Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 29 september 1945 - Kontors- och allmän rationalisering, av C Tarras Sällfors - Utbildning av försäljningsingenjörer, av Gösta Klemming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 september 1945
105.3
inom statsförvaltningen genom särskilda
organisations-undersökningar, som utföras inom olika verk i samarbete
med Statens Organisationsnämnd. Inom det kommunala
förvaltningsområdet i några av de större städerna har även
intresse börjat visa sig för denna form av rationalisering
och säkerligen är även här en stor utveckling förestående.
Beträffande "allmän rationalisering" kan konstateras att
den tendens, som börjat under de senaste två årtiondena,
att inom industrin i allt större utsträckning ta i anspråk
ingenjörer med god teknisk-ekonomisk erfarenhet fortsatt.
Dels har proportionen av antalet ingenjörer inom
metall-bearbetande och järnindustrin samt kemisk-tekniska
industrin i förhållande till arbetareantalet ständigt ökat, dels
ha ingenjörerna alltmer vunnit insteg i sådana fabriker,
som tidigare ej anlitat ingenjörsutbildad personal, såsom
textil- och konfektionsindustrier, grafiska industrier, läder-,
sko- och snickerifabriker. Man har alltmer gjort den
erfarenheten, att om en fabrik endast är av en viss, ofta
ganska liten storleksordning, så kan en ingenjör med god
teknisk utbildning, oberoende av de produkttyper, som
fabriken tillverkar, avsevärt bidra till att förbättra
tillverkningsekonomin inom företaget. Då kriget började låg
säkerligen den svenska industrin i stort sett i fråga om
en väl avvägd rationalisering i jämbredd med de stora
industriländerna och hade i många avseenden ett försprång
framför våra närmaste grannländer. På grund av den stora
tekniska utveckling, som, i stort sett framkallad genom
kriget, ägt rum i de stora industriländerna, förestår
emellertid nu säkerligen ett stort arbete inom hela vår industri,
för att den skall kunna bli tillräckligt konkurrenskraftig
jämfört med utlandets. Det är undertecknads uppfattning,
att branschsammanslutningarna inom industrin alltmer
komma att träda i förgrunden för att befordra ett ökat
samarbete mellan företagen i fråga om forskning,
standardisering och specialisering av material, produkter och
tillverkningsmetoder samt för befordrande av enhetliga
principer för självkostnadsberäkningar.
De metoder, grundade på systematiska
organisationsundersökningar och med tillämpning av planering,
arbetsstudier och goda metoder för självkostnadsberäkningar,
som med sådan framgång tillämpats inom vår
fabriksindustri, ha under de sista fem åren alltmera börjat vinna
insteg inom övriga områden av vårt näringsliv. Som
exempel kunna nämnas jordbruk, skogsbruk, husbyggnad,
väg-och vattenbyggnadsområdet — även inom statlig och
kommunal regi — järnvägsdrift, sjukhusväsen, militär
förvaltning och även rent militära operationer. Inom alla dessa
områden är man endast i början av vägen framåt. En
särskilt intressant utveckling är det initiativ, som tagits av
Hemmens Forskningsinstitut för systematisk
rationalisering av hemarbetet. Många goda resultat ha redan
uppnåtts för ernående av bättre, mindre ansträngande och
mera tidsbesparande arbetsförhållanden beträffande
köksarbete, städning, tvätt m.m. I intimt samarbete med
industrins organisationer förbättras ändamålsenligheten hos
alla de produkter och redskap, som användas i hemmet.
