Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 18 augusti 1945 - Flodtransporter i Ryssland, av Eugen Wolfson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 augusti 1945
913
Flodtransporter i Ryssland
DK 656.628(47)
En flyktig blick på Rysslands karta är tillräcklig, för
att man skall övertyga sig om, att det i USSR finnes icke
så få i ekonomiskt hänseende viktiga områden, där
järnvägsnätet trots dess mycket stora utvidgning under de
senare åren kan anses vara tämligen otillräckligt, men
att det icke finns någon brist på utmärkta, vitt förgrenade
vattenvägar. Efter nyare beräkningar ha de nu segelbara
vattenvägarna i Ryssland en längd av över 100 000 km
Med segelbara förstås därvid floder, där segelbart djup
upprätthålles och där det finnes en permanent flotta samt
ett signaleringssystem, som fungerar dygnet om. De flesta
ryska floder äro för övrigt segelbara endast under vissa
navigationsmånader, då de äro isfria.
Det är en känd sak, att den ryska tekniken i icke
obetydlig grad bidragit till den nuvarande
skeppsbyggnadskonsten. Världens första dieselfartyg byggdes sålunda vid
Volga, och detta historiska fartyg "Vandal" på 1 100 t
deplacement, fig. 1, vilket tillhörde Nobelbolaget, började
1903 transportera olja på Volga och Kaspiska Havet.
Maskineriet bestod av tre svenska trecylindriga Polar
dieselmotorer, var och en på 120 ehk vid 240 r/m, och
direktkopplad till en likströmsgenerator på 87 kW vid 500 V.
Generatorerna levererade ström till tre elmotorer, som
drevo de tre propelleraxlarna. Varje propellermotor
manövrerades individuellt från bryggan. Med denna världens
första dieselelektriska anläggning var det möjligt att kasta
om från full fart fram till full fart back på 8—10 s.
Världens första jätteflodpråmar, vilka kunde ta en last
på upp till 8 000 t byggdes ävenledes vid Volga.
Hjulbåtar utvecklades också mycket tidigt av ryssarna. Av
dessa finnes en mängd i tekniskt hänseende
utomordentliga konstruktioner. Kraftiga bogserbåtar dra sedan många
årtionden tillbaka pråmsläp upp- och nedför floderna.
För övrigt ha de svenska dieselmotorerna utmärkt sig
även på detta område. Nobelbolagets bogserbåt "Jakut"
(fig. 2) med tvenne Polar dieselmotorer på vardera
normalt 160 ehk har bogsertekniskt uppnått mycket goda
resultat, icke minst genom att visa de svenska motorernas
fördelar vid isbrytning. Som framhölls i Tekn. T. 1920 h.
S 3, har bl.a. "Jakut"s utmärkta arbeten legat till grund
för förslaget att förse de isbrytare, som den ryska
Väg-och Vattenbyggnadsstyrelsen på sin tid ämnade inköpa
för Astrachan, med dieselmotorer.
På 1930-talet blev Rysslands flodflotta grundligt
reparerad och moderniserad. Ryska skeppsbyggare ha under
senare år i detalj utarbetat båthjulsteorin, och bl.a. ha
de vid Krasnoje Sormovo-varvet tillverkade
hjulmotorbåtarna av typen "Ziolkovski" i fråga om driftekonomi kunnat
uppvisa toppresultat.
För att ge en föreställning om det snabba tempo, i vilket
Sovjetunionens flodflotta utvecklades, är det kanske
tillräckligt att påpeka, att man 1933 enbart på Volga
transporterade en och en halv gång så många passagerare
som man 1913 transporterade på Rysslands alla floder
tillsammans. Före det nu pågående kriget ökade
godstransporterna på Dnjepr, Kama och ett par andra floder
ofta under ett år med 30—40 %. Under tioårsperioden
före utbrottet av kriget mellan USSR och Tyskland
utfördes sådana märkliga byggnadsarbeten soin den kanal,
som förbinder Östersjön med Vita Havet, samt Moskva—
Volgakanalen, som förbinder Rysslands huvudstad med
Kaspiska Havet. Flottan för dessa kanaler blev helt
nybyggd efter senaste tekniska erfarenheter. Under denna
period tillkom det stora Dnjepr-kraftverket "Dnjeproges",
de ryska femårsplanernas första prestation av jätteformat.
Kraftverket, som förstördes under nuvarande krig, har
varit av oerhört stor betydelse för trafiken på den
motspänstiga Dnjepr och håller för närvarande på att
återuppbyggas.
Kriget hindrade genomförandet av ett storslaget projekt
för ett bättre utnyttjande av Volga-floden, vid vars
utarbetande man haft tre mål för ögonen: att göra denna
flod ännu djupare, att utvinna en stor mängd billig
elenergi och att bevattna de stora stäppmarkerna vid
Kaspiska Havet. Det projekterade kraftverksystemet vid
Kujbyschev, vilket skulle omfatta två vattenkraftverk,
skulle med sin kapacitet på sammanlagt 3 400 MkW bli
världens största. Inte ens under de svåraste
krigsförhållanden glömde man problemet "Stor-Volga": år 1944 blev
till och med en väldig hamnanläggning vid Rybinsk
färdig, som gjorde det möjligt för stora Volga-båtar att
komma ända frain till murarna kring Kreml.
Sedan urgammal tid ha vattenvägarna i Ural varit av
den största betydelse för Uralindustrin. På dessa
skickades exempelvis produktionen från de gamla metallverken
i Nishinij Tagil västerut till Rysslands städer och vidare
till utlandet men också österut till Asien. På fabriken
framställdes även de härför nödvändiga transportmedlen.
I gamla tider var det för övrigt så, att så gott som hela
Urals årsproduktion av järnvaror en gång om året
lastades på pråmar, som då vårfloden kom, fördes till Kama
och Volga och vidare upp till Niscnij-Novgorod, där
varorna lossades på en sandbank. Här samlades köpmän
från alla delar av Ryssland för att täcka sitt behov av
järnvaror. Sedan slogos pråmarna sönder och såldes som
byggnadsvirke eller bränsle...
Om man på kartan ser på industriområdena i Ural,
kommer man snart underfund med, att det i hela världen
knappast finnes ett område med flera slingrande floder,
vilkas otaliga bifloder likt ormar ringla sig åt alla håll,
och med så många insjöar mellan dem. Vi se den stora
vattenrika, segelbara Kama, vi se de stora floderna Tobol
och Irtysch. Myndigheterna ha sedan lång tid tillbaka
haft sin uppmärksamhet riktad på de stora
transportmöjligheter (och för övrigt också kraftmöjligheter) som dessa
Fig. 1. Världens första dieselfartyg "Vandal’’.
Fig. 2. Nobelbolagets bogserbåt "Jakut".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
