Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 13 oktober 1945 - Bergshanteringens struktur och utveckling under det senaste kvartsseklet, av G Sidenvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1106
THiKNISK TIDSKRIFT
perioder. Produktiviteten (i kronor per
arbetstimme) under tiden 1929—1942 framgår av fig. 2.
Vid gruvor och anrikningsverk sjunker
produktiviteten till 1932, ökar därefter hastigt till 1938
för att sedan avta till början av 1940-talet.
Visserligen omfattar denna grupp även andra gruvor
än järnmalmsgruvor samt andra anrikningsverk,
men större delen av produktionsvolymen och
antalet arbetstimmar faller dock på brytning av
Fig. 2. Produktivitet i
kronor per arbetstimme. A
gruvor och
anrikningsverk, B järnverk och
me-tallframställningsverk, C
stenkolsgruvor.
järnmalm och anrikning av dylik malm.
Produktivitetsökningen till 1937 kan ju tänkas bero på
en genom rationalisering ökad brytning per
arbetare, men den blir i så fall oförenlig med
produktivitetsminskningen till början av 1940-talet,
som skulle innebära en minskning i
rationaliseringen. Den viktigaste orsaken till
förskjutningarna i produktiviteten torde vara förändringarna
i gråbergsbrytningens storlek.
Fig. 3 visar dels den genom rationaliseringen
under hela perioden starkt höjda
brytningseffekten per arbetare, dels att ökningen i
brytningseffekt varit betydligt större vid dagbrytning än
vid underjordsbrytning. Under det att antalet ton
malm per arbetare i stort sett varierar på samma
sätt som produktiviteten företer berg- och
malmfångsten per arbetare betydande avvikelser från
denna serie. Nedgången från 1929 till 1932 är
sålunda något svagare, uppgången till 1937
likaledes svagare och därefter fortsätter berg- och
malmbrytningen vid dagbrott att stiga till 1939—
1940, samtidigt som underjordsbrytningen
undergår en relativt liten sänkning. Produktivitetens
förlopp under 1930-talet förklaras sålunda av
gråbergsbrytningens varierande storlek med relativt
större andel gråberg av den totala berg- och
malmbrytningen under lågkonjunkturer samt
mindre del under högkonjunkturer.
Brytningens effektivitet undergick vid
kolgruvorna relativt obetydliga förändringar under
tiden 1915—1930. Utvecklingen belyses av
följande siffror över brytningsmängden (berg,
stenkol och lera) i ton per arbetare:
1915 ...... 416
1920 ...... 380
1925 ...... 312
1930 ...... 552
1935 ............887
1938 ............965
1939 ............1 029
1940 ............968
1941 ...... 828
1942 ...... 727
1943 ...... 725
Fig. 1. Antal arbetare vid bergverken. A järn- och
stålverk, B stenindustriella anläggningar, C andra
metallfram-ställningsverk, D järngruvor, E stenkolsgruvor, F andra
malmgruvor.
Under slutet av 1920-talet och början av
1930-talet avtar antalet arbetare vid kolgruvorna (se
fig. 1) till mindre än hälften av antalet arbetare
1915—1920, samtidigt som produktionen av
stenkol undergår en väsentligt svagare minskning.
Ökningen i den brutna kvantiteten per arbetare
till 1939 registreras i en motsvarande
produktivitetsökning, varefter en minskning sätter in 1940,
beroende på att vid den ökade produktionen av
Arbetare
14000 r^
12000 —
10 000 —
3000 —
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
