Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 november 1945 - Aluminium i kraftledningar, av O David Zetterholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1192
TEKNISK TIDSKRIFT
flLUMINIUMUNfl - STflLHPRNO
PLUMINIUM5KÖRVRÖR 5TOL5KQRVRÖR
Fig. 5. Skarvrör för stålaluminiumlina.
stolparna, det senare sättet är vanligen mest
ekonomiskt. Vid de lägre spänningarna, 20 kV och
därunder, blir dock besparingen inte stor, och
det kan t.o.m. hända, att aluminiumledningen blir
dyrare, även om priset för själva linan skulle
vara lika för båda materialslagen. Ur ren
hållfasthetssynpunkt kan man använda något större
spännvidder än vid kopparledare. Eftersom
stål-aluminiumlinan är lättare, får den emellertid
större vindutsvängning än kopparlinan och när
snölasten släpper, blir det också större rörelser i
vertikalled. Det är därför nödvändigt med större
avstånd mellan aluminiumlinorna för att
förhindra sammanslagningar och överslag.
De skärpta kraven på fasavstånd komma i regel
inte att inverka på hängisolatorledningar med
högre spänning och ined faserna i
horisontalplacering, i varje fall inte när det gäller nya
ledningar. Avstånden bli där av andra skäl i
allmänhet tillräckligt stora. Spännvidden begränsas
här emellertid av kravet att avståndet till mark
eller till korsningsanordning inte får bli för litet
vid lokal islast, dvs. när ett enskilt spann belastas
med viss islast, medan de intilliggande äro
obelastade. Är linan mycket lätt, kan den lokala
nedhängningen bli stor och bestämmande för
spännvidden och stolphöjden, trots att fordran
på fritt avstånd till inark är betydligt
blygsammare vid belastningsfallet än vid + 50°. För en
70 kV ledning t.ex. fordras bara 3,7 m fritt
avstånd vid lokal islast mot 6.2 m vid + 50°.
Att det kan bli ganska stora skillnader i
nedhängning, framgår av tabell 1. I stålaluminium-
Fig. 6. Hydraulisk press för skarvning av grövre
stålaluminiumlinor.
Tabell 1. Jämförelse mellan nedhängningarna för Cu- och
FeAl-linor vid lokalt uppträdande islast av 0,1 kgjm lina
[-Spannlängd-]
{+Spann- längd+} m Nedhängning, m
Cu-lina Oo— 10,5 FeAl-lina o0= 6,0
50 mm2 93,32 mm2 99,41 mm2
175 7,9 9,1 8,0
[-Spannlängd-]
{+Spann- längd+} m 1 Nedhängning, m
255 mm2 Cu-lina Oo— 11,5 455 mm2 FeAl-lina o0= 6,0
200 5,75 ! 4,94
280 10,80 9,30
Tabell 2. Tillåten strömbelastning (långtids-) för friledning
vid 0°C lufttemperatur och 40°C övertemperatur
Ekvivalent koppararea mm2 Kopparledare A [-Stålaluminium-ledare-] {+Stålaluminium- ledare+} 1 : 6 A
16 115 122
25 151 160
50 * 234 260
70 282 330
120 411 460
185 544 605
linan längst t.h. i den övre tabellen har man ökat
stålarean med 7 mnr och därigenom minskat
skillnaden i lokal nedhängning till 0,1 m. Linan
blir då praktiskt taget likvärdig med Cu-linan,
men linkostnaden stiger ganska kraftigt. Ju
grövre linan är desto mindre inverkan har den
lokala islasten. I den undre tabellen visas att
nedhängningen blir mindre för stålaluminium än för
koppar både vid 200 och 280 m, varför i detta
fall den lokala islasten icke har någon betydelse
som spärr för spännvidden.
St rönwärmehåll fasthet
Aluminiumlinan är på grund av sin större yta
bättre ställd än den ekvivalenta Cu-linan vid
Fig. 7. Skruvpress för
skarvning av klenare
stålaluminiumlinor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
