Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 13 oktober 1945 - Bergshanteringens struktur och utveckling under det senaste kvartsseklet, av G Sidenvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1945
1107
stenkol mindre rationellt driven brytning
igångsattes av smärre företagare.
Produktiviteten vid järn- och stålverk samt
metallverk visar under 1930-talet ett mera
komplicerat förlopp än vid gruvor och anrikningsverk
samt kolgruvor. Till en början avtar
produktiviteten (till 1931), beroende på ökade
avsättningssvårigheter och en strävan att i största möjliga
mån sysselsätta arbetskraften, varvid
produktionsvolymen är som lägst 1931 och antalet
arbetstimmar 1932. Från 1931 ökar produktiviteten
starkt till 1934, varefter den efter en ringa
sänkning uppnår ungefär samma storlek 1939 och
sedan minskar till 1942. Härvid är inte den
snabba uppgången i produktiviteten till 1934 så
märklig som dess stillastående vid ungefär samma nivå
till 1939. Den förra beror ju på möjligheterna att
effektivisera produktionen och utnyttja
arbetskraften bättre vid en konjunkturuppgång, men
varför avstannar detta redan 1934, när
högkonjunkturen fortsätter till 1937—1939 (med en
tillfällig nedgång 1938) ? Tillgängligt statistiskt
material visar dock för tackjärnstillverkningen, att
minskningen av antalet arbetstimmar per ton så
gott som upphör vid mitten av 1930-talet. Samma
är förhållandet vid tillverkningen av martingöt,
där antalet arbetstimmar per ton t.o.m. visar en
svag ökning efter 1935. För produktionsvolymen
spelar också martintillverkningen en relativt
betydande roll. Förutom dessa orsaker till
stabilisering av produktiviteten efter 1935 kunna även
följande förhållanden ha varit av betydelse, nämligen
produktionens struktur och arbetskraftens
sammansättning. Den förra i den betydelsen att ett
dyrbarare utgångsmaterial (liksom en mindre
långt driven bearbetning) verkar höjande på
produktiviteten (produktionsvolymen i kronor per
arbetstimme) och vice versa. Av mera påtagliga fak
torer, som verkat i denna riktning, kan nämnas
Fig. 4. Antal
arbetsställen
vid
bergverken. A
järnverk, B
järngruvor, C
andra
malmgruvor, D
andra
metall-framställningsverk.
att tillverkningen av basisk martin ökar
betydligt mer än tillverkningen av sur martin under
senare delen av 1930-talet. I detta samband kan
nämnas att produktivitetens sänkning efter 1939
torde bero på dels bränslesvårigheter, dels en i
vissa fall längre driven bearbetning, vilka
faktorer varit starkare än den i motsatt riktning
verkande fördyringen av råmaterialet.
Arbetskraftens sammansättning, med hänsyn till dess
uppdelning på arbetare vid produktionen och
hjälparbetare, har verkat för en sänkning av
produktiviteten i det att antalet hjälparbetare åren 1934
—1936 och efter 1939 visat en starkare ökning
än antalet arbetare vid produktionen. Antalet
av-hjälparbetare utförda arbetstimmar i procent av
totala antalet arbetstimmar vid järnverken
utgjorde
1932 ................14,2
1933 ................13,9
1934 ................15,1
1935 ................15,8
1936 ..............16,3
1937 ................16,2
1938 ................15,9
1939 ................15,5
1940 ................16,5
1941 ................18,8
1942 ................20,0
1943 ................20,8
Fig. 3. Berg- och malmfångsten vid järngruvorna. -
malmfångsten, t per arbetare, - ––-under jord brutet
bert/ och malm, t per arbetare,–––i dagbrott brutet
berg och malm, tiotal t per arbetare.
Från mitten av 1930-talet synes järnverkens
kapacitet tagits i anspråk i sådan utsträckning att
deras utbyggnad och underhåll m.m. fordrat en
ökad arbetarstam. Fastän de ovannämnda
faktorerna bidra till en sänkning av produktiviteten
förklara de dock ej knycken på kurvan 1934.
Ett av de mest utmärkande dragen i
järnhanteringens utveckling under det sista kvartsseklet är
den starka koncentrationen. Av fig. 4 framgår dels
den stora minskningen av antalet järnverk från
början av 1920-talet till 1940, dels de starka
variationerna i gruvbrytningens omfattning under olika
konjunkturfaser samt ökningen av antalet andra
malmgruvor under 1940-talet. Genom
koncentrationen av produktionen till färre antal företag
och med i regel oförändrat eller stigande antal
arbetare ökade arbetarantalet per arbetsställe
starkt vid järnverk, andra
metallframställnings-verk, järngruvor och andra malmgruvor. Vid
kolgruvorna medförde den genomgripande
rationaliseringen vid mitten av perioden en stark sänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
