Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 11 augusti 1945 - Tillverkning av fotografiska emulsioner, av Georg Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(77
TEKNISK TIDSKRIFT
naturligtvis ett ekonomiskt intresse för de berörda
företagen, eftersom recepten utgöra quinta
essen-tia av de olika mödosamt utprovade faktorer, som
samverka till det för en viss typ gynnsammaste
resultatet. Det är därför helt enkelt omöjligt att
generellt eller ens mera ingående behandla olika
firmors recepttyper.
Eftersom vi ha att göra med mycket små
partiklar, spelar gränsyteenergin stor roll. En
gränsyta uppvisar som bekant egenskaper som skarpt
markera dess särställning. I en vattenmassa t.ex.
är varje molekyl omgiven av andra molekyler och
varje begränsad vattenvolym är omgiven av
likartad vätskemassa och påverkas runt om av
samma krafter. Vid gränsytan till den omgivande
luften äro förhållandena däremot annorlunda.
Från vätskesidan påverkas en avgränsad
vattenvolym av samma krafter, däremot är kraftfältet
ett annat på den sida som är vänd mot luften.
Vätskan blir komprimerad här och får en "hud"
med andra egenskaper än vattnet i övrigt.
Liknande förhållanden gälla även för fast system i
lösningar. Ytan av en fast kropp har större
löslighet än den återstående kompakta delen. Den
energi, som erfordras för att åstadkomma ytan,
är i vanliga fall ytterst obetydlig. För att
åstadkomma en vattenhinna av 1 cm2 yta krävs ett
energiuppbåd av 73 erg. För en kub med sex ytor
blir den totala ytenergin 438 erg eller 1,05 10—5
cal, motsvarande en temperaturändring på en
hundratusendels grad. Tänker man sig kuben
skuren i 105 skivor fås 2 • 105 ytor vända mot
luften. Tänker man sig vidare dessa skivor
skurna till trådar på samma sätt och dessa till
småkuber fås inalles 6 • 105 sådana med en total
yta av 6 • 105 cm2. Den energi, som åtgår för att
åstadkomma denna yta, är inte längre obetydlig,
den motsvarar mer än en kalori eller en
temperatursänkning på 1°.
Gränsyteenergin kan ta sig flera uttryck. I en
blandning av små och stora vätskedroppar
komma de små vätskedropparna genom avdunstning
att åstadkomma ett större ångtryck och bli allt
mindre. De stora dropparna ge ett lägre tryck och
komma att tillväxa i storlek. Små
bromsilver-kristaller gå analogt lättare i lösning på grund
av sin större löslighet. Större kristaller komma
därför att växa, när lösningen blir mättad. En
temperaturstegring ökar lösligheten och gör
differensen ännu större mellan små och stora
kristaller och kommer att påskynda
omkristallisationen. Fenomenet kallas som bekant
Ostwald-mogning. Små kristaller av en reducerbar
substans såsom silverbromid ha därför annan
reduktionspotential än större partiklar av samma
substans på grund av de olika
koncentrationsförhållanden som råda i deras närhet. Här kan
gelatinet, som är ett svagt reducerande ämne, ingripa
i kristallens tillvaro.
Gränsyteenergin kan också yttra sig i föränd-
ringar av gränsytan själv genom växelverkan med
gelatinomgivningen och med i gelatinet och
gelatinlösningen befintliga substanser. Genom
ad-sorption kan ytspänningen påverkas mot högre
och lägre värden. På grund av sin höga
dielektricitetskonstant förmår vatten elektrolytiskt
dissociera de flesta salter och ger själv om ock i liten
mängd H+ och OH~ joner. I vattenlösningen
kunna nu finnas alla möjliga joner och
molekyler, men det är osannolikt att alla adsorberas i
lika hög grad, ty deras inverkan på ytspänningen
är olika. Eftersom de flesta i vatten dispergerade
ämnen bli negativt laddade, så måste man dra
slutsatsen att hydroxyljonerna ha företräde, om
inga andra joner finnas närvarande, vilka
nedsätta ytspänningen mera. Enligt Fajans
sammanhänger adsorptionen med gitterkrafter i
gränsytan. Dessa från kristallytan vända restvalenser
förmå binda olika ämnen. Adsorptionens
intensitet är desto större ju mera svårlöslig den genom
jonadsorption bildade föreningen är. Att det
härvid är fråga om kemiska föreningar bestyrker
Paneths adsorptionsregel: av ett jongitter
adsorberas de joner relativt lätt, vilkas föreningar med
motsatt laddade joner i gittret äro svårlösliga i
ifrågavarande lösningsmedel. Gelatin och
proteiner ge svårlösliga silversalter22, likaså en hel
rad organiska sensibilisatorer och
färgsensibili-satorerna23. I överensstämmelse med Paneth—
Fajans adsorptionsregel tränges färgämnet undan
av överskott på silverjoner. Adsorptionens storlek
är dessutom beroende på den adsorberande ytans
storlek. I en emulsion med olika stora korn är
det framför allt de små kornen, som adsorbera
mest, emedan deras specifika yta är störst. Är
det adsorberade ämnet känslighetsnedsättande,
kommer känslighetsnedsättningen starkast att
drabba de små kornen. Likaså kommer en
sen-sibilisator att påverka de olika storleksklasserna
olika, och den erhållna svärtningskurvan kommer
därför att påverkas med hänsyn till sin gradation
av dylika tillsatser.
En emulsion, som bygges upp genom utfällning,
kommer att vara beroende av sådana faktorer
som omröring och honogenisering under
utfällningen, typer och koncentration av använt
råmaterial och övrig behandling. Om silvernitrat
fogas till den mognade emulsionen, som ännu
håller överskott av bromsalt, kommer den bildade
silverhalogeniden att delvis fastna på redan
befintliga kristaller, men betingelserna äro nu helt
förändrade och helt nya egenskaper uppnås vid
denna nya utfällning. Allt efter som
behandlingsmetoderna bli invecklade och den uppnådda
känsligheten hög, bli emulsionerna allt svårare att
handha och allt svårare att reproducera. Av dessa
och flera andra skäl blir emulsionstillverkningen
i hög grad en empirisk vetenskap, och det
vetenskapliga studiet av vad som egentligen utspelar
sig utomordentligt svårt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
