Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 27 oktober 1945 - Objektiv metod för bedömning av arbetsprestation vid ackordsättning, av Rolf Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1166
THiKNISK TIDSKRIFT
uppstår exempelvis genom att arbetaren då och
då måste utföra ett merarbete för att materialet
skall passa för tempot, vilket arbete är så
obestämt och till tiden så kort, att det ej kan mätas
med säkerhet, vilket förekommer ibland.
I det följande diskuteras en uppritad kurva, men
denna gäller ej när tiderna äro tagna för arbete
sämre än normalarbetarens, enär i sådant fall
förhållanden uppstå, som här ej är skäl att ingå
på. Kurvans form kommer emellertid då att visa
på, att de erhållna tiderna äro alltför osäkra att
lägga till grund för ackordsättning.
Kurvan (se fig. 1), tydes på följande sätt:
vid A går kurvan mot ett minimivärde, som
framträder redan efter ett fåtal tempotider, och
som sedan är i det närmaste fix, beroende på att
materialet här har legat väl tillrätta, och arbetaren
har arbetat efter sin förmåga snabbast, varför
punktens läge blir oberoende av smärre
intensitetsändringar under ett längre förlopp;
längre ner mot origo, vid högre tider,
framträder en "topp"’ B med högsta punkten, här kallad
"optimala värdet". Arbetaren har vid denna tid
arbetat med den hastighet, som lämpar sig bäst
för honom, och materialet har förhållit sig så,
som det i de flesta fall brukar göra. Punkten
kommer att framträda med ett för arbetaren typiskt
värde, betingat av hans skicklighet och mindre
av hans intensitet. Intensiteten visar sig som större
eller mindre bredd på toppen (fig. 2);
mot origo avsmalnar kurvan i en spets C och
ger ett maximivärde, som är relativt oberoende
av intensitet, men ungefärligt bestämt, därför att
en förlängning av tiden alltid är möjlig.
Avståndet mellan punkterna A och B blir
beroende av skickligheten, ju större skicklighet desto
mindre avstånd och tvärtom, emedan med de
förutsättningar som här gälla absoluta minimitiden
för arbetets utförande är relativt bestämd, den
skickligare arbetaren har huvuddelen av sina tider
närmare denna gräns, och den mindre skicklige
har större delen av sina tider vid sämre värden,
men dock som regel någon tid som ligger i
närheten av minimitiden. Vid samma skicklighet
yttra sig måttliga intensitetsförändringar mindre
i någon ändring i optimala värdets läge utan mera
däri, att toppen antingen blir spetsigare eller
bredare, detta beroende på att det krävs större
energiändring för att ändra på huvudparten av tiderna
än det åtgår för att ändra på enskilda tiders läge.
Fig. 2. Kurvans
beroende av intensiteten.
Fig. 3. Två kurvor för olika skickliga arbetare. Studierna
omfattade vardera 55 tempotider.
Stora intensitetsförändringar påverka därför
optimala värdets läge.
Att avståndet mellan B och C ej är lika stort
som mellan A och B har flera orsaker. Bortse
vi från materialspridningen, som visar sig
tydligast här, är det långsammare avsmalnandet
nedåt, beroende på att arbetaren ej alltid kan
hålla samma intensitet under studien, och då
tidsförlängning sker med mindre ansträngning än
tidsförkortning över det optimala värdet, blir den
nedåtriktade spetsen längre. Detta förhållande
kallas "normal spridning". För normalarbetaren
faller därför medelvärdet av samtliga tider under
optimala värdet.
Vad man alltså vinner genom att pricka in de
erhållna tiderna på nämnt sätt är, att man kan
studera de av arbetaren beroende faktorerna, som
de framträda i kurvans form, var för sig samt
bedöma hur de förhålla sig till motsvarande för
normalarbetaren. Dennes kurvor, vilka givetvis
ha olika utseenden för olika områden på
ordinatan, finner man som medelvärden av en mångfald
i fabriken erhållna kurvor. Dessa "normalkurvor"
bli därefter givna uttryck, för vilka minimi- och
maximipunkter samt spridningarna skola ha
bestämda värden.
Sedan en kurva uppritats utläses först graden
av skicklighet genom att jämföra optimala
värdets läge i förhållande till minimipunkten med
tidigare uträknade motsvarande värde i en
normalarbetares kurva inom samma område på
ordinatan. Därefter avgöres intensiteten som den
framträder i toppens form. Efter det att
skickligheten och intensiteten på detta sätt värderats,
varvid koefficienternas storlek bestämmes av den
praxis som gäller för fabriken, multipliceras
medelvärdet av de erhållna tempotiderna med dessa
koefficienter. Dessutom måste hänsyn tas till
eventuell materialspridning och även till yttre
förhållanden, som lokaliteter etc., för vilket
procentuella tillägg kunna göras på vanligt sätt.
Hur pass tydligt skillnader i skicklighet
framträda av kurvornas form framgår av fig. 3. Tem-
MMMjM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
