Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 25 augusti 1945 - Kraft och massa, av Alf Grabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 augusti 1945
921
Kraft och massa
Mynldirektör Alf Grabe, Stockholm
Vid metersystemets antagande i Frankrike år
1799 överlämnades prototyper för enheterna
kilogrammet, en cylinder av platina, och metern
en stav av platina, det s.k. arkivkilogrammet och
arkivmetern. Vad särskilt kilogrammet beträffar
voro uttrycken något svävande i fråga om,
huruvida detta skulle anses som enhet för kraft eller
massa. Det torde emellertid icke vara något
tvivel därom, att systemets upphovsmän avsett
enhet för massa, enär man ju strävade efter en
oföränderlig och universell enhet, vilket på grund
av tyngdkraftens variation på olika platser icke
kunde bli fallet, om prototypens tyngd avsågs
utgöra enhet. Då den internationella
meterkonventionen bildades, preciserade den
internationella kommittén den 15 oktober 1887
kilogrammet såsom enhet för massa, vilket stadfästes av
den första allmänna meterkonferensen den 26
september 1889. I Sverige ha såväl i lagen om
mått och vikt 1878 som 1885 uttrycken varit
svävande och först i lagen av den 11 maj 1934
uttalas med full skärpa, att kilogrammet är
enhet för massa.
Inom tekniken har man emellertid icke
observerat detta förhållande och därav dragit
konsekvenserna, vilket väl torde få anses ha sin
förklaring i den ovannämnda oklarheten i
definitionerna. Tekniken har sålunda använt
kilogrammet som enhet för kraft. Mätetalet för massan
härledes ur kraften genom division med
tyngdkraftens acceleration g. Om detta förhållande
yttrar Ch.-Ed. Guillaume i sin rapport till 5:e
Allmänna Konferensen för Mått och Vikt:
"Detta värde på kraftenheten erbjuder stora
fördelar under den första eller rudimentära
perioden av den vetenskapliga eller industriella
mätningen, ty de likare för massan, vilka alltid
finnas till hands, kunna omedelbart användas som
likare för kraften. Men vid ett mera framskridet
stadium i mätningen, lider den sålunda bestämda
kraftenheten av två stora fel: å ena sidan fordrar
förändringen i tyngdkraftens acceleration på
jordytan att man vid noggrannare mätningar
reducerar denna acceleration till ett enda bestämt
värde, vilket berövar förfarandet dess
huvudsakliga förtjänst, den praktiska enkelheten, å andra
sidan, då man i beräkningar på dynamikens
område inför den nämnda kraftenheten bli dessa
beroende av faktorn g, vilket icke underlättar
DK 389.1 : 531.42
erhållandet av större noggrannhet i resultaten."
Särskilt fysikerna insågo tidigt det olämpliga i
att hänföra kraftenheten till den variabla
tyngdkraften, vilket medförde utarbetandet av
CGS-systemet, karakteriserat därav att i stället för att
i kraftenheten införa tyngdkraftens acceleration,
accelerationen sattes lika med längdenheten per
sekundkvadrat. Detta system, som emellanåt
brukar benämnas det absoluta, erhöll härigenom en
alltigenom logisk byggnad, som först missar då
det gäller att till systemet anknyta de
internationella elektriska enheterna. Systemet antogs av
en fysikerkonferens 1881 och har sedan mer
och mer tillämpats inom den fysiska vetenskapen.
Inom tekniken har systemet aldrig vunnit något
insteg och har väl av ingenjörerna mera
betraktats såsom en kuriositet. Anledning härtill är den,
att den valda massenheten 1 gram och
längdenheten 1 cm varit för allt praktiskt behov för små.
Kraftenheten, som härur härledes, 1 dyn, har en
storleksordning av ungefärligen 1 mg-kraft och
arbetsenheten 1 erg f= 1 dyncm det arbete, som
åtgår för att lyfta ungefär 1 mg 1 cm. Det är
klart att ett dylikt system, hur lämpligt det än
kan vara för laboratoriebruk, icke kan ha
utsikten att komma till användning i det praktiska
livet. Följden härav har blivit, att de akademiska
vetenskaperna och tekniken och de tekniska
vetenskaperna tala olika språk.
I början av 1900-talet utarbetades ett nytt
system, vars grundenheter äro metersystemets
fundamentala enheter, metern, kilogrammet
(massan) och sekunden med beteckningen
MKS-systemet. I överensstämmelse med CGS-systemets
princip lades accelerationen 1 m/s2 till grund för
kraftenheten, vilken benämnts 1 newton (1 n) och
som till sin storleksordning är ungefärligen 1
hg-kraft. Utom fördelen att i allmänhet ha för
praktiken lämplig storlek på enheterna, är systemets
väsentliga fördel att direkt anknyta till de
elektriska enheterna (1 nm^l joule).
Industrin och tekniska vetenskapen ha nu hun
nit över det stadium, som Guillaume betecknade
som det rudimentära mätningsstadiet. Man har
börjat känna bristerna i det hittills använda
systemet, där kraftenheten baseras på
tyngdkraftens acceleration, och olägenheterna ha ej
försvunnit sedan man nödtorftigt sökt lappa upp
systemet genom att fastställa en normalaccelera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
