- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
1089

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 6 oktober 1945 - Induktionsvärme, av Gunnar Wennerberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 oktober 1945

1089

Fig. Elektronrör av amerikansk tillverkning, speciellt
konstruerat för industriella ändamål; maximal frekvens
50 Mpls, rörets längd 18 cm.

generator visas i fig. 3. Det är denna generatortyp
som vanligen användes inom radiotekniken.
Arbetssättet är följande: På styrgallret lägges en
sådan spänning att ventilen hålles stängd hela
tiden utom ett kort ögonblick varje period, då
anodström flyter och kondensatorn C påfylles
från likströmskällan med ett energibelopp, lika
med det under perioden förbrukade, varigenom
svängningar underhållas i den svängningskrets,
som bildas av induktansen L och kapacitansen C.
Röret arbetar alltså som en strömbrytare, som
den tunt inritade figuren visar. Den undre bilden
i fig. 3 visar ström- och spänningskurvorna för
elektronventilen. Vi se att verkningssättet
förutsätter att strömmen genom ventilen kan stängas
av i rätta ögonblicket med en lämplig spänning
på styrgallret, trots att en betydande spänning
ligger över ventilen i detta tidsmoment. Vidare
konstateras att en ansenlig mängd reaktiv effekt
måste cirkulera i kretsen L och C. Detta utgör
emellertid ej någon större nackdel, när det gäller
radiofrekvens. För övrigt är även själva
upphettningsspolens reaktiva effektbehov i allmänhet
mycket stort. Som synes behöver dock endast den
aktiva effekten passera ventilen. Styrningen av
ventilen kan ske på ett flertal sätt. Vid
generatorer för värmeändamål tas styrspänningen i regel
ut från svängningskretsen själv på sådant sätt
att anordningen blir självsvängande. Förlusten i
röret är i allmänhet 20—30 % av den inmatade
effekten, verkningsgraden alltså 70—80 % på
denna del. Sedan tillkomma förluster i
krafttransformator och likriktare. Det är visserligen icke

principiellt nödvändigt att använda likriktare,
men ventilröret utnyttjas härigenom bättre än
om växelström användes. Slutligen tillkommer
glödeffekten, som för större rör vanligen är 3—
5 % av den inmatade effekten.
Totalverkningsgraden — som även inkluderar förluster i
svängningskretsen, tankkretsen — brukar i allmänhet
bli 50—60 %. En bild av en elektronventil, av
amerikansk tillverkning, som är speciellt
konstruerad för industriella ändamål, visas i fig. 4.

Jonventiler och gnistgap äro att hänföra till icke
släckbara ventiler, dvs. sedan strömmen en gång
igångsatts, har man ej någon möjlighet att
påverka densamma genom styrning av ventilen, utan
denna slocknar först när strömmen nedgått till
noll av andra orsaker. Denna begränsning i
ventilens användbarhet betingar helt andra
konstruktioner av strömkretsarna än vid
elektronrörgene-ratorn. Generatorer för kontinuerliga svängningar
enligt detta system ha hittills endast kunnat
utföras för relativt låga frekvenser och bli rätt
komplicerade. De ha åtminstone ännu ej fått någon
större användning för induktionsvärmeändamål.
Dämpade svängningar av hög frekvens kunna
däremot alstras på ett enkelt sätt.

Ett principschema för en generator för dämpade
svängningar visas i fig. 5. Ventilen utgöres av
ett gnistgap G. Detta kan dock även ersättas med
en jonventil, såsom antydes i figuren, varigenom
bättre styrbarhet och verkningsgrad erhålles. En
mycket enkel jonventil för detta ändamål som
numera tillverkas i Sverige visas i fig. 6. Ventilen
innehåller två flytande kvicksilverelektroder och
tändes med utanpå glasväggen anbringade
tänd-elektroder, som tillföras högspänningsimpulser.
Arbetssättet hos generatorer av "gnistgapstyp"
blir emellertid mera komplicerat än
rörgeneratorns. Den undre bilden i fig. 4 visar spännings-

Fig. 5. Gnistoscillator; överst principschema, därunder
spänningskurva för kondensatorn C och diagram över
ventilens slutnings- och brytningstider.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/1101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free