Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 6 oktober 1945 - Elektrotekniken vid Statens Järnvägar, av Th. Thelander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 oktober 1945
1073
Elektrotekniken vid Statens Järnvägar
Byråchef Th. Thelander, Stockholm
Elektrotekniken togs tidigt i järnvägarnas tjänst.
Till en början användes den huvudsakligen för
telegrafisk förmedling av de underrättelser,
varigenom tågföringen tryggas. Sedermera, och detta
i all synnerhet efter det att telefonen
introducerats vid järnvägarna, blev den ett redskap för de
allmänna kommunikationerna mellan olika
tjänsteställen. Därmed hade elektrotekniken för
första gången slagit igenom vid järnvägarna.
Järnvägstelefonin
Den växande trafiken och statsbanenätets
ansvällning ha medfört ett ständigt stegrat behov
av teletekniska förbindelser. Detta behov har
kunnat tillgodoses tack vare landvinningarna inom
telefonin, vilka gjort det möjligt att telefonera
på snart sagt obegränsade avstånd och att i stor
utsträckning automatisera växeltjänsten.
Järn-vägstelefonins uppsving har emellertid också och
inte minst gynnats därav, att
banelektrifiering-arna framtvingat förkabling av
svagströmsled-ningarna utmed huvudlinjerna, varmed följt
rikligare och driftsäkrare förbindelser.
Den av nu nämnda orsaker påskyndade och
befrämjade utvecklingen tog efter hand sådan
fart, att den blev svår att hålla under kontroll.
Varje distrikt fann sig ställt inför problem, som
omgående måste lösas, och lösningarna blevo
härigenom många och kanske inte alltid så väl
genomtänkta. Vad värre var: de hotade den för
ett stort system nödvändiga enhetligheten.
I anledning härav fann Järnvägsstyrelsen sig
föranlåten att år 1940 tillsätta en kommitté med
uppgift att bl.a. ånge riktlinjer för den fortsatta
utbyggnaden och handhavandet av
telefonanläggningarna vid SJ. Kommittén avslutade sitt arbete
år 1943 och kunde då framlägga resultat, som
givit god vägledning hitintills och väntas bli av
största värde också för framtiden. Belysande för
de av kommittén behandlade frågornas räckvidd
är uppgiften, att kommittén för närmaste
tioårsperiod räknade med nödvändiga utbyggnader av
SJ telefonanläggningar till ett värde vid
nuvarande prisläge av ca 27 Mkr., varigenom det i dessa
anläggningar investerade kapitalet skulle komma
att ökas till omkring 70 Mkr. Häri inräknades då
icke de medel, som beräknades bli behövliga för
Föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 24 maj 1945.
DK 621.33(485)
621.391 : 656.25(485)
telefonanläggningsarbeten i samband med
väntade nya banelektrifieringar.
En antydan om dagsläget på telefonifronten
inom SJ lämnar fig. 1, i vilken befintliga, under
arbete varande och närmast planerade
blanklinjer, kablar och överdragsstationer äro markerade.
De av kristiden starkt begränsade
materialtillgångarna ha på senare år utgjort ett hinder för
ledningsnätets utbyggnad och ha härigenom
framtvingat vidgad användning av
bärfrekvensförbindelser. Enkanalsförbindelser finnas för
närvarande inom SJ till en längd av 1 422 km. Ett
trekanalssystem är under utförande mellan Borås
och Växjö (167 km), ett åttakanalssystem mellan
Stockholm och Göteborg (456 km) samt två
åttakanalssystem mellan Stockholm och Alvesta
(417 km).
För automatiseringen av SJ telefonförbindelser,
varigenom man hoppas uppnå en snabbare och
smidigare samtalsförmedling och även
personalbesparing, har upplagts ett generalprogram,
omspännande hela järnvägsnätet. Automatiseringen
har dock av flera skäl måst bedrivas tämligen
återhållsamt. Helt automatiserat är för
närvarande Östersundsdistriktet, dvs. ett område,
sträckande sig i stort sett ifrån Långsele och Storuman
i norr till Gävle och Krylbo i söder. Den där
införda automatiken måste dock betraktas i
huvudsak som ett stort upplagt, låt vara i vissa
avseenden framgångsrikt försök. Såsom förebild för
en allmän automatisering av SJ telefonväxlar
kan den däremot icke tjäna. Östersundssystemet,
som tillkom redan år 1935, arbetar nämligen med
valfria vior och sålunda icke med den enhetliga,
entydiga numrering, varpå ett större
automatsystem bör grundas.
Utmed de flesta huvudlinjer och även utmed
många linjer av sekundär betydelse förekomma
numera automatiska selektorutrustningar, så
beskaffade, att av flera, till en och samma ledning
anslutna telefonapparater, vilken apparat som
helst kan anropas, utan att de övriga påverkas.
Selektorsystemen äro speciella för
järnvägstelefonin och ha för denna mycket stor betydelse.
Bland de automatiska telefonväxlarna tilldrar
sig den för närvarande i Stockholm under
utförande varande växeln särskild uppmärksamhet.
Denna växel, som blir den största i sitt slag i
landet, kommer i första utbyggnaden att omfatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
