Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1945 - Svetstekniskt ingenjörsmöte, av P A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(694
TEKNISK TIDSKRIFT
broarna visade en hårdhetsstegring nära svetsen, som var
mindre än den man vanligen får vid St 37. Här föreligga
sålunda typiska brott till följd av fleraxligt
spänningstillstånd; alla brott och sprickor återfunnos på ställen, där
man av konstruktionens form att döma kunde förvänta
stora spänningar.
Förutom sprickbildning och sprödbrott kunna
svetsspän-ningarna framkalla ökad korrosion i och omkring svetsen.
Alla dessa följder av spänningar samt härdning nära
svetsen vid hårdare stålsorter undvikas genom
avspän-ningsglödgning. Spänningarna avlägsnas visserligen inte
fullständigt, men de reduceras så mycket, att de
erfarenhetsmässigt kunna anses vara ofarliga, och i motsats till
spänningsutlösning vid belastning sker vid glödning den
nödvändiga flytningen vid en temperatur där materialets
formförändringsförmåga är synnerligen hög.
Frågan är om man skall välja normaliserande
glödgning, eller om en avspänningsglödgning vid ca 600° räcker.
Ett flertal undersökningar har visat att
avspänningsglödg-ningen är fördelaktigare rent tekniskt sett vid alla
ljus-bågsvetsade konstruktioner. Vissa föreskrifter tillåta
sval-ning i luft efter spänningsglödgning men det bästa
resultatet ernås om arbetsstycket får ligga kvar och svalna
tillsammans med ugnen. Här visades en del bilder av lämplig
glödgugn och en del arbetsstycken som hade glödgats i den,
1)1.a. ångpannedomar med så stor skillnad i
materialtjocklek att stor försiktighet med upphettning och avsvalning
var nödvändig för erhållande av ett gott resultat.
Medan praktiskt taget alla länder ha föreskrifter om
glödgning av ångpannor, har man ännu inte i någon större
utsträckning givit sig på glödgning av broar. Försök ha
på senare tiden gjorts med brobalkar av St 52, med ca 6 m
längd och 1 m höjd. Två lika balkar, varav den ena
av-spänningsglödgades, belastades till brott. Den oglödgade
balken brast plötsligt tvärs av med ett brottförlopp, som
i hög grad påminde om brottet i de tidigare nämnda
svetsade broarna. Den glödgade balken deformerades kraftigt,
tills tryckflänsen gav sig och försöket måste avbrytas.
Slutligen framställdes en tredje balk i två halvor, dessa halvor
glödgades, varefter en "montageskarv" utfördes mitt på
balken; denna skarv blev sålunda ej glödgad. Proven med
denna balk gåvo lika goda resultat som med den, som
glödgades i sin helhet. Därav torde man kunna dra den
slutsatsen, att en enkel skarv, utförd som stumsvets på en
glödgad balk, ej ger på långt när så farliga spänningar som
alla de kälsvetsar, som vanligen förekomma i en svetsad
brobalk. Man kan sålunda tänka sig att svetsa
huvud-balkarna till en bro i lämpliga längder, glödga dem och
sedan skarva dessa delar med rena stumsvetsar. För att
undvika svetsning tvärs över den glödgade balken vid
fastsättning av alla tvärbärare, konsoler o.d. kunna
huvud-balkarna förses med svetsanvisningar där tvärbärarna
skola infästas; dessa anvisningar svetsas sålunda fast på
huvudbalken före glödgningen.
Den ökade säkerhet, som glödgningen ger, måste beaktas
vid fastställandet av tillåtna påkänningar, så att den ökade
kostnaden med avspänningsglödgningen helt eller delvis
kan kompenseras med materialbesparing.
Deformation som farofaktor vid elektrisk bågsvetsning
Ingenjör Sven Svantesson
Genom att använda åldringsbeständiga material kan den
materialförsämring, som framkallas genom mekanisk
åldring och lutsprödhet, undvikas. Följande faktorer utöva
väsentligt inflytande på kornstorleksförändringen vid
re-kristallisation:
materialets kemiska sammansättning,
materialets kemisk-fysikaliska konstitution före
deformationen,
deformationshastigheten,
deformationsgraden,
deformationstemperaturen,
upphettningshastigheten till glödgningstemperaturen,
glödgningstemperaturen,
glödgningstiden.
