- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
733

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Flyginstrumentens uppgifter, av Stig Norén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 juni 1945

733-

åstadkomma ett praktiskt betydelsefullt utslag pa
gyrot. Detta kommer därför att så att säga räkna
medelvärdet mellan alla accelerationskrafter, som
uppträda under en viss tid. Detta medelvärde blir
tyngdkraften och gyroaxeln kommer alltid att stå
ungefär lodrätt.

Fig. 4 visar i princip hur återföringen verkar på
den hittills vanligaste typen av horisontgyron.
Gyrot drives med luft, som strömmar ut genom
fyra kanaler i nedre delen av gyrohuset. Dessa
kanalers öppningar täckas i normalläge till
hälften av pendlande klaffar. En lutning på gyrohuset
(eller en störande accelerationskraft) gör att en
klaff pendlar åt sidan så att öppningen frilägges
under det att motstående klaff täcker sin öppning.
Den obalans i reaktionskrafterna från de fyra
luftströmmarna, som då uppkommer, påverkar
gyrot, som precederar till normalläge. Andra
konstruktioner av gyrohorisonten ha numera
framkommit.

Gyrohusets rörelser överföras till en
horisont-balk, som rör sig på instrumenttavlan och visar
horisontens läge i förhållande till ett flygplan,
som är fast i tavlans centrum. Fig. 5 visar hur
föraren ser instrumentet i olika flyglägen. Han
manövrerar flygplanet, som om han flöge den
lilla flygplanmodellen och instrumentet
registrerar utan fördröjning alla lägesändringar i
förhållande till horisontalplanet.

Kursgyrot visar, som svängindikatorn, om
flygplanet svänger men det visar också hur mycket
och hur fort man svänger. Konstruktionsprincipen
framgår av fig. 6. Ett luftdrivet gyro är kardanskt
upphängt och ligger i normalläge med sin axel
horisontell. Luftbestrålningen är så anordnad, att
gyrot, om det lutar, skall återföras i normalläge.
På den yttre kardanringen är fäst en kompassros,
som är synlig på instrumenttavlan. Då gyroaxeln
strävar att bibehålla sin en gång inställda rikt
ning, kommer det vid en sväng av flygplanet
att vrida sig i förhållande till detta och svängen
kan avläsas på kompassrosen. Genom en
låsanordning kan gyrot ställas i normalläge och hela
systemet vridas så att önskat gradtal (taget från
kompassen) inställes, varefter gyrot frigöres. På
instrumenttavlan finnes också, som på
svängindikatorn, en libell (fig. 7).

Med horisontgyro och kurs horisont kan man
således direkt avläsa flygplanets läge antingen det
är normalt eller onormalt. Detta är den stora
skillnaden mot svängindikatormetoden, som anger
läget korrekt endast när det är normalt.

Även vid direktmetoden använder man givetvis
hastighetsmätaren bl.a. för att vid glidflykt och
stigning kontrollera, att vissa gränsvärden icke
underskridas. Dessutom användes variometern,
som medger en noggrannare flygning när man
med horisontgyrot har lagt flygplanet i
normalläge. Den behövs också för att vid olika belastning
på flygplanet och på olika höjder ta ut hur högt

Fig. G. Kursgyrots princip.

nosen skall ligga för att flygplanet skall flyga
utan att ändra höjden. Om flygplanet t.ex. är
tungt lastat, måste nämligen nosen vid viss.
hastighet hållas högre än om det är olastat och
hänsyn måste tas till detta när man avläser
gyrohorisonten. Instrumentet nollställes då genom att
flygplanbilden med en ratt flyttas till jämnhöjd
med horisontbalken, när variometern visar
plan-flykt.

Höjdmätning

Vilken metod för instrumentflygning man än
använder, behöver man dock alltid en höjdmätare.
Detta instrument användes för övrigt även när
man flyger efter marksikt, då höjden alltid är
mycket svår att bedöma och då man i regel vill
kontrollera hur högt man befinner sig. För själva
instrumentflygningen är man bäst betjänt av en
mätare, som visar höjden över en fix nivå, t.ex.
havsytan eller det flygfält man startat från eller
avser landa på. Ur ren säkerhetssynpunkt är man

Fig. 7. Kursgyro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0745.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free