Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 28 juli 1945 - Återuppbyggnadsarbetet i Finland, av Kaarlo Rautkari - Tro och forskning, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/// juli 1945
829
Fig. 8. Träbalkar för armering av betong.
Bristen på rör är så svår, att till och med
bostadshus på tre våningar måste inrättas för
ugnseldning och tills vidare utan vatten- och
avloppsledningar. Som avloppsledningar måste i allt större
utsträckning användas cement- eller krukrör.
Till sist kan nämnas att den svåra bristen på
spik begränsar byggnadsverksamheten, speciellt
på landsbygden, till det allra nödvändigaste.
Det är framför allt den verkliga bristen på
material, som tvungit oss att redan för en längre
tid sedan och i synnerhet i detta nu ta i
övervägande, vilken standard vi skola rätta oss efter
vid våra byggen. Härom råda två åsikter. Största
delen, speciellt den stora allmänheten, hyser den
åsikten, att de byggnader som uppföras skola
utföras väl och med tanke på framtiden, vilket
naturligtvis är rätt och ändamålsentligt så länge som
detta ligger inom möjlighetens gräns. De andra
återigen vidhålla den mening, att den nuvarande
bostadsbristen bör avhjälpas till en början genom
temporära åtgärder, emedan annars, ifall
byggnaderna uppföras enligt fredstidsstandard,
bostadsbristen kommer att räcka i årtionden.
Beklagligtvis finns det redan nu tecken som
tyda på att byggnadsstandarden hos oss varit för
Fig. 9. Ett av de sista bostadshusen, som tillsvidare kunna
uppföras med bjälklag av järnbetong; observera murning
utan träställningar (brist på trävirke), de små fönstren
(brist på glas), inga balkonger (brist på järn).
hög; allt material tar slut och de
byggnadsförnödenheter, som hädanefter kunna anskaffas,
måste i främsta rummet reserveras för det
produktiva näringslivets behov.
Tro och forskning
Förhållandet mellan tro och vetenskaplig forskning är
en fråga, som angår varje människa, för vilken icke blott
forskningen utan också tron är en verklighet, ett värde
eller en möjlighet. Det är en livsfråga för den
västerländska kulturen över huvud taget.
De båda orden tro och forskning komma väl de flesta
av oss att i första hand tänka på det spända förhållande,
som under de senaste 400 åren har varit rådande mellan
dessa båda begrepp. Det var under renässansen, som
motsatsen mellan det medeltida kyrkliga trossystemet och den
nya, framåtsträvande vetenskapen uppstod. Forskningen
måste befria sig ur de kyrkliga dogmernas band, ja,
bekämpa dem, om den inte ville våldföra sig på sina egna
sanningssträvanden och störta i spillror.
Striden mellan tro och vetande är så mycket beklagligare,
som den ingalunda är sakligt motiverad utan har sin
grund i missförstånd, vilka emellertid icke äro tillfälliga
utan djupt rotade i den mänskliga naturen.
Det första av dessa missförstånd är sammanblandningen
mellan kristen tro och antikens världsbild, som samtidigt
är bibelns. Men detta missförstånd, varigenom tron
sammankopplades med en bestämd världsbild, hade sin grund
i ett ännu mera fundamentalt misstag: identifieringen av
tro och dogm. Sedan denna ödesdigra förväxling en gång
hade ägt rum, att tro är liktydigt med ett försanthållande
av läror, hade därmed även den bibliska världsbilden, den
kosmologiska såväl som den historiska, blivit okränkbar.
Det är till följd härav, som konflikten med den fria
forskningen förr eller senare måste bryta ut.
Man kan då med allt skäl fråga sig, vad är tro? Även i
våra dagar är det många bildade människor, många
vetenskapligt skolade forskare, som inte känna till den
fundamentala skillnaden mellan tron som dogm och det, som
nya testamentet självt kallar tro. Enligt urkristen
åskådning har tro aldrig varit försanthållande av någon bestämd
lära. Tro är alltså aldrig blind underkastelse under någon
som helst auktoritet, vare sig denna är bibeln eller kyrkan.
Tro är ej heller något slags hypotes om ovetbara ting.
Tron är, rätt uppfattad, i stället ett eget andligt skådande,
en övertygelse på grund av egen erfarenhet. Tro ligger
alltså helt och hållet på upplevelsernas plan; det är att en
människa gripes av Guds verklighet, det är mötet mellan
den dödliga, skapade varelsen och den oändliga, absoluta
skaparen. Man kan säga, att, oaktat all olikhet med äkta
forskning, tro snarare är besläktad med än motsatt all
verklig forsknings djupaste patos.
Innan vi gå vidare, måste nu skillnaden mellan tro och
forskning klart och bestämt framhävas. Vetenskaplig
forskning har alltid sysslat med den fysiska verkligheten
som sådan. Som forskare vilja vi finna lösningen på den
gåta, som döljer sig bakom den eller den delen av
verkligheten, som troende böja vi oss för den hemlighetsfulla
verklighet, som man endast förnimmer, när man i
ödmjukhet håller sig stilla inför den. Som forskare vilja vi
genom kunskap göra de utforskade objekten till vår
egendom, som troende bli vi Hans egendom, som aldrig kan
bli objekt, emedan Han är det absoluta subjektet, den
skapande anden själv.
Sammandrag av uppsats av professor Emil Brenner, Schweizer. Bauz.
1943 h. 24/25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
