Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 22 september 1945 - Sammanlagring av varaktighetsdiagrm, av Arne Bergholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1036
THiKNISK TIDSKRIFT
några tillfällen är ovanligt stor, så är
förbrukningen B i en del fall hög och i andra fall låg eller
medelstor. Om man vid ett visst tillfälle bara
kände värdet på förbrukningen hos A, så skulle man
därav icke kunna dra någon slutsats om
storleken av förbrukningen hos B. Förbrukningarna
A och B i fig. 2 äro exempel på två av varandra
oberoende statistiska variabler. Förbrukningar,
som variera praktiskt taget oberoende av varandra
äro mycket vanliga. Som exempel kunna
nämnas effektförbrukningarna under arbetstid i två
avdelningar av en mekanisk verkstad.
Effektförbrukningen i avdelningarna vid en viss tidpunkt
beror på huru många maskiner, som äro i gång
i vardera avdelningen just då. Det är därför
ganska naturligt, att avdelningarnas
effektförbrukningsvärden oftast variera oberoende av varandra.
Fig. 3 visar ett helt annat fall. De båda
förbrukningskurvorna A och B följas liär åt. Då
förbrukningen hos A är hög så är också förbrukningen
hos B hög. Om man vid ett visst tillfälle fick veta,
att förbrukningen hos A var mycket låg, så skulle
man därav med ganska stor säkerhet kunna dra
den slutsatsen, att förbrukningen hos B samtidigt
också var låg. Även detta fall förekommer
mycket ofta i praktiken. Som exempel kunna nämnas
effektförbrukningsvärdena i två bostadsområden,
där huvuddelen av effekten åtgår till belysning,
eller vattenförbrukningsvärdena för två
bostadsområden.
Fig. 4 visar slutligen ett fall, då den ena
förbrukningen A är hög samtidigt som den andra
förbrukningen B är låg och omvänt. Detta fall är
i praktiken ovanligare än de båda föregående.
Som exempel kunna anföras
effektförbrukningsvärdena för två maskingrupper i en verkstad, där
samma arbetare sköta antingen maskiner i den
ena gruppen eller maskiner i den andra.
I de fall, som visats i fig. 3 och 4, äro
variablerna A och B korrelerade, och korrelationen är
mycket tydlig. I mindre utpräglade fall kan det ofta
vara till nytta att ha en enkel metod att avgöra,
om två förbrukningar äro korrelerade. En sådan
metod demonstreras i fig. 5, 6 och 7, som
motsvara fig. 2, 3 resp. 4. Utefter axlarna ha skalor
för förbrukningarna A och B avsatts, varefter de
Fig. 2. Förbrukningskurvor för två
förbrukningar A och B, vilka
variera oberoende av varandra.
Fig. 5. Diagram
utvisande, att förbrukningarna
A och B äro
oberoende av varandra;
korrelationskoefficienten är
noll.
Fig. 3. Förbrukningskurvor för två
korrelerade förbrukningar;
korrelationskoefficienten är positiv.
Fig. 6. Diagram
utvisande, att förbrukningarna
A och B äro korrelerade;
korrelationskoefficienten
är positiv.
Fig. 4. Förbrukningskurvor för två
korrelerade förbrukningar;
korrelationskoefficienten är negativ.
Fig. 7. Diagram
utvisande, att förbrukningarna
A och B äro korrelerade;
korrelationskoefficienten
är negativ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
