Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 7 juli 1945 - Kortslutnings- och jordfelsskydd i Sverige, av Gunnar Jancke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(762
TEKNISK TIDSKRIFT
i II!
Fig. 1. Selektivplan med distansreläer med
trappstegsfor-mad tidskarakteristik (grova linjer markera normal
skyddsfunktion, fina reservfunktion) och snabbverkande lokala
skydd.
mätande reläer mäta för stort avstånd till felet
vid kortslutning över ljusbåge, vilket medför
fördröjd utlösning.
Reaktansreläerna äro emellertid ur andra
synpunkter underlägsna impedansreläerna. Framför
allt märkes att de äro avsevärt mer benägna att
ge utlösning vid pendling och slirning. Vidare
mäta de felaktigt vid kortslutningar bakom
transformatorer med oren koppling. Slutligen belasta
de mättransformatorerna hårdare, vilket medför
dyrare utrustning.
Valet mellan de båda typerna blir därför ej lätt.
Vid Vattenfallsstyrelsens anläggningar användas
impedansreläer för linjer med spänningar upp
till 50 kV i de fall, då man ej kan nöja sig med
överströmsskydd. Där äro ljusbågsmotstånden
relativt små, och där kan man för övrigt tåla viss
tidsfördröjning. Vid linjer för högre spänning
användas nu genomgående skydd av vridfälttyp. De
företag, som ha 200 kV linjer, samarbeta i
Stam-linjedelegationen, vars reläkommitté handhar
skyddsfrågorna. För dessa linjer användas
vrid-fältskydd innehållande en del speciella finesser,
som tillkommit på önskemål från reläkommittén.
Fig. 2. Vridfältprincipen; skyddssträckan AB liar
impedansen Z; relät är uppsatt i A, där spänningen över
kortslutningskretsen är E och strömmen är I; i felstället är
spänningen noll.
Förutom mätorgan erfordras i ett distansrelä
riktorgan, tidorgan, startorgan och pendlingsspärr.
Vid distansreläer stiger utlösningstiden med
felavståndet efter en lämplig beroendekurva,
tidskarakteristiken. Denna kan vara kontinuerlig och
lutande eller utgöra en trappstegskurva. Den
senare formen ger bästa inställningsmöjligheterna
och kortaste medelutlösningstiden, medan en
lutande kurva åtminstone teoretiskt ger bästa
möjligheten att lokalisera felstället. Genom att
sammanställa tidskarakteristikerna för de olika
reläerna inom ett nät till selektivplaner får man
kontroll på selektiviteten. En sådan plan för
reläer med trappstegskurva visas i fig. 1.
Utlösning på reläts egentid användes för fel
inom de närmast relät belägna 85 % av skyddad
linje. Funktionstiden höjes för längre bort
belägna fel för att man ej skall riskera utlösning för
fel på annan linje eller för fel på transformator.
Det är med hänsyn till nätets stabilitet viktigt att
denna tidsfördröjning hålles nere. Bestämmande
för den är dels brytarnas bryttid, dels spridningen
i reläernas funktionstid.
Då tidsselektivitet sikall föreligga även gentemot
transformatorskydden, är det viktigt att
funktionstiden för dessa hålles nere. För fel under
locket användas gasvakter med ofördröjd
utlösning, medan yttre fel omhändertas av
differential-skydd. Härtill begagnas oftast stabiliserade
ba-lansreläer. Strömstöten vid inkoppling av
spänningslös transformator kan orsaka reläfunktion.
Detta kan förhindras medelst okänslig inställning
eller lång tidsfördröjning, vilket starkt försämrar
skyddet. Genom anordning för
inkopplingsstabilisering kan stor känslighet användas samtidigt
som utlösningstiden hålles nere vid 0,10—0,15 s.
Utrustningen skall utföras så att den arbetar
korrekt vid drift med snabbåterinkoppling på
angränsande linjer.
Vridfältprincipen
"Vridfält" utgör en dålig översättning av tyskans
"Drehfeld" och syftar på att reläts mätande och
riktningskännande organ, i fortsättningen kallat
mätorganet, är konstruerat enligt
induktionsprin-cip. Det innehåller ett rörligt system påverkat av
fält från två fasta spolpar, varvid de båda fälten
samverka för att vrida det rörliga systemet åt ett
håll, som bestämmes av fasvinkeln mellan fälten.
Verkningssättet framgår av fig. 2.
Skyddssträckan eller den sträcka, inom vilken
kortslutningar skola kopplas bort av skyddet, är
AB och har impedansen Z. Strömmen och
spänningen i A är / resp. E. I kortslutningsstället
antas spänningen vara noll. I skyddet får strömmen
/ i en impedans, som till storlek och fasvinkel
utgör en avbildning av impedansen Z, framkalla
spänningsfallet Z * l, vilket jämföres med
spänningen E. När kortslutningen är belägen inom
skyddssträckan AB, blir storheten Z ’ I — E posi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