Några entydiga regler om när värmebehandling skall
tillgripas — och i så fall vad slags värmebehandling som
skall tillgripas — kunna ej uppdras. Man måste från fall
till fall avgöra vad som är lämpligast sedan man gjort
klart för sig vad konstruktionsmaterial, svetsgods och
övergångszon kräva. Spänningsglödgning och normalisering
betyda dock icke alltid förbättrade materialegenskaper.
Vid undersökning av St 44 visade sig ingen tendens till
grovkornighet efter kritisk rekristallisation. St 34 visar
stark benägenhet till korntillväxt. St 37 intar en
mellanställning. Det har påvisats att svetsvärmet vid normalt
utförd bågsvetsning ej kan förorsaka korntillväxt genom
rekristallisation.
Material av St 34 och vissa av St 37 böra icke
kalldefor-meras över 5 % om spänningsglödgning vid 650°C skall
företas.
Den mycket viktiga materialegenskapen "sträckgränsen"
kan påverkas i ogynnsam riktning av spänningsglödgning
även då materialet ej på förhand är kalldeformerat.
Möjligheten att eliminera spänningsspetsarna endast
genom kristallåterhämtning eller begynnande rekristallisation,
dvs. genom glödgning under och vid den temperatur som
gängse anges som minimum för spänningsglödgning, dvs.
500°C, torde kanske vara värd att utforska.
Kalldeformation inklusive pening av svetsen synes innebära en
framkomlig väg för utjämning av spänningsspetsarna.
Betydelsen härvidlag av den alltjämt fortskridande mekaniska
analysen av svetsspänningar underströks.
Svetsbelastningars anslutning
till elektriska distributionsnät
Tekn. dr Ivar herlitz
Ur kraftleverantörens synpunkt äro svetsbelastningens
ogynnsamma egenskaper dess vanligen enfasiga karaktär,
dess häftiga variationer och dess låga utnyttningsgrad och
effektfaktor. Den enfasiga anslutningen medför dock icke
andra störande biverkningar av betydelse än att
spänningsfallet blir ungefär dubbelt så stort som för en lika stor
trefasig belastning. I motsats till vad som ofta förmodas
sakna förlustökningen och osymmetrin i spänningarna
praktisk betydelse.
Spänningsfallet är olämpligt huvudsakligen med hänsyn
till de flämtningar i det elektriska ljuset, som uppstå vid
de plötsliga belastningsstötarna. Asea har på grund av
egna undersökningar rörande dessa ljusblinkningars
störande verkan ansett sig böra begränsa spänningsfallet till
1,5 %, en siffra som dock enligt amerikansk praxis anses
kunna höjas till 1,75 %. Detta innebär för en till ett stort
nät ansluten transformator en belastning av 15—30 % av
transformatoreffekten.
Möjliga åtgärder för minskning av spänningsfallet äro:
förbättring av effektfaktorn med kondensatorer, vilka,
om de in- och urkopplas samtidigt med svetsbelastningen,
kunna minska spänningsvariationerna till mellan hälften
och tredjedelen av värdet utan kondensatorer, varvid dock
ganska stora kondensatorer fordras;
användning av skilda transformatorer för belysning och
svetsbelastning, varigenom den för de båda belastningarna
gemensamma impedansen minskas;
användning av motorgeneratorer, varigenom belastningen
dels blir trefasig, dels kan erhålla bättre effektfaktor, dels
inträder något mindre plötsligt. Vid mycket hastigt
återkommande belastningsstötar — av storleksordningen tre
per sekund eller högre — ger omformarens svängmassa
även god utjämning av belastningsstötarnas storlek och
genom extra svänghjul kan denna utjämning även
utsträckas till lägre variationsfrekvenser.
Däremot kan man icke med transformatorkopplingar av
något slag minska spänningsfallet i förhållande till det som
erhålles med den enklaste inkopplingen mellan två faser.
P A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
