Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 24 november 1945 - Dödsdömd kanal benådas, av Arvid Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1274
TEKNISK TIDSKRIFT
Dödsdömd kanal benådas
Kammarfiskal Arvid Wachtmeister, Stockholm
Att en nedlagd kanal, som enligt
lagakraft-vunnet domstolsutslag skall utrivas, likväl
till-låtes leva upp och fortbestå — ej såsom förut i
statlig utan i enskild regi — hör nog ej till det
helt alldagliga. Så synes likväl efter allt att döma
bli fallet med Filipstads bergslags kanal strax
söder om Filipstad. Denna natursköna kanalled
torde vara ganska litet känd, fast den i själva
verket även är ett nog så intressant
kulturminnesmärke, väl värt att bevaras och ej utrivas.
En förbindelseled hade redan på 1600-talet
skapats mellan Filipstads bergslag och Vänern. Den
slutliga vattenvägen i denna led blev Filipstads
bergslags kanal, som byggdes under åren 1833—
1857. Den går från sjön Daglösen genom sjöarna
Aspen, St. Lungen, Öjevättern och Bergsjön (med
lastplatsen Sjöändan längst i söder) och står
dessutom i förbindelse med sjöarna Ullvättern,
Frövättern och Alkvättern, varjämte
kommunikationsleden genom Timsälvens kanalisering
utsträckts till sjöarna Lönnen och Möckeln (med
Karlskoga och Bofors).
Vid Asphyttan öster om Asphytteälven finns en
grävd kanalsträcka med en längd av ca 275 m
och med en sluss, varigenom Asphytteälven
förbindes med Aspen. Från Aspen leder en omkring
2 km lång kanal ned till Stora Lungen, vilken
kanalsträcka även benämnes Bjurbäckens kanal.
1 denna kanals översta del finns en sluss,
varjämte längre ned i Bjurbäcken finnas ytterligare
tre slussar. Dessa erbjuda en verkligen
imponerande anblick, där de med en nivåskillnad av inemot
15 m sträcka sig genom en ödslig skogsterräng.
Man finner dem nästan jämbördiga med
slussarna i Götaälv!
Men så har också kanalen i anläggning dragit
en kostnad av omkring 308 000 rdr, vilket ju med
hänsyn till penningvärdets fall numera måste
anses motsvara ett miljonbelopp. Vid 1851 års
riksdag anslogs 65 000 rdr åt företaget. För övrigt
bestredos anläggningskostnaderna genom tillskott
från intressenter i trakten, vilka för kanalens
tillkomst och drift bildat ett bolag, benämnt
Filipstads Bergslags Kanalaktiebolag.
Trafiken på kanalen var under den första tiden
relativt betydande. Sålunda passerades kanalen
under år 1862 av 520 ångbåtar och 988
lastpråmar, vilka i avgifter erlade 15 734 rdr. Lasten
synes huvudsakligen ha bestått av tackjärn och
DK 626.1 : 656.628
stångjärn samt järnprodukter från bruk i
Filipstads bergslag.
Genom tillkomsten av östra Värmlands
järnväg år 1876, omfattande linjen
Persberg—Kristinehamn, överflyttades huvuddelen av trafiken
från den äldre, av kortare järnvägssträckor,
sjöleder och kanaler sammansatta trafikleden till
denna järnväg, som fick äganderätten till
Filip-stadskanalen på sig överlåten. Trafiken på
kanalen nedgick härigenom mycket kraftigt, och
kanalens betydelse minskades högst avsevärt.
Inkomsterna av den uppgingo sålunda år 1906 till
endast 151 och år 1911 till 134 kr.
Kanalen övertogs år 1917 av Statens Järnvägar,
vilka även i samband med övertagandet förbundo
sig att vidmakthålla trafikleden. Emellertid har
den i Statens Järnvägars hand ej lämnat några
inkomster, som kunnat täcka utgifterna för dess
underhåll och drift. SJ ha därför såsom
affärsdrivande verk ej haft något intresse av att
vidmakthålla kanalen och därför under de senaste
25 åren gjort allt för att bli kvitt den —
ansträngningar som i de yttersta av dessa dagar äntligen
synas bli krönta med framgång.
Sålunda har Järnvägsstyrelsen vid upprepade
tillfällen ingått till K.M:t med framställning att
få nedlägga kanalen. Första gången skedde detta
i en framställning år 1919, vari styrelsen under
framhållande, att kanalen ej längre fyllde något
trafikbehov och att vidmakthållandet av
densamma ständigt medförde förlust, hemställde att K.M:t
måtte föranstalta om åtgärders vidtagande för
kanalens nedläggande. Samtliga hörda myndigheter
avstyrkte emellertid bifall till framställningen.
Styrelsen hade alternativt gjort framställning om att
kanalen måtte övertas av enskild sammanslutning,
i vilken vederbörande kommuner borde ingå som
huvudintressenter. Det visade sig emellertid att
möjligheter, åtminstone vid dåvarande
tidpunkten, ej förefunnos att bringa sådan överlåtelse till
stånd. Enligt K.M:ts beslut 1922 föranledde ej
heller framställningarna någon K.M:ts åtgärd.
Bättre gick det ej med styrelsens liknande
framställning år 1925 om kanalens nedläggande eller,
alternativt, om befrielse från skyldighet att
vidmakthålla och driva kanalen. Även denna
framställning föranledde — enligt beslut 1927 — ingen
K.M:ts åtgärd.
Åsyftat resultat nås först genom en ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
