Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 september 1945 - Glas som textilmaterial, av Stig Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
990
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Glastyg "Eutex’’; varje tråd består av 102 fibrer,
2 [x i genomskärning (förstoring ca 30 X)-
dysblåsning (Owensmetoden), varvid glasfibrerna vid
utträdet ur dysan utsättas för luft eller överhettad
vattenånga under högt tryck, som rycker med sig fibrerna. Dessa
sönderslitas samtidigt i bitar med en längd varierande
från några till några tiotal cm, vilka sedan tvinnas till
glastråd. Denna metod har den ojämförligt största
kapaciteten — flera hundratals kg/h;
stavdragning, varvid glasfibrerna erhållas genom
uppvärmning och utdragning av ett antal glasstavar. Man får
således även i detta fall fibrer av obegränsad längd, vilka
dock avskäras till lämplig stapellängd (5—12 cm). På
grund av metodens ringa kapacitet — av
storleksordningen något kg/h — har den numera blott historiskt intresse.
Vid tillverkning av glasull låter man en tunn stråle av
flytande glas rinna ned på en i horisontalplanet hastigt
roterande keramisk skiva, varvid ett stort antal i
varandra intrasslade glasfibrer bildas.
Den vidare behandlingen sker i huvudsak efter
sedvanliga textiltekniska metoder. Så kräver även tillverkningen
av textilglas — och kanske i ännu högre grad än annan
fiber — närvaron av ett lämpligt dress- eller
klist-ringsmedel, vilket bl.a. har till uppgift att omge fibern
med en skyddande hinna, varigenom motståndskraften
ökar för de påfrestningar som uppträda under
tillverkningen och användningen. Vidare sörjer ett dylikt
bindemedel för fastare sammanhållning mellan glasfibrerna i
en tråd, vilket ju är särskilt nödvändigt för material som
tillverkats genom dysblåsning.
Närvaron av ett dylikt bindemedel kan snabbast
konstateras genom dess fluorescens i ljuset av en UV-lampa1,
och dess mängd erhålles direkt genom bestämning av
glödgningsförlusten.
En av de största svårigheterna vid framställningen av
glastyger har varit materialets färgning. Det ligger ju
närmast till hands att utgå från en färgad glasmassa, men
i de flesta fall blir färgen alldeles för svag. Man har dock
lyckats få vissa gula, bruna, blå och gröna nyanser.
Freytag2 har emellertid angivit en möjlighet att lösa
detta problem genom att på lämpligt sätt förbehandla
ytan av fibrerna för att öka deras adsorptionsförmåga
för färgämnen. Det har härvid visat sig, att glasets
sammansättning spelar en viss roll. Han nämner som
exempel glastyger, som färgats med rodamin, metanilgult och
antrasolgrönt. Även i Amerika har man självfallet varit
sysselsatt med dessa frågor, och enligt Léon Chastel3 har
problemet lösts — på tyvärr icke angivet sätt.
För att ett glas skall kunna användas för
fibertillverkning, fordras framför allt stor kemisk motståndskraft,
ined tanke på den i förhållande till volymen exceptionellt
stora ytan (1 g glas bildar vid en diameter på 10 p en
5 km lång fiberl). Detta fordrar en så låg alkalihalt som
möjligt, vilket å andra sidan ej får inkräkta på
smält-barheten. Som exempel anges sammansättningen av ett
glas, som under benämningen "Eutex" tillverkats vid
ovannämnda skotska industri*.
Vävnaden är tvåskaftad (se fig. 1) och har enligt uppgift
en fibertjocklek på 7 fi (på fig. 2 /<). Analysen visar Si02
48,75 — BA 10,08 — A1203 14,97 — CaO 17,93 — MgO
5,14 — glödgningsförlust 3,36 — summa 100,23 %. Glaset
är sålunda belt alkalifritt men kan smältas i en vanlig
glasugn. Utvidgningskoefficienten är ca 50’ 10~~7.
Vilka egenskaper har nu en glasfiber, som alls kan
motivera en tillverkning för textila ändamål? I första hand
kan det tyckas egendomligt att det över huvud taget är
möjligt att tillverka textilier av ett material, vars mest
iögonfallande egenskap är dess stora sprödhet.
Emellertid ökar glasets hållfasthet alldeles enormt med
avtagande fibertjocklek: en fiber med diametern 50 fi har en
draghållfasthet av storleksordningen 10 kg/mm2, medan
värdet för en 1,3 fi tjock fiber enligt Slayter4 uppgår till
ej mindre än 1 050 kg/mm2. Tabellen5 ger en uppfattning
om draghållfasthetens storlek hos andra textilmaterial
och stål.
Draghållfasthet
kg/mm2
Ull .................... 13— 26,5
Bomull ................ 30— 67,5
Lin.................... 44— 73
Viskossilke............. 23— 46
Natursilke ............. 41— 54,5
Nylon ................. 53— 70
Stål ................... 50—200
Glas ................... 100—300
Detta mycket egenartade förhållande har naturligtvis
varit föremål för otaliga undersökningar. Så t.ex. anser
Griffith8 företeelsen bero på någon slags molekylär
om-lagring i ytskiktet, medan Smekal7 sätter förhållandet i
samband med det genom den per längdenhet minskade
ytan reducerade antalet "sår", vilka kunna tjäna som
brottanvisningar.
Anmärkningsvärd är vidare den starka stegringen av
tänjbarheten vid minskad fiberdiameter. Eitel och Oberlies8 ha
uppmätt värdet 2 % vid en tjocklek på 8 Emellertid
betona dessa forskare, att glaset hela tiden måste betraktas
som en spröd kropp, emedan förlängningen enligt Hookes
lag är strängt proportionell mot spänningen.
I motsats till övriga textilmaterial kännetecknas glas av
absolut eldfasthet och immunitet mot angrepp av
insekter och fukt. Detta torde vara en bidragande orsak till
att bl.a. amerikanska nöjestablissemang (såsom t.ex. Bal
Tabarin i New York) anskaffat hundratals meter
olikfärgade glastyger för draperier o.d.
Stor betydelse har också detta materials
isoleringsförmåga i elektriskt (isoleringsmaterial i motorer), termiskt
(såsom redan nämnts i form av glasull till ångledningar,
kylskåp, dykardräkter) och akustiskt (flygmaskiner)
avseende.
Snart randas kanske också den dag, då man kan gå
klädd i tyger av det för alla bekanta och likväl okända
material, som heter glas. Stig Lindroth
Litteratur
1. Freytag, H, Koch, P-A & Sallow, G:
Glasfädenuntersuchung-en, Glastechn. Ber. 21 (1943) s. 7—13, 36-^2, 85—89, 149—170.
2. Freytag, H: Möglichkeiten der Glasfaserfärbung, Klepzigs
Tex-til-Z. 45 (1942) s. 49—51.
3. Referat i Am. Glass Rev. 63 (1944) s. 42.
4. Slayter, G: Strength and physical properties of fine glass
fibers. J. Amer. Soc. 19 (1936) s. 335—337.
5. Koch, P-A: Ergebnisse textiler Untersuchungen . . ., Glastechn.
Ber. 19 (1941) s. 153—164.
6. Griffith, A A: The phenomena of rupture and floiv in solids,
Phil. Träns. 221 k (1921) s. 180—198.
* Detta glastyg har jämte några andra vita och färgade prover
erhållits genom förmedling av British Council. Analysen har
utförts vid AB Lumalampans glaslaboratorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
