Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 18 augusti 1945 - Arbetet på en stor daglig tidning, av Archim Skjöldebrand - Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm Årsbok 1945, av J S—l - Svenska Kryssarklubbens Årsskrift 1945, av J S—l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 augusti 1945
903
båda ytorna. Här finns också falsapparaten, som
skär av tidningarna från den sammanhängande
banan och viker dem tvärs över sidan. Här äro
eventuella anordningar för försegling eller
häft-ning inbyggda. I överbyggnaden skäras och
klistras pappersbanorna och föras tillsammans vid
falsapparatens övre del.
Tryckeriets viktigaste råvara är papperet. De
svenska dagstidningarna konsumera sammanlagt
ca 120 000 t/år, varav den största tidningen
ensam över 17 000 t/år; ytterligare två tidningar
förbruka mer än 10 000 t/år. Det levereras i
allmänhet i rullar om 7 000 m längd och den enda
siffermässiga ikvalitetsbestämning, som finns, är
att papperet skall väga 52 g/nr. Det kan synas
egendomligt att kontrakt på miljontals kronor
slutas utan närmare specifikation av varans
kvalitet. Förklaringen är att man dels ännu inte
riktigt vet vilka egenskaper, som lämpligen skola
siffermässigt fixeras, och dels saknas det alldeles
invändningsfria metoder och instrument för att
mäta dem. På de senaste åren har dock ett
forskningsarbete satts i gång för att söka komma till
resultat i denna svåra fråga.
Tryckeriet sikall givetvis vinnlägga sig om att
få ett gott utseende på trycket, men den allt
överskuggande uppgiften är dock att hålla
leveranstiderna. Kraven på att få tidningen tidigt ha
växt högst betydligt på senare år och allt måste
därför göras för att hålla pappersbristningar och
andra driftstörningar nere. Den tid, som står till
förfogande för tryckningen, är som regel 2—2,5
h, och de tidningar som ha de största upplagorna
måste nästan alltid ta ut maskinernas hela
produktionsförmåga.
Distribution
Tidningen distribueras till prenumeranter och
lösnummerförsäljare. Hembärningen till
prenumeranterna kräver en avsevärd personal, för den
största av tidningarna i Stockholm omkring 800
tidningsbud. Dessa få inte sina buntar vid
tryckerianläggningen utan vid ett trettiotal
utläm-ningsställen fördelade över staden och
förorterna. Buden få tidningarna omkring kl. 5 och
ut-bärningen skall på vardagarna vara färdig
omkring kl. 6.30, senast kl. 7, på söndagarna en
knapp timme senare. Bördan ikan vara ganska
betydande i början; redan hundra 30-sidiga
tidningar väga över 20 kg, och man måste ibland
köra halva antalet tidningar till
överenskommen port, där budet hämtar dem.
Lösnummerförsäljare inom staden äro
cigarraffärer och kolportörer. Till affärerna, som äro
omkring 800 i Stockholm, sändas bilar omkring
och dessa ha tiden till kl. 8 på sig för
distributionen. Kolportörerna få själva hämta
tidningarna vid huvudanläggningen eller
utlämningsstäl-lena. Kvällstidningarna köras dock omkring till
alla lösnummersäljare.
Jag är nu färdig med skildringen av arbetet på
tidningens olika avdelningar och vill sluta med
att säga att för många av dem som äro
verksamma inom organisationen är arbetet ett högst
vanligt kontorsarbete; för ytterst få förekommer
kroppsarbete av mera ansträngande art. Den
tekniska arbetarstammen har ett många gånger
jäktigt och nervöst men annars mycket bra arbete.
De slutligen, som äro medarbetare på
redaktionen eller sitta på ledande poster på de
ekonomiska och tekniska avdelningarna, kunna sällan
räkna med att ostört få ägna sig åt en sak utan
kastas av den ständigt växlande situationen från
uppgift till uppgift, men för dessa är det dock ett
fascinerande arbete som de ogärna skulle vilja
byta mot något annat.
Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm
Årsbok 1945, under redaktion av Gerhard Albe och Claes
Claesson. Stockholm 1945. 285 s.
Åter föreligger en förnämlig årsbok från Föreningen
Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm. Man har vant sig
på senare år att i denna förenings årsböcker finna
värdefullt innehåll med gedigna illustrationer och vackert tryck.
Årets bok, utförd med samma goda tryck, är mera
omfattande än sina föregångare och uppvisar även ett rikare
innehåll. Boken har i år ägnats "skutan" genom tiderna.
1 olika artiklar beskrivas de mindre och medelstora
seglande farkoster, som gått och ännu gå under benämningen
skutor. En artikel om roslagsskeppare inleder och följes
sedan av artiklar om bl.a. åländska vedskutor, höskutor,
bankskutor, engelska kuttrar och moderna fiskebåtar samt
råsegeljakter i Norge. Det skulle här föra för långt att
redogöra för alla dessa värdefulla artiklar. En för
skeppsbyggaren särskilt intressant artikel må dock nämnas,
"Bark och barkskepp", av sjökapten Sam Svensson. Här
skildras bl.a. de stora seglande fartyg, som för 50—60 år
sedan seglade på alla jordens hav, och av vilka alltjämt
ett litet fåtal finnes kvar i den välkända, i Mariehamn
hemmahörande segelflottan. Som parallell till artiklarna om
"skutan" återges en del bilder från "skutor" i
Sjöhistoriska Museets samlingar.
Årsboken innehåller även en redogörelse över Sveriges
äldsta fartygsregister, från åren 1660—1670, som efter
bearbetning från handlingar i kammarkontorets ämbetsarkiv
nu bringats till sjöfartsintresserades kännedom. En del av
denna så betydelsefulla urkund i den svenska
handelsflottans analer återges in extenso. Som inledning till denna
skildring av det äldsta fartygsregistret ger Gerhard Albe
en kort redogörelse för det utomordentliga arbete, som
Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm år 1938
startat för upprättandet av en svensk skeppslista för tiden
1758—1857. För övrigt lämnas i årsboken de sedvanliga
redogörelserna över föreningens verksamhet. Skall någon
kritik ägnas årsboken så gäller den annonserna. Det är
beklagligt, att en så värdefull bok måste innefatta så många
annonser, visserligen samlade i slutet av boken inen det
är troligen tyvärr nödvändigt, då annonserna möjliggöra
utgivandet av boken i dess nuvarande form.
Som sammanfattning må sägas att årsboken på ett
utomordentligt sätt understryker prof. Sigurd Erixons ord i
företalet att ett museum ej enbart skall vara en slutgiltigt
utformad skådesamling utan bakom
utställningsarrange-mangen skall bedrivas ett oavbrutet vetenskapligt arbete
för tillgodogörande av tillkämpade erfarenheter. J S—l
Svenska Kryssarklubbens Årsskrift 1945, utgiven av
Svenska Kryssarklubben, Karlshamn 1945. 496 s., 130 fig.
10 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
