Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 september 1945 - De ekonomiska gränserna för mekaniseringen, av Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 september 19 A5
969
De ekonomiska gränserna
för mekaniseringen
Direktör Ragnar Liljeblad, Västerås
I Tekn. T. 1931 h. 45 skrev överingenjör E A
Forsberg en artikel "De ekonomiska gränserna för
mekaniseringen", som väckte en berättigad
uppmärksamhet. Den trycktes även i handlingarna
för International Congress for Scientific
Management i London 1935 och rönte även där en
smickrande uppmärksamhet. Artikeln är i själva
verket ett stilistiskt mästerverk, som utmärkes av
sin författares originella och slående stil.
Trots allt detta kan man nog ej komma ifrån
att artikeln lider av vissa sakliga brister och
delvis, må vara i hypotetisk form, ger rent
missvisande utsikter. Forsberg änger bland annat soin
en alternativ möjlighet att vi skulle kunna
komma in i en period, där vi med ett minimum av
uppoffringar skulle kunna åstadkomma praktiskt
taget obegränsade produktionsresultat. Han
ställer sig dock själv något skeptisk mot denna
möjlighet och efterlyser en närmare analys av frågan
från den ekonomiska vetenskapens sida. Jag kan
ej neka mig nöjet att citera hans slutord:
"Tillsvidare gäller dock den gamla lagen: Du
skall äta ditt bröd i ditt anletes svett. Vad denna
lag heter på originalspråket hebreiska vet jag
inte. På matematiska heter lagen f (b) > 2."
Det är den efterlysta mera ingående analysen
som jag, då jag av vissa skäl kommit att
intressera mig för frågan, vill försöka att prestera,
varvid jag samtidigt måste tillrättalägga ett så vitt
jag kan finna beklagligt misstag i Forsbergs
utgångspunkter.
Vid diskussion av denna fråga kunna vi med
Forsberg lämpligen tänka oss näringslivet
uppdelat i en gren som sysslar med tillverkning och
distribution av konsumtionsvaror såsom kläder,
föda, hus och hem samt diverse tjänster och en
annan gren som sysslar med tillverkning av
produktionsmedel direkt eller indirekt
avsedda för konsumtionsvarunäringarnas behov. Ett
mått på den allmänna behovstillfredsställelsen
utgör härvid tydligen kvantiteten framställda
konsumtionsvaror.
Forsberg uppställer nu en ekvation för kostna-
DK 338.912.12
den x för framställning och distribution av en
viss mängd konsumtionsvaror
x= at + bt
där a är medelarbetslönen per arbetstidsenhet
och t arbetstiden inom
konsumtionsvarunäring-arna, samt b en konstant som Forsberg anser
utgöra ett mått på mekaniseringsgraden.
Ekvationen är uppställd i analogi med det vanliga
uttrycket för tillverkningskostnaderna inom industrin,
varvid den första termen motsvarar de produktiva
lönerna under tiden t och de andra de på samma
tid belöpande omkostnaderna, vilka till väsentlig
del utgöras av kostnader för produktionsmedlen,
maskiner, verktyg m. m.
I detta sammanhang är emellertid ett sådant
betraktelsesätt otillåtligt. Det har för övrigt visat
sig att det är en olämplig metod redan inom
verkstadsindustrin. Var och en som varit med om
prisstegringsperioder har ju väl reda på att
omkostnaderna i allmänhet ha tendens att stiga i
minst samma grad som de produktiva lönerna,
något som för övrigt är ganska självklart. En stor
del av dessa kostnader utgör ju rena
arbetskostnader inom den egna verkstaden bestående av
skötsel, underhåll och tillsyn av
produktionsmedlen, och ersättningsanskaffningen av nya
maskiner stiger i allmänhet i samma takt som de egna
lönerna, då ju arbetslönerna samtidigt stiga hos
fabrikanterna för produktionsmedel.
Omkostnaderna inklusive maskinkostnaderna böra alltså
sättas proportionella mot produktiva arbetslönen
at i stället för mot produktiva arbetstiden t.
Då a på så sätt kommer att ingå i båda
termerna av ekvationen, erhålles i motsats till Forsberg
att optimala mekaniseringsgraden är oberoende
av arbetslönen. Att så måste vara fallet är i
grunden ett axiom, så snart vi utgå från oförändrat
förhållande mellan lönenivåerna inom
produktions- och konsumtionsvaruindustrierna.
Arbetslönen i penningar är i detta fall ingenting annat
än den konventionella måttstock, med vilken
ersättningen för arbetet mätes, och det kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
