Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 november 1945 - Fotoelektriska analysmetoder, av Anders Ringbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1945
1205
Fig. 2. Grumlighetens förändring vid turbidimetrisk
fäll-ningstitrering (konstant partikelstorlek).
varken en visuell indikator eller en
potentiometrisk metodik är tänkbar.
Man kan i stort sett tänika sig följande två
principer för en fotoelektrisk fällningstitrering:
man försöker under titreringens förlopp hålla
partikelstorleken liten och någorlunda konstant
samt undviker en utflockning av fällningen
genom tillsats av en skyddskolloid. Härvid ändras
extinktionen ungefär enligt den i fig. 2 framställda
kurvan;
titreringen kan också ske utan tillsats av
skydds|kolloid, varvid i allmänhet en utflockning
inträffar i ekvivalenspunkten. Det är alltså fråga om
en fotoelektrisk form för den princip, som ligger
till grund för den kända silvertitreringen enligt
Gay-Lussac. Liksom i föregående fall
kännetecknas titreringens slutpunkt av en skarp knick
(fig. 4 och 5), varom mera längre fram.
Betrakta vi den förra metoden erhålla vi, om
Lambert—Beers lag gäller (och volymökningen
ej beaktas), en rätlinjig stigning av kurvan.
Maximum inträffar i ekvivalenspunkten, härefter
sjun-iker extinktionen långsamt till följd av
utspädningen. Fällningsmedlet tillföres i trakten av
ekvivalenspunkten droppvis, helst under
mekanisk omröring, varvid omröraren bör rotera ovan
eller under ljuskäglan.
För att bilda oss en uppfattning om den
mättek-niska noggrannheten kunna vi använda oss av
den i fig. 1 angivna kurvan, varvid abscissan
anger ljusabsorptionen i ekvivalenspunkten. Numera
äro fotoelektriska instrument ofta så känsliga, att
metodens begränsning står att söka i faktorer av
mera kemisk karaktär. I praktiken är det t.ex.
ofta möjligt att bocken på kurvan ej blir skarp,
utan kurvan blir mer eller mindre avrundad.
Detta beror naturligtvis på att utfällningen ej
sker alldeles fullständigt; fällningen är ej
tillräckligt syårlöslig eller bildas ej momentant. För att
undvika en dylik krökning är det i många fall
fördelaktigt att tillföra ett organiskt
lösningsmedel, närmast alkohol eller aceton, för att
minska lösligheten.
Vill man på grundval av anförda principer ge
några regler för denna typ av fotoelektrisk
fällningstitrering, så skulle de bli ungefär följande:
koncentrationen bör å ena sidan hållas så hög att
en droppe fällningsmedel åstadkommer en
momentan utfällning, å andra sidan så låg att
fällningen hålles i kolloidalt tillstånd under hela
titreringen. Att samtidigt uppfylla båda dessa
villkor kan i praktiken bereda svårigheter. Man kan
emellertid sänka den övre gränsen genom att
tillföra ett organiskt lösningsmedel och höja den
undre gränsen genom att tillföra en skyddskolloid;
titreringslösningens koncentration skall väljas
så att 1 droppe motsvarar ett tydligt utslag på
galvanometern (man föredrar relativt små
mängder titreringsvätska med möjlighet till noggrann
byrettavläsning);
skikttjockleken skall om möjligt väljas sådan, att
den procentuella absorptionen i
ekvivalenspunkten ligger mellan 40 och 80 %.
Övergå vi därefter till den senare typen av
fällningstitrering, vilken kännetecknades av en
utflockning i titreringens slutpunkt, så beror denna
på att partiklarnas laddning på ena sidan av
ekvivalenspunkten har annat förtecken än på den
andra sidan; i ekvivalenspunkten äro partiklarna
åter oladdade, dvs. utöva ingen repellerande
verkan på varandra utan sammansluta sig och
ut-flockas.
Frågar man sig huru en ekvivalenspunkt
kommer att ge sig tillkänna vid en dylik utflockning,
är det nödvändigt att först anställa vissa
betraktelser över sambandet mellan en grumlig lösnings
(skenbara) ljusabsorption och partiklarnas
storlek.
Har man en grumlig lösning och minskar
partiklarnas storlek, så kommer man förr eller
senare till ett stadium, där storleken närmar sig
vanliga i lösning förekommande molekylers
dimensioner. Detta innebär att lösningen blir
klarare, ljusabsorptionen minskas. Rör man sig åter
i riktning mot större partikelstorlek kommer man
slutligen till ett stadium, då alla partiklarna
sam-manslutit sig till en enda; resten av lösningen är
då klar, och vi ha även i detta fall en mycket låg
ljusabsorption. Härav inses, att vid en bestämd
partikelstorlek grumligheten uppnår sitt
maximum, dvs. man får en kurva av den i fig. 3 fram
ställda karaktären. I allmänhet är
partikelstorleken på vänstra sidan av maximum och t.o.m. ett
gott stycke på högra sidan så fin, att vi kalla
lösningen kolloidal.
Ifall vid en fotoelektrisk fällningstitrering
mycket små partiklar uppstå — dvs. om vi befinna
oss vänster om ikurvans maximum — kommer
extinktionen att förändras enligt fig. 3. Före
ekvivalenspunkten stiger kurvan ej rätlinjigt utan
konkavt, beroende på att strukturen hela tiden
ändras, partikelstorleken och därmed
extinktionen ökar sakta. I ekvivalenspunkten sker emeller- ;
tid den egentliga utflockningen, vi få ett mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
