Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 21 juli 1945 - Snabbgående motorbåtar, av Curt Borgenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(77
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 16. "Blue Bird" enligt Apel.
Fig. 17. "Juno’’.
Fig. 18. "Voodoo". »
Fig. 19. Utbordarskrov, typ Jacoby.
Fig. 20. Akterskeppet till "Gray Goose 111"; nedtill båten
under fart.
"Miss England 11" (fig. 13) var på sin tid en
mycket välkänd racer, med vilken engelsmannen
Segrave 1930 återtog det absoluta världsrekordet
med en fart av ca 100 knop, varvid han emellertid
förolyckades. Båten är konstruerad av Fred
Cooper på grundval av erfarenheterna från
Se-graves tidigare racer, "Miss England I".
Kraftkällan utgöres av två tolvcylindriga Rolls
Royce-motorer om tillsammans 3 600 hk, vilka drevo en
till 11 000 r/m uppväxlad propeller. En
konstruktionsdetalj att lägga märke till är stegets
konstruktiva utformning. Bordläggning och
långskeppsförband löpa kontinuerligt medan steget
utgöres av en separat del, fästad till
bordläggningen med bultar av rostfritt stål.
År 1932 återerövrades världsrekordet av
amerikanen Gar Wood, vilken tidigare vid flerfaldiga
tillfällen innehaft det. Han körde härvid sin stora
racer "Miss America X" (fig. 14). Båten drives
av fyra Packard-motorer med en effekt av
tillsammans 6 400 hk, parvis kopplade till två
propellrar.
Det nuvarande världsrekordet innehas av
engelsmannen Malcolm Campbell med racern "Blue
Bird" (fig. 15). Den är liksom "Miss England"
konstruerad av Fred Cooper och drives av en
tolvcylindrig Rolls Royce-motor om 2 200 hk,
kopplad till en propeller via vinkelväxel.
Propellervarvtalet är 9 000 r/m. Med denna båt nåddes
en hastighet av 112 knop.
De ovan återgivna exemplen äro som synes rena
enstegsbåtar. Ett annat sätt att uppdela tryckytan
har emellertid patenterats av den amerikanske
konstruktören Arnö Apel vid Ventnorvarvet. Den
förliga tryckytan är vid hans konstruktion
uppdelad på två bordvarts placerade pontoner eller
skidor, Ventnor-skidor. Denna utformning har
med stor framgång tillämpats vid amerikanska
racerbåtsbyggen under tiden närmast före det nu
pågående kriget, och de gynnsamma resultaten
föranledde Malcolm Campbell att tillämpa
samma principer för sin "Blue Bird". Apel
konstruerade därför ett nytt skrov för denna, fig. 16, och
däri inbyggdes kraftkällan på ungefär samma
sätt som förut. På figuren synas tydligt de
bordvarts utbyggda pontonerna, vilka äro försedda
med plan tryckyta och en sned bordvartsyta för
kurvstabilitetens skull. Längs pontonernas
innerkant löpa vertikala lister, vilka ersätta den eljest
brukliga fenan. Vid hög fart blir båten på det
sättet "trepunktsupphängd" och vilar på
pontonernas akterkanter och akterplanet. Med denna
nya utformning ökades "Blue Bird"s fart och
världsrekordet kunde höjas till 123 knop.
Rutherfords "Juno" (fig. 17) är en typisk
Apel-konstruktion och en god exponent för den båttyp,
som under tiden före andra världskriget var
förhärskande vid amerikanska racertävlingar. Båten
byggdes ursprungligen för kinesiska statens
räkning och avsågs som bevakningsfartyg. Den pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
