Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 6 oktober 1945 - Elektrotekniken vid Statens Järnvägar, av Th. Thelander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 oktober 1945
1085
med hänsyn till den praxis, som torde vara på
väg att utbilda sig på andra håll. På
elektrifierings- och signalområdena, vilkas företrädare
redan tillerkänts särställning, bleve den också
tillämplig. Det bör nämligen förutses, att den nu
till en avdelning sammanförda
elektrifieringsverksamheten, vilken under åren 1931—1939 var
fördelad på två avdelningar, nämligen en för
kraftteknik och en för teleteknik, vid växande
arbetsbörda ånyo torde böra uppdelas, och att en
liknande åtgärd kan komma att visa sig behövlig
på signalområdet, därest verksamheten på detta
blir intensifierad. I båda fallen skulle man alltså
erhålla gruppvis sammanhållna avdelningar.
De förhållanden, som påverka elektrotekniska
byrån, göra sig gällande också inom SJ
elektrotekniska linjeorganisation. Det är därför
förklarligt, att denna varit och alltjämt är stadd i
utveckling. För bandriften ha på senare år inrättats
särskilda elsektioner, varigenom den för
kraftöverföringsanläggningarnas skötsel avdelade per
sonalen blivit ställd under fackmässig ledning
Anordningen, som till en början genomfördes på
prov, har enligt samstämmiga uttalanden
befunnits vara lämplig.
I avseende på signal- och teletekniken är
linjeorganisationen ännu något oklar. På dessa
områden har ett äldre system dröjt sig kvar. Enligt
detta system skola experterna, signal- och
telegrafingenjörerna, icke utöva arbetsledning utan
huvudsakligen verka som konsulter. Tvingade av
utvecklingen ha emellertid fackingenjörerna måst
ta allt flera initiativ och en allt fastare ledning
över signal- och telefonpersonalen. Systemet är
alltså i praktiken brutet. Till följd härav har en
allmänt utbredd mening blivit den, att
organisationen också formellt bör ändras. På många håll
betraktar man härvid den på kraftteknikens
område lyckligt genomförda reformen som en
naturlig förebild.
Därest den elektrotekniska linjeorganisationen
skulle uppbyggas på nu nämnt sätt, finge den det
utseende, som fig. 21 t.v. utvisar. En sådan
linjeorganisation bleve rätlinjig och i många avseenden
fördelaktig. Den skulle också medge en med tiden
sannolikt nödvändig påbyggnad. Det är nämligen
tydligt, att distriktscheferna, till förfång för sin
ämbetsutövning i stort, skulle bli alltför belastade
med elektrotekniska göromål, om de tvingades,
att ta så ingående befattning med dem, att de
personligen skulle åstadkomma erforderlig
sammanhållning av kraft-, signal- och teletekniken.
Det förefaller därför rimligt, att till varje
distriktschefs förfogande ställes en elektrotekniker med
sådan arbetsuppgift. En på detta sätt utvecklad
linjeorganisation har skisserats i fig. 21 t.h., i
vilken även antytts, att den borde ha en uppgift
att fylla också på de övriga tekniska
arbetsområdena inom SJ.
En organisation beror icke endast av det system,
varpå den grundas, utan också, och i lika hög
grad av de krafter, varmed den har att räkna.
Personalrekryteringen och personalutbildningen
äro alltså av fundamental betydelse.
Börja vi underifrån, dvs. med den stora
personalkadern i reparatörs-, förmans- och
mästaregraderna, måste vi konstatera, att rekryteringen
av denna personal är svår, därför att det på
arbetsmarknaden är ont om elektrotekniskt skolad
arbetskraft. Järnvägselektrotekniken är också i
många avseenden så speciell, att den kräver sin
egen skolning. Rekryteringen av ifrågavarande
personalkategori har därför måst inriktas på
unga män, som, helst genom något slags
yrkesutbildning, skaffat sig allmänna förutsättningar
för att tillgodogöra sig en inom verket ordnad
undervisning. Denna meddelas numera i
systematiskt upplagda kurser.
Utbildningen är en sida av personalproblemet,
anställningsvillkoren en annan. Skola dugliga
yrkesutövare värvas och behållas, måste de ges
en rekorderlig utkomst, varvid det vore lyckligt,
om de olika statsverken kunde bereda sin
elektrotekniska personal likvärdiga, efter marknadsläget
avpassade löner och befordringschanser.
Vad här sagts om den elektrotekniska personalen
i gemen, gäller i tillämpliga delar också
ingenjörerna, fastän det är nödvändigt att i avseende på
dem ställa större krav och att anlägga vidare
synpunkter. Intet statsverk med tekniska
arbetsuppgifter har råd att undvara goda ingenjörer.
När man drar upp riktlinjer för SJ
elektrotekniska organisation och i denna söker skapa sunda
och naturliga villkor icke blott för personalens
Fig. 21. Utvecklad teknisk
linjeorganisation vid SJ, t.v.
första, t.h. andra etappen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
