Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 13 oktober 1945 - Den svenska trädestillationsindustrins utveckling och framtidsutsikter, av Carl W Jacobsson - Synpunkter på träkolets användning, av Sten Hammarberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1945
1117
kvantiteterna skulle sannolikt påverkas
gynnsamt om den svenska trätjäran även kvalitativt
kunde hävda sig inom ett sådant speciellt
förbrukningsområde.
Trätjäran som bestrykningsmedel för trä har
alltid haft sin stora och givna marknad såväl på
hemmafronten som på export, och med den mer
eller mindre provisoriska utbyggnad med trähus,
som allmänt väntas följa i krigets spår, är det
därför kanske icke helt uteslutet att trätjäran
eller produkter därav sikola finna ökade
avsättningsmöjligheter.
Själv är jag av den uppfattningen, att efter
exportens öppnande det är de billigare
ugnstjä-rorna, som i första hand komma att bli
efterfrågade i större kvantiteter. För de dyrare
stubb-tjärorna förefalla mig utsikterna för en utvidgad
marknad icke vara fullt så goda. Givetvis
kommer även den svenska stubbtjäran och i ännu
högre grad den mera eftersökta dalbrända tjäran
alltid att ha sina "liebhaber", men näppeligen i
en sådan omfattning att ett större utnyttjande av
den utbyggda stubbtjäreindustrin skulle vara
motiverad eller möjlig.
Utvecklingen blir dock säkerligen mycket
beroende på vilken prisbasis, som dessa
trätjäre-kvaliteter framdeles komma att kunna
upprätthålla i en fri priskonkurrens. Mycket talar dock
för att kolugnstjärorna borde ha lättare att ikunna
hävda sig i prisfrågan på grund av
kolugnsindu-strins större stöd av träkolen och även i någon
mån av övriga biprodukter. Detta finner jag så
mycket mera påtagligt, som järnbrukens
träkolsbehov tidigare varit den mera utslagsgivande och
stimulerande produktionsfaktorn för den svenska
träkolningsindustrin.
För en industri som trädestillationsindustrin, som
redan under förkrigsåren måste räkna med 70—
80 % exportbehov, ha framtidsutsikterna alltid
varit svårbedömliga och ovissa, och det är därför
kanske klokast att följa de gamla nötta teserna
"wait and see" och "kommer dag, kommer råd".
Synpunkter på träkolets användning
jägmästare Sten Hammarberg, Stockholm
Det är allmänt bekant, att järntillverkningen
haft en avgörande betydelse för hela vårt
näringsliv. Det är också visst, att en av förutsättningarna
för utvecklingen på järntillverkningens område
varit, att man ur våra svenska skogar kunde
hämta de kvantiteter träkol, som behövdes för
malmens förädling i hyttor och smedjor.
Träkolets roll har i själva verket här varit så stor,
att järnhanteringens lokalisering och fortväxt i
viss mån varit beroende av träkolstillgången, dvs.
av förekomsten av närbelägna skogar och
kunniga kolare. Den tidigare svenska skogspolitiken
har även rönt inverkan av järnhanteringens behov
av träkol, och man arbetade sålunda under
1600-och 1700-talen på att i första hand förbehålla
Bergslagens skogstillgångar för masugnsdriften.
Innan man lärde sig att framställa tackjärn med
hjälp av fossilt bränsle, vilket skedde i och med
upptäckten av koksningsprocessen i början av
1700-talet — dock icke tillämpad i Sverige förrän
mot slutet av århundradet —, var masugnsdriften
helt hänvisad till träkol som bränsle. Sedan
ersattes träkolet i allt större utsträckning med koks.
Till skillnad från förhållandena på de flesta håll
utomlands har dock Sverige av flera orsaker —
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 24 maj 1945.
DK 662.71
främst avsaknaden av egna stenkolstillgångar av
nämnvärd betydelse — hela tiden bibehållit en
icke obetydlig användning av träkol för
tackjärnsframställning. Åtgången av träkol för detta
ändamål har dock varit i nedgående. Detta har
icke endast berott på konkurrens med koksen utan
även på att själva tillverkningen bl.a. genom
sin-tringsförfarandet gjorts mera kolbesparande.
Användningen av träkol i järnindustrin var, om
man begränsar statistiken till innevarande
århundrade, vid sekelskiftet ungefär 45 miljoner
hl/år, under förra världskriget ungefär 40
miljoner och sjönk sedan undan för undan till början
av 1930-talet. Den lägsta förbrukningen redovisas
för år 1933 med mindre än 10 miljoner hl.
Därefter ökade förbrukningen åter och nådde 1938
ungefär 20 miljoner hl, en årsförbrukning som i
stort sett stått sig under innevarande kris.
Med det andra världskriget fick träkolet en ny
betydelsefull användning, nämligen till
drivmedel för motorer som ersättning för importerade
flytande bränslen. Gengasdrift av motorfordon
förekom visserligen sedan 1920-talet inom landet
men hade före krisen mycket begränsad
omfattning och inskränkte sig till upp mot hundratalet
bilar. Huvudsakligen genom den
konstruktions-och experimentverksamhet på området, som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
