- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
773

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 7 juli 1945 - Ett högfrekvenssträckskydd enligt jämförelseprincip, av Fredrik Dahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 juli 1945

773

Fig. 2. Förenklat kopplingsschema för komponentfilter
jämte till den teletekniska utrustningen utgående ledningar.

ej ett sådant entydigt indicium, enär de
sammansätta sig med de från den ostörda driften
härrörande plusföljdsströmmarna på ett sådant sätt,
att komponentkänsliga reläer ej kunna av
plus-följdskomponenten avgöra felläget. Men å andra
sidan är plusföljdskomponenten den enda som
förekommer vid fullt symmetriska fel.
Lyckligtvis ge sådana fel i regel en sådan strömfördelning,
att full entydighet nås, varför man då kan
utnyttja den nämnda komponenten. Dessa
förhållanden framgå av den ytterst schematiska fig. 1,
som visar de relativa strömriktningarna hos de
olika komponenterna vid symmetriska och
osymmetriska fel inom och utom skyddssträckan. Det
framgår av dessa samband, att en fullt korrekt
selektiv urkoppling vid fel inom en viss
linjesträcka principiellt kan ernås genom
fasjämförelse inom varje komponent för sig, om de till de
olika komponenterna hörande utlösningsorganen
parallellkopplas, så att utlösning äger rum så
snart endera av komponenterna anger fel inom
skyddssträckan. Denna princip har också följts
vid praktiskt utnyttjande av de nämnda
förhållandena.

Man frågar sig nu, varför komplikationen med
separering av symmetriska komponenter måste
tillgripas, när man har möjlighet att direkt
jämföra strömmarna i ändarna av varje linjefas för
sig. En närmare undersökning visar emellertid,
att man vid en sådan anordning dels skulle
behöva flera förbindelsekanaler, dels skulle få
osäker selektivitet vid osymmetriska fel och dels
slutligen skulle möta mycket svåra problem vid

utformningen av den anordning för frigivniny vid
inträffande störning, som måste ingå i
selektivskyddet.

Den tekniska anordning för utnyttjande av de
ovan skisserade principerna, som nedan i korthet
beskrives, är i och för sig ej ny, enär en utländsk
förebild i betydligt enklare form förelegat. Den
mera fullständiga och genomarbetade form, i
vilken skyddet utexperimenterats och kommit till
praktiskt utförande i det svenska 200 kV nätet,
är emellertid resultatet av ett utvecklingsarbete,
som under de senaste åren utförts här i landet.

De förbindelsekanaler via högfrekvens, med
vilka den åsyftade fasjämförelsen verkställes, ha
fått formen av fyra tonfrekvenskanaler, en för
varje komponent och överföringsriktning, vilka
inlagts inom det normala telefonibandet. De från
varje station utsända tonfrekvenserna moduleras
med 50 p/s med hjälp av stationens egna
strömkomponenter. I mottagningsändan för varje sådan
kanal sker separering och demodulering till 50
p/s av de respektive tonfrekvenserna, varefter
fasjämförelse verkställes mellan den sålunda
mottagna strömfasberoende storheten och fasläget
hos stationens egen ström av samma komponent.
Denna jämförelse verkställes i princip med ett
elektronrör med den ena storheten inmatad på
anoden, den andra på gallret. Som
utlösningsstorhet begagnas den erhållna anodströmmen
diffe-rentialkopplad mot en inställbar konstant
likström.

Frigivning sker vid inträffande fel med hjälp
av vissa karakteristiska storheter. Det har visat
sig lämpligt att frige jämförelseorganet för
minus-följd med hjälp av minusföljdskomponenten av
linjespänningen, kompounderad till linjens mitt.
Ändamålet med kompounderingen är att dels
förbättra selektiviteten, dels göra de båda
stationerna likvärdiga, i det att de vid yttre fel känna
samma spänning och i stort sett samma ström.
Den för frigivning av minusföljdsutrustningen
använda storheten betecknas vanligen Ek—.
Plus-följdsutrustningen frigöres av en storhet
vilken uttryckes av formeln

Dl+ = a(l+-Ef)

Denna storhet erhålles med hjälp av
differentialkopplade torrlikriktare och är tydligen till sitt

Eh,

tecken beroende av huruvida kvoten —— över-

1+

eller understiger ett visst belopp Z. Då
frigivnings-organen direkt reagera för tecknet hos /)*+, utgör
denna frigivning helt enkelt ett organ för
under-impedansstart, medan frigivningen för minusföljd
innebär en maximalspänningsstart.

Fig. 2 visar principschemat för den
starkströmstekniska delen av utrustningen.
Transformatorerna Ti omforma linjeströmmen, med
elimine-ring av nollföljdskomponenten, för matning av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0785.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free