Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 25 augusti 1945 - Insänt: Bromma flygfälts första utbyggnad, av Thorleif W Kockgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 augusti 19A5
943
utbyggnad ej omfattade några startbanor av asfalt eller
betong, kom utförandet härav att i huvudsak omfatta
samma slags arbeten som alltjämt förekomma vid
byggandet av de flesta mindre flygfält i vårt land.
Arbetet med iordningställandet av Bromma flygfält
igångsattes hösten 1933. Nödvändigheten av ett förstklassigt
flygfält för landets huvudstad stod helt naturligt vid
denna tid icke lika klar för de beslutande myndigheterna
som nu. Vid projekteringsarbetet hade det därför gällt att
hålla kostnaderna inom mycket snäva gränser för att det
över huvud taget skulle finnas utsikt att få förslaget
igenom. Hade man redan då haft en vidare kostnadsram
att röra sig inom, hade fältets utformning säkert blivit en
annan och den slutliga utbyggnaden av Bromma flygfält
kunnat göras till betydligt lägre kostnader än som nu blivit
fallet. Men vem kunde då ana den snabba utveckling, som
flyget skulle komma att få?
Då jag som distriktchef för Stockholms
arbetslöshetskommittés norra distrikt fick i uppdrag att med relativt ovant
folk utföra planeringsarbetena för flygfältet, var det därför
särskilt nödvändigt, att arbetet organiserades på bästa sätt.
För att få en bättre överblick över de nödvändiga
massförflyttningarna än den som erhölls från föreliggande
sektioner uppgjordes först nivåkartor över hela fältet,
innehållande uppgifter dels över den naturliga marknivån, dels
över det blivande flygfältets nivå. Genom att sedan
upprita nivålinjer över skärningarna resp. fyllnadsområdena
med det blivande fältets nivå som basyta kunde man lätt
bestämma, till vilka fyllnadsområden de olika
skärningarnas massor skulle föras, för att de totala
masstransporterna skulle bli så små som möjligt. Dessa nivålinjer
kommo alltså att representera skärningarnas resp.
utfyll-ningarnas djup. De olika skärningarnas och
utfyllnings-områdenas massor uträknades snabbt med tillhjälp av
planimeter. Sådana nivålinjer ha sedermera av Jakobson
givits namnet "isobaser".
En god hjälp erhölls även av nivåkartorna vid
utplace-ringen av de olika arbetslagen. Det gällde nämligen dels
att ge varje arbetslag ett eget arbetsområde, som icke
alltför snart kolliderade med de andras, dels att lägga detta
område så att alla masstransporter om möjligt kunde ske
i utförslutning.
Nivåkartorna nyttjades även vid uppmätningen av utfört
arbete, vilket skedde på följande sätt. Vid uppgörandet av
nivåkartorna hade ett koordinatsystem utlagts över fältet
och avvägningar utförts i mot varandra vinkelräta linjer.
Avvägningarna kompletterades efter hand så, att ett rutnät
med 5 m maskor erhölls. Varje skärningspunkt
utmärktes med en numrerad sticka. Nivåkartor uppgjordes
därefter i skala 1 :500, på vilka avvägningslinjerna alltså
motsvarades av ett rutnät med 1 cm maskor. I varje
skärningspunkt utsattes dels den ursprungliga markhöjden (med
svarta siffror), dels det blivande flygfältets höjd (med
röda siffror). Då nu en uppmätning skulle göras, inritades
först på kartan konturerna av den under perioden av varje
lag utförda schakten resp. utfyllnaden. Detta gick mycket
snabbt och lätt med ledning av de på fältet befintliga
numrerade stickorna. Ytan av det schaktade området
erhölls sedan genom planimetrering och medelhöjden helt
enkelt genom att alla de svarta siffrorna inom området
adderades med räknemaskin och alla de röda sedan
subtraherades, varefter resten dividerades med antalet
avvägningspunkter. För kontroll av jordmaterialets svällning
gjordes även en liknande beräkning för det utfyllda
området. Denna metod visade sig vara mycket snabbare och
bekvämare än den vanligen använda metoden med sektioner.