Resultaten av detta nyligen påbörjade forsknings- och
undersökningsarbete komma säkerligen att bli av stor
betydelse, då ej mindre än 1,2 miljoner personer sysselsättas
med hemarbete i vårt land. C Tarras Sällfors
Utbildning
av försäljningsingenjörer
Avsättningen av vårt lands industriella produkter torde
under de närmaste åren komma att erbjuda för mången
oväntade svårigheter. Orsakerna härtill äro flera. Man
måste nämligen göra klart för sig att den internationella
handeln efter den väldiga omvälvningen icke på länge kan
återgå till och utveckla sig efter de fria linjer, som i stort
sett rådde före det sista stora kriget. Varubristen är
visserligen i de krigshärjade länderna högst betydande, men
valutabristen torde om möjligt vara ännu större. De
produkter, som dessa länder normalt skulle ha att erbjuda i
handelsutbyte, kunna på grund av krigsskadorna på
produktions- och transportapparaterna endast i långsam takt
produceras och tillföras världsmarknaden. Det kommer
därför att ta tid innan varuutbytet kan erhålla en något
så när normal omfattning.
För att över huvud taget kunna möjliggöra ett
handelsutbyte måste att börja med respektive länders regeringar
träffa avtal om och reglera handeln under en viss tid
framåt, sålunda i stor utsträckning en ren byteshandel i
statlig regi. Man får emellertid hoppas att det, i den mån
näringslivet åter blomstrar upp i de olika länderna, skall
bli möjligt att återvända till enklare och naturligare
handelsmetoder.
Men parallellt härmed kommer av allt att döma
självförsörjningstanken i vad det avser viktiga varor att
fortfarande av statsmakterna omhuldas, varigenom det fria
utbytet av sådana produkter givetvis icke underlättas.
Samtidigt kan man befara att genom skyddstullar importen
av motsvarande främmande varor kommer att försvåras,
ja, kanske rent av omöjliggöras.
Det är sålunda många hinder, som torna upp sig för
dem som skola handha varudistributionen. Försäljningen
av inhemska produkter inom det egna landet torde under
de närmaste åren ej komma att te sig väsentligt
annorlunda än tidigare. En stor del produkter, som tidigare
köptes utifrån, kunna för närvarande ej erhållas
därifrån. Genom upptagande av inhemsk tillverkning av dylika
tidigare importerade varor har behovet i viss utsträckning
hittills kunnat täckas eller kommer att bli
tillgodosett. I så måtto torde försäljningsarbetet icke bli
särdelen försvårat. De svårigheter, som närmast åsyftas, avser
exporten.
För att komma till rätta med den mångfald nya problem,
som på exportmarknaden möta försäljarna, fordras att de
besitta ingående, mångsidiga kunskaper, erfarenhet och
framför allt att de kunna prestera ett betydande arbete.
Att sälja är i själva verket en stor konst, som kräver
anlag, utbildning och fantasi, av vilka anlag och fantasi
ej kunna inläras.
Det ligger således stor vikt uppå att stor omsorg ägnas
åt urvalet av försäljningsmän och deras utbildning innan
de sändas ut att kämpa om marknaderna. Vidare kräves
att de unga krafterna för att få tillräcklig erfarenhet sättas
i tillfälle att under längre tid arbeta med och vid sidan
av rutinerade, tränade äldre krafter såväl här hemma,
innan de sändas ut, som utomlands, innan de släppas att
arbeta på egen hand. Slutligen är det viktigt att endast
verkligt driftiga och pålitliga ungdomar utväljas för denna
betydelsefulla verksamhet, som kräver arbete och åter
arbete för att kunna leda till framgång.
Betydelsen av marknadsundersökningar får i detta
sammanhang ej förgätas. Utan ingående sådana äro utsikterna
till framgång små. Metoderna för bedrivande av sådana
undersökningar måste studeras och anpassas efter de
marknader och varuslag, som äro i fråga. Här är för
visso ett stort fält för både teoretiska och praktiska studier
och spekulationer.
Allt förutsätter emellertid att det som skall säljas är av
sådan art vad priset och kvaliteten beträffar att det över
huvud taget går att skapa en marknad därför.
Den rådande bristen på valutor kräver också att
finansieringen av försäljningen ägnas särskild omsorg, närmast
då kreditgivningen, ty utan sådan av stor omfattning torde
det bli svårt att över huvud sälja. Ett ingående studium
av detta svåra problem framstår således som synnerligen
viktigt.
Av det sagda framgår att för dem som syssla med in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
