

Direktör Thorsten Ericson, Västerås, 60 år
den 17 juli.
Ingenjör Carl Fiske, Stockholm, 70 år den
17 juni.

Dr-ing. l:e byråarkitekt Olof Holmberg,
Äppelviken, 60 år den 20 juli.
Arkitekt Sigurd Lewerentz, Eskilstuna, 60
år den 29 juli.
Civilingenjör Olof Drakenberg, Stockholm,
50 år den 30 juli.

In memoriam

Arkitekt Carl A Nissen, f. 1861, d.
7 maj 1945.

Bergsingenjör Carl H F Cornelius, f. 1864,
d. 23 maj 1945.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0692.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free