Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Flyginstrumentens uppgifter, av Stig Norén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(728
TEKNISK TIDSKRIFT
Flyginstrumentens uppgifter
Major Stig Norén, Stockholm
DK 621.317.39 : 029.135.05
För att ett flygplan skall kunna flygas på
någorlunda kontrollerat sätt, ja, för att det över huvud
taget skall kunna hållas i luften någon längre
stund, fordras att föraren kan bilda sig en
uppfattning om maskinens läge och dess hastighet.
För att man också skall kunna komma dit man
vill måste man veta i vilken riktning flygplanet går.
Om man flyger i god sikt under dager erbjuder
detta egentligen inga problem. Föraren ser
horisonten och kan kontrollera, att vingarna ligga
vågrätt och att nosen ligger lagom högt. Han kan
också bedöma hur högt ban befinner sig. Om
flygplanet ligger normalt i luften och motorn går,
kan han också utan särskilda instrument bedöma
hastigheten tillräckligt noga för att kunna se till
att flygplanet icke viker sig. Detta är inga
konstigheter. Om man icke har större pretentioner än
att kunna flyga i vackert väder, så behöver man
strängt taget icke några instrument även om också
det enklaste sportplan alltid utrustas med några
av de billigaste och fundamentala.
Både i militärflyg och i civilflyg ställas
emellertid utomordentliga krav på att flygplan skola
kunna gå under mycket svåra väderförhållanden,
dag och natt. Föraren får icke räkna med att se
något utanför flygplanet. Det skall ändå flyga
och flyga lugnt och kontrollerat. För detta fordras
instrument.
Det förtjänar påpekas, att de instrument, som
nu finnas tillgängliga, äro så tillförlitliga och
känsliga, att de medge betydligt korrektare
kontroll av flygplanets läge än vad en förare, som
fhger i god sikt utan instrument, kan
åstadkomma. Detta gör att man ofta använder flera av
flyginstrumenten även när det strängt taget icke skulle
behövas.
För att man skall förstå instrumentflygningens
problem måste man sätta sig in i hur en
människa reagerar i ett flygplan när omgivningen
icke synes, när ögat icke längre har kontakt med
någon fast punkt i rymden.
En människa på marken har i regel inga större
svårigheter att hålla reda på vad som är upp och
ned. Man kan utan att titta klara ut saken
tillfredsställande även om man befinner sig på ett
rörligt underlag, där man av erfarenhet vet hur
det beter sig, t.ex. en bil, som svänger, eller en
båt, som gungar. Man vet, att bilsätet icke lutar
och att båten gungar endast inom vissa gräns-
värden. Muskelbalansen och balansorganet i
in-nerörat räcka för detta. Man är van, att dessa
balansintryck verifieras av ögat, om man ser
omgivningen.
När man kommer upp i ett flygplan och icke ser
omgivningen, bli förhållandena annorlunda. Här
kunna genom flygplanets rörelser
accelerations-krafter uppstå, som kunna verka i alla plan. Mest
störande bli de krafter, som verka i
horisontalled, främst då den centrifugalkraft, som uppstår
vid en sväng. Kroppen är van att identifiera den
accelerationskraft, med vilken den påverkas,
såsom huvudsakligen bestående av tyngdkraften.
Den vill instinktivt reagera i enlighet med detta
intryck, vilket ju icke är tillförlitligt, när en
mängd okontrollerbara krafter genom flygplanets
rörelseförändringar tillkomma. Man känner ju
t.ex. på samma sätt, när flygplanet håller på att
göra en looping som när det ligger i en brant
sväng oberoende av vilken sida man svänger åt.
för att ta ett av de mindre komplicerade exemplen.
Det egendomliga är, att den känsla man har
av-sitt läge är så stark, att det kan fordras den största
koncentration och självövervinnelse för att man
skall tro på ett instrument, som säger emot den.
Får man däremot se terra firma, så brukar man
bli övertygad.
För att direkt eller indirekt ge föraren en bild
av flygplanets läge i förhållande till
horisontalplanet kunna två metoder användas, nämligen
svänginclikatormetoden och direktmetoden. Den
senare är avsevärt enklare att flyga efter men
fordrar instrument, som av kostnadsskäl icke
kunna sättas in i alla flygplan.
Svängiiidikatormetodeii
Det är tydligt, att det är accelerationskrafter i
sidled, som sammansatta med tyngdkraften kunna
ge ett felaktigt intryck av hur flygplanet ligger
på vingarna. Dessa krafter uppstå främst när
flygplanet av en eller annan anledning kommer
i sväng, något som föraren icke själv kan känna.
Kan man hålla flygplanet på rak kurs, kan man
ookså med enkla instrument kontrollera hur det
ligger på vingarna.
Det kunde tyckas, att en kompass skulle vara
det rätta instrumentet för att kontrollera, om
flygplanet svänger. En vanlig magnetkompass är
emellertid alltför orolig och har för stor tröghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