Genom att markera de olika mätperiodernas
schaktnings-och utfyllnadsareor med olika färg samt förse dem med
datum och uppgift om ytans och massornas storlek kunde
samtidigt utan extra arbete en noggrann och överskådlig
sammanställning av arbetets fortgång erhållas. Ett
exemplar av dessa nivåkartor med de olika lagens
arbetsområden och med de olika mätperiodernas arbetsresultat
inprickade anslogs på väggarna på kontoret på
arbetsplatsen. Arbetarna hade därför alltid tillfälle att när som
helst själva kontrollera dels inprickningarnas korrekthet,
dels att den på kartorna angivna schakthöjden,
representerad av skillnaden mellan den svarta och den röda siffran
i varje avvägningspunkt, stämde med den verkliga.
Första utbyggnaden av Bromma flygfält utfördes som
nödhjälpsarbete och till stor del av vid detta slags arbete
ovant folk. Enligt myndigheternas direktiv skulle det
därjämte i största möjliga utsträckning utföras med
handarbete utan maskinella hjälpmedel. Bestämmelserna för
statsbidraget stipulerade därjämte, att alla ackord skulle
sättas så, att en viss medelförtjänst ej överskreds. Arbetet
med flygfältets hårda pinnmo och sega lera blev därför
helt naturligt för de flesta ganska tungt och enahanda.
För att därför om möjligt göra arbetet mera intressant
utarbetades en grafisk tablå, vilken anslogs på
arbets-kontoret, där för varje avlöningsperiod de olika lagens
medelförtjänst angavs med en mer eller mindre hög pelare.
Den högsta tillåtna medeltimförtjänsten utmärktes med en
horisontell röd linje. Som varje lag hade sin reserverade
plats på tablån, där de olika periodernas medelförtjänst
inprickades bredvid varandra, erhölls dels en direkt
jämförelse mellan lagets arbetsprestation under de olika
perioderna, dels en jämförelse mellan de olika lagen.
Det visade sig snart, att denna enkla registrering av de
olika lagens prestationsförmåga omedelbart uppväckte en
stark tävlingslusta. Särskilt bland topplagen utspann sig
en hetsig tävlan, men även de svagare lagen arbetade hårt
för att slippa bli jumbo. Mellanlagen tävlade om att
komma över den röda linjen (dvs. högsta tillåtna
medeltimförtjänsten). De flesta arbetarna voro som sagt från början
ovana vid hårt grovarbete och det blev därför för
arbetsledningen ett viktigt problem att söka sammansätta de
olika lagen så rättvist som möjligt, och så att åtminstone
ett par vana grovarbetare fanns i varje lag. För nya lag
blev ovannämnda tablå över medelförtjänsterna även en
källa till tröst, då därav tydligt framgick, att det tog rätt
lång tid för ett lag att komma upp till sin slutliga
prestationsförmåga.
Stora delar av Bromma flygfält utgjordes av åkermark på
en grund av hård sandblandad lera och pinnmo. Den
fär-digschaktade ytan behövde här ej någon extra
komprimering, utan matjorden kunde åter utspridas direkt på den
schaktade ytan. Detta förhållande utnyttjades på följande
sätt. Vid arbetets början bortfördes matjorden från
skärningsområdet endast på en 5—7 m bred remsa och
upp-lades i förråd. Denna matjord användes sedan för smärre
finjusteringar av det färdiga fältets yta. Sedan det från
matjord befriade området färdigschaktats, borttogs
matjorden på nästa remsa om 5—7 m bredd, varvid emellertid
matjorden kastades direkt ned på den nyss färdigschaktade
ytan. Därpå vidtog åter schaktnng osv. Schakten
förflyttades alltså sidledes, vilket även hade den fördelen, att flera
decauvillevagnar (vilket var det mest använda
transportmedlet) kunde lastas på en gång.
Samma förfaringssätt användes även på en del
fyllnadsområden, där förhållandena medgåvo en tillräckligt tidig
komprimering av det utfyllda materialet. Genom denna
metod kunde en stor del av de besvärliga och kostsamma
matjordstransporterna undvikas.
På grund av arbetarnas oväntat effektiva och
intresserade arbete och genom att en del arbetsunderlättande
metoder kunde användas (alla masstransporter i huvudsak i
utförslutning, förenklat handhavande av matjorden etc.)
överskreds ganska snart den ovan nämnda högsta tillåtna
medeltimförtjänsten. Detta blev sedan under hela tiden ett
mycket besvärligt problem för arbetsledningen, enär
ackordsprisen redan från början satts lägre än vad som
var vanligt på andra håll för liknande arbeten och därför
ej gärna kunde ytterligare sänkas. Vederbörande
myndigheter visade sig dock mycket förstående härvidlag.
T horleif W Kockgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
